Straffbart att inte ta ansvar för sina barn?
Det är straffbart att smita från en olycksplats och att inte lämna in deklarationen eller lämna en rostig bil i naturen, däremot kan man utan straff strunta i att ta ansvar för sitt barn. Är det verkligen rimligt idag 2013?
Varje år blir tusentals barn skilda från den ena föräldern efter en separation när föräldern struntar i sitt ansvar och helt enkelt bara drar. Andra föräldrar (främst fäder) väljer att inte bry sig om de barn de fått efter tillfälliga relationer. Visst kan man vädja och försöka nå dessa föräldrar via familjerätt och samarbetssamtal men vill de inte ta ansvar så "slipper" de utan att samhället på något sätt visar dem att detta handlande är fel.
Dessa "övergivna" barn är sedan överrepresenterade i statistiken när det gäller sociala och emotionella problem även om många ensamstående föräldrar gör allt för att kompensera sina barn för förlusten av den andre föräldern. Barn som växer upp utan en pappa (för det handlar i den stora majoriteten av fallen om pappor) är överrepresenterade även i brottstatistiken etc. Att bli lämnad av en förälder gör ont och skadar barn för livet. Det kostar dessutom samhället miljarder.
Om vi leker med tanken att det skulle vara straffbart att inte ta ansvar socialt såväl som ekonomiskt för sina barn, vad skulle konsekvenserna bli? Om båda ska ta ansvar måste det innebära att ensamstående föräldrar delar på föräldraledigheten och på VAB tex. Alla föräldrar måste gå på utvecklingssamtal. Alla föräldrar måste träffa sitt barn på regelbunden basis även om den ene föräldern kanske tar på sig boendet.
Först och främst skulle det naturligtvis behöv gå ett tag innan lagen trädde i kraft så att människor hann fundera igenom följderna:
Vad skulle det kunna leda till?
1. Att fler barn får kontakt med båda sina föräldrar?
2. Att färre oönskade barn kommer till världen?
3. Att könsrollerna blir mindre cementerade när båda föräldrarna tar sitt ansvar?
4. Att de som inte är säkra på om de vill ta ett föräldraansvar blir bättre på att skydda sig vid tillfälliga sexuella förbindelser (vilket kanske även skulle leda till mindre könssjukdomar).
5. Att människor mognar av ansvaret vilket skulle få positiva följder på alla områden av livet och i samhället i stort.
Vad tycker ni? Är vi mogna för detta? Om inte, vad kan vi göra för att i verklig mening göra föräldrskapet till något som två personer delar för att det ska bli bra för barnet?