• Mandeln

    Straffbart att inte ta ansvar för sina barn?

    Det är straffbart att smita från en olycksplats och att inte lämna in deklarationen eller lämna en rostig bil i naturen, däremot kan man utan straff strunta i att ta ansvar för sitt barn. Är det verkligen rimligt idag 2013? 

    Varje år blir tusentals barn skilda från den ena föräldern efter en separation när föräldern struntar i sitt ansvar och helt enkelt bara drar. Andra föräldrar (främst fäder) väljer att inte bry sig om de barn de fått efter tillfälliga relationer. Visst kan man vädja och försöka nå dessa föräldrar via familjerätt och samarbetssamtal men vill de inte ta ansvar så "slipper" de utan att samhället på något sätt visar dem att detta handlande är fel.

    Dessa "övergivna" barn är sedan överrepresenterade i statistiken när det gäller sociala och emotionella problem även om många ensamstående föräldrar gör allt för att kompensera sina barn för förlusten av den andre föräldern. Barn som växer upp utan en pappa (för det handlar i den stora majoriteten av fallen om pappor) är överrepresenterade även i brottstatistiken etc. Att bli lämnad av en förälder gör ont och skadar barn för livet. Det kostar dessutom samhället miljarder.

    Om vi leker med tanken att det skulle vara straffbart att inte ta ansvar socialt såväl som ekonomiskt för sina barn, vad skulle konsekvenserna bli? Om båda ska ta ansvar måste det innebära att ensamstående föräldrar delar på föräldraledigheten  och på VAB tex.  Alla föräldrar måste gå på utvecklingssamtal. Alla föräldrar måste träffa sitt barn på regelbunden basis även om den ene föräldern kanske tar på sig boendet.

    Först och främst skulle det naturligtvis behöv gå ett tag innan lagen trädde i kraft så att människor hann fundera igenom följderna:

    Vad skulle det kunna leda till?
    1. Att fler barn får kontakt med båda sina föräldrar?
    2. Att färre oönskade barn kommer till världen?
    3. Att könsrollerna blir mindre cementerade när båda föräldrarna tar sitt ansvar? 
    4. Att de som inte är säkra på om de vill ta ett föräldraansvar blir bättre på att skydda sig vid tillfälliga sexuella förbindelser (vilket kanske även skulle leda till mindre könssjukdomar). 
    5. Att människor mognar av ansvaret vilket skulle få positiva följder på alla områden av livet och i samhället i stort.

    Vad tycker ni? Är vi mogna för detta? Om inte, vad kan vi göra för att i verklig mening göra föräldrskapet till något som två personer delar för att det ska bli bra för barnet?

     

  • Svar på tråden Straffbart att inte ta ansvar för sina barn?
  • Mandeln
    Anonym skrev 2013-03-11 18:55:43 följande:
    Ska man dela VAB måste man vara villig att ha växelvis boende... Många mammor är inte det.
    Varför det? Pappan kan väl ha hand om barnet hemma hos sig när mamman jobbar tex.

     
  • Mandeln
    Anonym skrev 2013-03-11 18:58:32 följande:
    Varför skulle han?
    För att det är hans barn lika mycket som mammans. Så du tycker alltså att den ena föräldern ska få smita från ansvaret? Att få han tand om barnet när det är sjukt kanske är första steget mot ett växelvis boende.

    Frågan är alltså: Ska det vara straffbart att inte ta ansvar för sitt barn! 
  • Mandeln
    Anonym skrev 2013-03-11 19:01:49 följande:
    Man kan inte tvina på någon känslor. Ekonomiskt ansvar blir man ju tvingad till. Tror inte på förmyndarskap, man måste få bestämma själv över vab o dyl.
    Då bör man ta ansvar och inte skaffa barn. Kan kan sterilisera sig.

    Eller bli straffad av samhället för att man inte tar ansvar. Känslor kommer när man umgås med sitt barn.

    Om du inte känner för att deklarea blir du straffad. Varför skulle det vara mindre allvarligt att strunta i sitt eget barn? Är dina känslor viktigare än barnet som du själv varit med och satt till världen?  
  • Mandeln
    Anonym skrev 2013-03-11 19:01:49 följande:
    Man kan inte tvina på någon känslor. Ekonomiskt ansvar blir man ju tvingad till. Tror inte på förmyndarskap, man måste få bestämma själv över vab o dyl.
    Men du tvingar alltså barnet att lida för att pappa inte älskar det? I så fall borde du väl inte skaffa några barn? 
  • Mandeln
    Niju skrev 2013-03-11 19:05:21 följande:
    Han måste ju ta ansvar ekonomiskt? underhållsstöd...

