Anonym

Äldre 9 Feb 00:50

93 svar

min mamma är gravid

Igår fick jag veta att min mamma är gravid. Hon är 47 år!!!! Det är ju pinsamt!!! Alla mina kompisar kommer ju undra varför jag får ett syskon när jag är 16? Det är äckligt! Ingen annans mamma är så gammal och gravid. Det är synd om bebisen också, jag kommer ju vara 16år äldre? Jag har redan 2 syskon, jag vill inte ha fler.

Jag tycker du har blivit lite fet på sista tiden”, ”Du borde akta din vikt lite, jag tycker du är så framtung” eller ”Är du helt säker på att det inte är två? Sa jag. Då blev min bonuspappa sur och sa att man inte fick säga så till en gravid kvinna .Det är verkligen inte enkelt för andra att förhålla sig till gravida, - Kommenterar du att magen är liten är det fel. Säger du att magen är stor, är du så dum. Och säger du att den gravida ser bra ut, så är det inte snällt att ljuga. Och säger du att den gravida ser sliten ut så borde du bara springa din väg. Det bästa är om du inte säger någonting, så den gravida kan låsa in sig på toaletten och gråta över att ingen visar intresse!

Iam

Äldre 9 Feb 10:17

#51

Anonym (inte alltid) skrev 2013-02-09 10:14:23 följande:

Jag var 17 när jag fick ett syskon, alla ni som skriver att det blir ens lilla ögonsten bör tänka på att det inte alltid är så det blir. Jag hatade ungen från första början, den var ett "den" för mig, jag tålde inte att h*n var i närheten utav mig och ingen var lyckligare än jag när jag äntligen flyttade hemifrån när jag var 18. Jag har ingen kontakt med det syskonet och har aldrig haft.

Jag fick även syskon när jag var 5 år och har hatat även h*n från första början och vi har ingen kontakt alls heller.

I mitt fall kan jag nu när jag är 30+ förstå varför det har blivit såhär och det är att min mamma från början skött det hela sjukt dåligt. Hon berättade aldrig att jag skulle få syskon, det fick jag lista ut själv när magen blev tillräckligt stor. Så fort jag fick mitt första syskon så försköt min mamma mig helt, jag var ful dum och äcklig, mitt syskon var höjt till skyarna genom hela min uppväxt. Jag fick ta all skit.

Nej jag har ingen kontakt med min mamma heller, hon är en riktigt häxa som förstört större delen utav mitt liv.

Fast din erfarenhet är ju inte något som så många andra delar, och har föga med TS situation att göra.
Jag beklagar verkligen det du upplevt, men det är inte representativt för just syskonrelationer.

Anonym

Äldre 9 Feb 10:19

#52

Anonym skrev 2013-02-09 01:24:29 följande:

men min mamma är 47 år och hon är jätte stor redan nu. Sen blir min bonuspappa jätte sur på mig kan är alltid på hennes sida. Har varit instängd i mitt rum hela tiden. Så ska ju självklart mamma komma in och fråga vad är det

Ju fler barn du får desto tidigare blir magen större. Det är så det funkar

Och i din trådstart låter det som om det du säger till din mamma är ganska elakt. Varför påpeka hennes vikt så hon blir ledsen? Ja, men går upp i vikt av en graviditet men det är inte alla som tycker det är så roligt, vissa går upp riktigt mycket i vikt och mår ganska dåligt av det. Kanske tycker din mamma att det är tufft och blir ledsen av dina kommentarer?

Coxia

Äldre 9 Feb 10:52

#53

Oj jag ska vara jätteärlig. Jag tror det är bäst.

Du är 16 år, då bör man förstå att människor påverkar varandra.