    Men hur mycket bättre mår barnet av att bli tvingat till att tillbringa tid med en person som egentligen inte vill med barnet att göra? 

    Som kvinna bör man väl också ta lite mer ansvar i så fall och veta vem det är man skaffar barn med.... 
    De småpengarna är en droppe i havet särskilt om vi tittar på de gigantiska kostnader samhället har för att barn saknar sina pappor.

    Varför inte sterilisera dig om du inte vill ha barn? Varför ska kvinnan ta ansvar för dig menar du? Många män kanske säger att de vill ha barn för att få ligga och sen ändrade de sig när de inser att det innebär arbete och ansvar. Att straffbelägga de pappor som struntar i sina barn skulle göra det enklare för alla. Då skulle män tvingas tänka innan. Vad är det för fel på det? 
  • Mandeln
    Brumma skrev 2013-03-11 19:05:47 följande:
    Ja varför?
    Skall man kräva att båda föräldrarna tar samma ansvar skall man även ha samma rättigheter.
    Eller rättare sagt - barnet skall ha lika rätt till båda föräldrarna.

    Visst skall båda föräldrarna ta ansvar men då måste mammor och pappor ses lika viktiga i föräldrarollen.
    Som det är nu så ligger mamman nästan alltid ett steg före i samhällets ögon..
    Mitt förslag skulle ju utjämna ansvaret så att det blir bådas. Är inte det bra då?
  • Mandeln
    Enter Sandman skrev 2013-03-11 19:28:33 följande:
    Jag kan förstå och sympatisera med din tanke ts.
    Men vi människor funkar inte så, jag är rädd för att den förälder som tvingas att umgås med sitt barn mot sin vilja, som tvingas ta ett föräldraansvar kommer att ta ut den ilskan på barnet.
    Det kan göra illa barnet betydligt värre än en frånvarande förälder gör, trots att det är illa nog.
    Men skulle du vilja vara i beroendeställning till någon som inte ville ha dig där, som skyller på dig och som så småningom skulle bölrja hata dig.
    Nej, jag tror inte på tvång, däremot tror jag på att motivera och stötta föräldrar.
    För barnets skull.      
    Jag menar alltså inte att vi ska införa detta retroaktivt utan framåt så att säga. Dvs de barn som inte har bra kontakt med pappan i dag ska inte tvingas dit. Däremot ska pappan betala mer och få straffskatt för att han inte bryr sig om sitt barn.

    Men framåt så borde en sådan lag få folk att tänka till ordenligt innan de skaffar barn eller ligger runt utan skydd eller skaffar barn med någon de egentligen inte vill ha att göra med. 
  • Mandeln
    Niju skrev 2013-03-11 19:43:50 följande:
    Men kvinnor kan ju ljuga? säga att de har tar piller eller något...
    Då menar jag inte engångsligg, utan i en relation.
    Ja och män ljuger också eller drar efter en skilsmässa. Att människor av båda könen ljuger är allmänt känt. Det betyder inte att man ska få slippa ta hand om barn. Om du ljuger när du har krockat och sedan smiter från ansvar hamnar du i finkan. Men barnet kan du bara strunta i. Är det verkligen rimligt? 
  • Mandeln
    Anonym (andra sidan) skrev 2013-03-11 19:50:35 följande:
    Du får ursäkta, men du låter mer än lovligt korkad. Har du någon aning om hur mycket den ena killen lider? Han har varit självmordsbenägen och klarar nu av vardagen tack vare piller. För att en kvinna ansåg sig ha rätten att ljuga. Den andra går i terapi.
    Båda har dåligt samvete för att de inte vill ha sina barn, samhällets normer kräver ju att de ska det, men de kan inte, för dem är det som vilka barn som helst. Känslor kan man inte styra över. Jag lämnar dock denna tråden får såna som du får mig att må illa.
    Har du någon aning om hur många helt oskydiga barn som mår dåligt av att ha föräldrar som inte bryr sig om dem? Ursäkta men mina sympatier ligger hos dessa snarare än hos vuxna som vet att sex kan leda till barn (även om man använder preventivmedel och inte ljuger). Har man sex måste man inse att det kan bli barn av det. Verkar som om vi har glömt bort det idag.
  • Mandeln
    Niju skrev 2013-03-11 19:57:50 följande:
    Men sticker man och inte betalar underhållsstöd får man skulder...det är väl ett slags straff. 

    Som sagt jag tycker absolut att det är fel att en man bara kan försvinna utan att ta ansvar.
    Underhållsstödet bör höjas så att det täcker halva kostnaden för allt till barnet: 
    Hyra
    Mat
    Kläder
    Dagis/fritids
    Fritidsaktivitet 

    Säger bara att hur ska det avgöras vilka kvinnor ska ha rätt att anmäla sin ex för lämning?
    Ska man införa något slags kontrakt som säger att pappan gått med på att göra mamman gravid?

     
    Nej men kan ska införa delad förädraledighet för det är själva startpunkten. De män som inte vill dela denna kommer troligen att fundera en gång till innan de skaffar barn. Alternativt straffskatt typ. För kvinnan barnet och samhället ska inte behöva betala för att mannen inte tar ansvar alt tvärtom om det är kvinnan som drar.
  • Mandeln
    kaffeamanda skrev 2013-03-11 21:30:02 följande:
    Jag skulle tycka att det var jättehemskt om biopappan till min äldsta dotter tvingades att ta hand om henne. Skulle inte lämna ifrån mig henne utan motstånd till honom så då hade det nog blivit landsflykt för min del med dottern och då hade jag blivit brottslingen. Så NEJ- det bör inte vara straffbart att inte ta hand om sina barn
    Varför inte? Det vore väl bra om den dåliga pappa bestraffades? Man får strunta i sina barn men det ska kosta. Det är ju det förslaget går ut på. Jag tror inte att alla pappor kommer att bry sig om sina barn men fler skulle få ta ansvar genom att tex få betala straffskatt för att de har satt barn till världen utan finnas för dem. Det är det minsta man kan begära. Som sagt:Man får inte smita från en olycka ens om det är en enkel plåtskada. Varför ska man då få smita från ansvaret för sitt barn? Det är ju helt sjukt egentligen. Är ett barns liv och känslor mindre värda än pappans? 
  • Mandeln
    kaffeamanda skrev 2013-03-11 22:06:21 följande:
    Jo, det är ganska svårt att förklara för de som inte varit inne i ett misshandelsförhållande hur sjutton man kan vara kvar i det. Han har alltid varit en skitstövel har jag förstått nu efter allt men man blir så manipulerad när man är mitt i det. Jag är som sagt väldigt glad att han inte bryr sig i sin dotter och väldigt glad att han inte heller blir "tvingad" till det
    Men han kunde ju gott betala straffskatt för det eller hur! Självklart ska inte olämpliga föräldrar ha hand om sina barn. Det är en annan fråga egentligen för mammor som slår sina barn ska ju naturligtvis inte heller ha vårdnaden av dem. Men de flesta fall är ju inte så illa.
  • Mandeln
    kaffeamanda skrev 2013-03-11 22:14:05 följande:
    Problemet blir ju då att om han skulle behöva betala straffskatt så skulle han ju vilja träffa dottern. Har fått reda på i efterhand att han misshandlat minst två till sambos före mig, men bara jag som anmält och den anmälan lades ner ganska fort då jag inte dokumenterat mina skador. Så då finns inget bevis för vilken skitstövel han är och då skulle han ju få ta hand om sin dotter... vilket leder till mer skada
    Skulle verkligen pengarna betyda så mycket att han hellre träffar sitt barn menar du? Verkar lite konstigt.

    Med tanke på det blir det ju än viktigare att anmäla det som händer både för sin egen och andras skull.

     
  • Mandeln
    Anonym skrev 2013-03-11 23:36:22 följande:
    Systemet räknar nätter som nej, det skulle inte funka.
    Men har du inte fattat att tråden går ut på att förändra systemet så att båda föräldrar tvingas ta ansvar från början? Om någon förälder är uppenbart olämplig så måste detta naturligtvis precis som idag leda till att den föräldern inte ska ha boendeansvar. I övriga fall (den stora majoriteten) ska båda ha samma skyldigheter att ta hand om sitt barn. Gör man inte det får man betala straffskatt. Pengar vi får in kan användas till förebyggande arbete och föräldrautbildning. 