1. Din styvpappa är kanske inte din dröm eller ditt val att leva samman med. Men det är inte alla människor i livet man kan välja. Några väljer våra nära och kära åt oss. Styvpappor, pojkvänner, flickvänner, svärföräldrar. Det är inte alla man gillar, långt ifrån. Men man har ett val. Och det valet avgör hur relationen blir. Man kan acceptera varandras olikheter och vara så trevlig och hjärtlig man kan eller man kan vara sur och tvär. Och jag garanterar att den sura vägen är klart mycket tråkigare än den vänliga vägen. Och det är bara ditt ansvar hur du beter dig. Du väljer varje gång du möter människor vem du vill vara och hur du vill bli bemött. Så vill du ha en styvpappa du inte hatar, måste du sluta hata. Tro mig, det är värt det,

2. Att få syskon är alltid att tillföra konkurrens, men tack och lov så föder kärlek kärlek. När man får barn så tränger inte ett ut det andra, hjärtat liksom växer. Det är inte så att man älskar mindre för att man får fler att älska, tvärtom. Du kommer älska din mamma lika mycket även om du kärar ner dig i en partner. Hjärtat har massor av plats. Din mamma kommer inte älska dig mindre.

3. Du behöver inte vara rädd att skada mamma genom vanligt umgänge. Jag är gravid, har stor mage och massor av problem med graviditeten som tex att min bäcken inte riktigt håller ihop. Och jag har en vild 2-åring här hemma som helst ska sitta på magen och hoppa. Och det går så bra så, gör det ont säger jag ifrån. Inne i magen ligger bebisen i som en bubbla, omgiven av en stark muskel som skydd. och så ligger bebeisen i vatten. Tänk att du petar på en vattenfylld ballong, Det bara flyttar på sig, det som ligger där inne blir inte påverkat.

Anonym

Äldre 9 Feb 11:09

#54

Ta och prata med din kontakt vid BUP, om att få till ett möte med bara dig och din mamma. Bara ni två. Låt din kontakt vid BUP vara med som stöd åt dig om du känner för det.

Då först gå igenom allt detta som du tänker och känner med din kontakt vid BUP. Så att du kan ta upp det hela så att det inte blir allt för sårande eller taskigt. För du kommer att må bättre själv om det görs på det sättet efteråt.

Få en möjlighet att få prata. Då bara med din mamma. Bara du och din mamma.

Kanske säga och försöka bygga upp något, där bara du och din mamma är. Din egna tid bara med din mamma. Kan vara små stunder som det handlar om eller någon hel dag i månaden.

Tror att du (TS) känner att du har fått komma vid sidan om. Det som du tycker är det viktigare, tas inte riktigt på allvar.

För kommer du få en bättre relation med din mamma, så kommer du oxå bli starkare i relationen med din styvfar. Då kommer det att bli lättare att inte ta åt sig allt detta som du uppfattar som taskigt och fel.

Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Feb 11:09

#55

Iam skrev 2013-02-09 09:46:09 följande:

Du har inte funderat på att din mamma kanske är ledsen för att hon vet hur du mår, och hon vet hur du känner inför mannen som hon älskar och vill dela sitt liv och få barn med? Och för att hon tycker det är jobbigt att lyssna på hur du tilltalar din mammas man?

Du är 16 år, och då måste man lära sig att visa andra människor respekt och hänsyn.
Du får lov att må dåligt, men du måste oxå ansvara för att må bättre.
Och du får definitivt inte ta ut ditt dåliga mående på andra. Det är inte en rätt du kan ta dig.
Tänk dig in i din mammas mans situation.
Tänk dig någon som du bryr dig om, som du vill hjälpa.. en vän.. Tänk dig sen att den vännen enbart är dum mot dig.
Eller tänk dig in i din mammas situation.
Att behöva lyssna på när hennes barn, som hon älskar, beter sig så illa mot hennes man, som hon älskar.

Jag tror du behöver göra en rejäl reality check och kolla över hur du beter dig..
För ska vi vara krassa?
Det är inte så konstigt att din mamma är ledsen med tanke på hur du beskrivit dig själv i den här tråden.
Det är kanske dags att du tar tag i dig själv, börjar behandla andra i din familj med respekt och vänlighet.. Och börjar fokusera på att må bra... Inte bara för din mammas skull, utan mest för din egen.

Jo men hon förstår att jag INTE gillar hennes man, hon säger det behöver du inte göra men acceptera han ska du göra. Pratar oftast inte med han

Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Feb 11:11

#56

Coxia skrev 2013-02-09 10:52:41 följande:

Oj jag ska vara jätteärlig. Jag tror det är bäst.