    Att kvinnan/mannen lurat en är inget argument precis som det inte är det om man köper stulna varor. Man blir ändå dömd för häleri. 
  • Mandeln
    liv skrev 2013-03-11 23:07:57 följande:
    För att din deklaration inte känner av ifall du tycker om den eller inte... Du tycker att det känns rimligt att ett barn ska leva sitt liv delvis i ett hem där det är oönskat. Låter som en dröm. Not!
    Jag tror inte att det är så många fall där pappan är direkt olämplig. I de fall där det är så kanske en lag om båda föräldrarnas ansvar skulle få kvinnan att fundera en gång till innan hon väljer en kriminell eller missbrukare till pappa till sitt barn. Om hon inte vet om det innan kan hon ju kräva enskild vårdnad baserat på hans dåliga förmåga att ta ansvar. Men det kan aldrig vara majoriteten. Många pappor som lämnar sina barn är helt enkelt bekväma och vill återgå till ett singelliv.
  • Mandeln
    SupersurasunkSara skrev 2013-03-12 17:44:32 följande:
    Att få enskild vårdnad är inte så lätt idag om man från början har gemensam. Inte ens pedofiler blir alltid fråntagna vårdnaden. Eller de som misshandlat mamman.

    Mina barns far var den som sa att vi skulle skaffa barn. Jag har alltid velat ha barn vilket jag sa och jag gav honom 9 år på sig att tänka, men vid 27 skulle jag gå om han fortfarande inte ville ha barn. Sen talade vi inte mer om saken förrän han en dag undrade om det inte var dags att kasta p pillren. Då var vi båda 24 år.
    När vi sen skilde oss så försvann han totalt i princip. Tio år senare kom han på andra tankar och har idag umgänge.

    Menar du att jag skulle ha skickat mina barn till  honom och hans nya fru, som inte ville bli påmind om hans tidigare liv och han, som ville ha ett liv i lugn och ro? För det är så det skulle bli om summan i underhåll var högre än den är, han klagade nämligen på hur drygt det var att försörja mig genom underhållet...
    SupersurasunkSara skrev 2013-03-12 17:44:32 följande:
    Att få enskild vårdnad är inte så lätt idag om man från början har gemensam. Inte ens pedofiler blir alltid fråntagna vårdnaden. Eller de som misshandlat mamman.

    Mina barns far var den som sa att vi skulle skaffa barn. Jag har alltid velat ha barn vilket jag sa och jag gav honom 9 år på sig att tänka, men vid 27 skulle jag gå om han fortfarande inte ville ha barn. Sen talade vi inte mer om saken förrän han en dag undrade om det inte var dags att kasta p pillren. Då var vi båda 24 år.
    När vi sen skilde oss så försvann han totalt i princip. Tio år senare kom han på andra tankar och har idag umgänge.

    Menar du att jag skulle ha skickat mina barn till  honom och hans nya fru, som inte ville bli påmind om hans tidigare liv och han, som ville ha ett liv i lugn och ro? För det är så det skulle bli om summan i underhåll var högre än den är, han klagade nämligen på hur drygt det var att försörja mig genom underhållet...
    Men det är ju din syn på saken. Det jag menar är inte att man ska genomföra detta retroaktivt utan att det ska gälla from om 3 år typ. Då hinner folk förbereda sig. Då inser man att ett barn innebär stort ansvar och att det "kostar" om man bara drar.

    Precis som folk blir straffade om de smiter från skatt, olycksplatser eller om de köper tjuvgods så måste de straffas om de lämnar sina barn. Om han var en bra pappa innan man separerar så får man jobba på att han kan bli det igen.  

    Vi måste inse att barn är levande varelser, inte något vi skaffar oss för att vi känner för det då. Det verkar också som om många mammor tycker att de bara för att de är just kvinnor automatiskt är bättre föräldrar. Det finns dock mammor som inte heller har förmåga till empati och som låter sina egna behov styra snarare än barnets behov av omsorg. Om dessa mammor istället för att vara ensamstående fick dela ansvaret med pappan kanske de skulle orka med sina barn bättre än när de får bära hela ansvaret själva.

  • Mandeln
    Bibbidi skrev 2013-03-12 18:31:38 följande:
    Tror det inte är en bra ide att ett barn ska umgås med någon som inte tycker om / vill ha barnet. Barnet känner och förstår, är det verkligen värt det? ... Tveksamt. 
    Men väldigt få barn kanske skulle födas om det var lag på att båda föräldrarna skulle ta hand om det! Det är ju själva poängen. Båda parter måste tänka igenom vad det innebär att skaffa barn med någon man inte känner tex eller med någon som har den typen av problem att man inte har fötroende för den personen att ta hand om ett barn.

    1. Varför skaffar så många barn med någon de inte litar på?
    2. Om problemen med tilliten uppstår först i samband med separationen så måste man ju inse att det kan gå att lösa för barnets bästa om man sätter den sidan till. En förälder blir inte värdelös bara för att mamman/pappan tycker det efter en skilsmässa. Antingen var ju personen detta innan eller också har det med att göra hur man beter sig (båda två) runt separationen. Här borde samhället göra mer för att hjälpa föräldrar att dela ansvaret för barnet. Det ska bara obligatoriskt med samarbetssamtal. Böter om man inte kommer eller missköter sitt ansvar. 

    Vi kan inte fortsätt att skylla på varandra efter separationer och låta barnen lida för att vi inte kan vara vuxna och ta vårt ansvar.

    Vi måste fundera på varför och när och med vem vi skaffar barn. Det är inget lättvindigt beslut, men idag verkar vi tro det. 
     
  • Mandeln
    SupersurasunkSara skrev 2013-03-12 18:49:06 följande:
    Men även om vi inför detta from nu, och jag om barnens far hade blivit ett par nu osv så hade mina barns far reagerat likadant. Han ville ha barn, han tänkte på att skaffa barn med mig i 6 år innan han sa något, då var vi redan gifta sedan 3 år. Men ändå valde han bort dem sen. Och han hade, om systemet hade funnits så, valt att ha barnen, för han är ganska snål på det viset och det hade mina barn absolut inte mått bra av.

    Tyvärr är det så att män kan skydda sig, men väljer att inte göra det. De kan kräv att det manliga p pillret släpps, de kan ta sig i kragen och inte gnälla om biverkningarna, fö färre och mildare biverkningar än vad kvinnor får av p piller. De kan använda kondom, de kan göra en vasektomi om de är säkra på att de inte vill ha barn. Men många män struntar i detta och menar att kvinnan kan ju göra abort, bekvämt och bra för honom.

    Sen finns det många, alldeles för många, kvinnor som påstår sig använda p piller eller något annat men som ljuger. Och så vägrar de göra abort sen. Den mannen kan inte må så himla bra, eller jag vet att många mår skit rent ut sagt. Känslor kan man inte tvinga på någon, och att tvinga någon som är i en beroendeställning som ett barn är, att umgås med någon som inte vill ha dem, det är inte humant.

    Jag tror inte för ett ögonblick att det kommer att födas färre barn som är oönskade av pappan för att pappan får betala mer om han väljer att inte ha med barnet och mamman att göra. För det är ju MAMMORNA som bestämmer om barnet ska födas eller inte. Och jag tvivlar starkt på att män avstår från sex för att risken att bli pappor finns. ÄVEN om de får betala mer i slutändan.

    Jag läste om en kvinna som slutat med p piller OCH stuckit hål i kondomerna för att hon ville ha barn och var sååååå säker på att pappan så såklart skulle vilja han med när barnet väl var där. Men se det ville han inte, han kände sig känslomässigt våldtagen och vägrade befatta sig med mamman och barnet. Han kände absolut ingenting för barnet och träffar det aldrig.


    Det du tar upp är ändå fall som är ganska ovanliga. Dessutom är det ingen som kommenterar det faktum att det finns ensamstående mödrar som inte är så lysande de heller. Men mammor som "låter barnen bo hos dem" anses alltså bättre än pappor oavsett hur de i övrigt uppfyller sina plikter?

    Det jag menar är att vi i mycket högre grad måste fundera över hur vi beter oss mot varandra innan och efter sex. Känner man inte en människa så kanske man inte ska ha sex med den om man absolut inte kan tänka sig att ha barn. Så enkelt kan det faktiskt vara. Eller också kan man ta på sig ansvaret och växa som människa av att bli förälder. Om samhället tydligt visar att det är detta som gäller så kommer människors beteende att förändras. Precis som det gjorde när vi förbjöd barnaga, skolaga etc. Värderingar förändras över tid. Om vi tydligt visar att det inte är OK att skaffa barn till världen och sedan strunta i dem så kommer flera att tänka till innan och bli bättre föräldrar. Däremot kommer vi aldrig åt 100% naturligtivs, men det kravet har vi ju inte på andra lagar heller. Så det är inget argument i sig menar jag. Om de flesta skärper sig pga en sådan lag så vore mycket vunnet. Att inte alla gör det är inget argument emot.

    Det verkar som om många vill ha casual sex utan att tänka på konsekvenserna, men barnen då, de har ju faktiskt inte valt ett sådant liv utan pappa/mamma eller med två föräldrar som strider och smutskastar varandra? 
     
Svar på tråden Straffbart att inte ta ansvar för sina barn?