Du är 16 år, då bör man förstå att människor påverkar varandra.

1. Din styvpappa är kanske inte din dröm eller ditt val att leva samman med. Men det är inte alla människor i livet man kan välja. Några väljer våra nära och kära åt oss. Styvpappor, pojkvänner, flickvänner, svärföräldrar. Det är inte alla man gillar, långt ifrån. Men man har ett val. Och det valet avgör hur relationen blir. Man kan acceptera varandras olikheter och vara så trevlig och hjärtlig man kan eller man kan vara sur och tvär. Och jag garanterar att den sura vägen är klart mycket tråkigare än den vänliga vägen. Och det är bara ditt ansvar hur du beter dig. Du väljer varje gång du möter människor vem du vill vara och hur du vill bli bemött. Så vill du ha en styvpappa du inte hatar, måste du sluta hata. Tro mig, det är värt det,

2. Att få syskon är alltid att tillföra konkurrens, men tack och lov så föder kärlek kärlek. När man får barn så tränger inte ett ut det andra, hjärtat liksom växer. Det är inte så att man älskar mindre för att man får fler att älska, tvärtom. Du kommer älska din mamma lika mycket även om du kärar ner dig i en partner. Hjärtat har massor av plats. Din mamma kommer inte älska dig mindre.

3. Du behöver inte vara rädd att skada mamma genom vanligt umgänge. Jag är gravid, har stor mage och massor av problem med graviditeten som tex att min bäcken inte riktigt håller ihop. Och jag har en vild 2-åring här hemma som helst ska sitta på magen och hoppa. Och det går så bra så, gör det ont säger jag ifrån. Inne i magen ligger bebisen i som en bubbla, omgiven av en stark muskel som skydd. och så ligger bebeisen i vatten. Tänk att du petar på en vattenfylld ballong, Det bara flyttar på sig, det som ligger där inne blir inte påverkat.

mamma tycker det är mysigt när små syskonen klappar magen men förstår inte att hon tycker det är skönt..

MHBW81

Äldre 9 Feb 11:28

#57

Jag var nästan 16 år när min lillasyster föddes för ganska exakt 16 år sen.
Kan tillägga att jag står henne närmare än min bror som är 2 år äldre än mig.
Hon är 5 år äldre än min son som blir 11 iår och 7 år äldre än min dotter och de avgudar henne. Jag har alltid varit som en extra förälder för henne utöver syster.
Finns många fördelar med sladdsyskon men det gäller att inte vara trångsynt. De har inte bett om att bli avskydda av syskon då de kommer att älska dig.

Angående din bonuspappa är det ju faktiskt väldigt bra att han ser dig som ett av sina egna barn och inte som någon ovälkommen inkräktare i hans hus som ju uppenbarligen är så vanligt i vissa hushåll om man läser runt här på FL.

Ta vara på småbarnstiden.. Den försvinner VÄLDIGT FORT!

Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Feb 16:18

#58

MHBW81 skrev 2013-02-09 11:28:06 följande:

Jag var nästan 16 år när min lillasyster föddes för ganska exakt 16 år sen.
Kan tillägga att jag står henne närmare än min bror som är 2 år äldre än mig.
Hon är 5 år äldre än min son som blir 11 iår och 7 år äldre än min dotter och de avgudar henne. Jag har alltid varit som en extra förälder för henne utöver syster.
Finns många fördelar med sladdsyskon men det gäller att inte vara trångsynt. De har inte bett om att bli avskydda av syskon då de kommer att älska dig.

Angående din bonuspappa är det ju faktiskt väldigt bra att han ser dig som ett av sina egna barn och inte som någon ovälkommen inkräktare i hans hus som ju uppenbarligen är så vanligt i vissa hushåll om man läser runt här på FL.

han ser mig inte som sitt barn??

Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Feb 16:35

#59

mamma är ju rätt gammal 47

Jag är jag du är du

Äldre 9 Feb 17:01

#60

Är det MollyHedlöf som är i farten igen?

min mamma är gravid

INNEHÅLL