Hur mycket krav på sexårsverksamhet/förskoleklass??

Jag jobbar inom skolan och är i princip emot att låta barn gå om eller hoppa över ett år. Det kanske är en bra lösning för stunden, men den får (enligt min erfarenhet) oftast negativa konsekvenser av olika slag senare. Jag anser att man så långt det är möjligt ska försöka anpassa och utforma verksamheten så att barnet ifråga kan gå kvar med sin årskull eller i sin ordinarie verksamhet. 

Ska också tillägga att f-klass där jag jobbar består av ungefär 50/50 fria aktiviteter och styrda aktiviteter. Och det finns gott av "små drömmare" som behöver lite extra stöttning för att hänga med. F-klassen har heller inga mål att arbeta efter på samma sätt som skolan har, så det är inte totalt katastrof om man som TS uttrycker det, inte orkar sitta med icke självvalda aktiviteter flera timmar varje dag.

Jag har också en -07a som jag känner mig osäker på, vi har precis börjat hos barnpsykologen eftersom förskolan lyfte att han har svårt med styrda aktiviteter som samling och annat där man förväntas vara koncentrerad i grupp och följa gruppens önskemål. Han är social, snäll och omtyckt, men är inte riktigt "där" ännu. I övrigt har jag inga funderingar alls, han skriver både siffror och bokstäver och är mycket intresserad att lära sig teoretiska saker, men att göra det i grupp som i skolan är nog inte riktigt hans grej ännu. Förhoppningsvis så kommer han klara det ändå om han har en bra pedagog och vi är väldigt aktiva som föräldrar. Dock är han född sent -07 och skulle egentligen varit född 08 så det märks att han är ett år efter de som är födda tidigt -07!

Här fick vi veta att om man valde bort sexårsverksamheten och lät barnet gå vidare i förskolan så börjar de ettan direkt, utan att gå sexårs, det var det som avgjorde saken för oss egentligen. Det är nog bra att få sexårsverksamheten som mjukstart på skolan.

Jag tycker 6-års är bra att gå. Barnen lär känna klasskompisarna, personalen och får en mjukstart i att sitta still.

Jag följer tråden. Skulle vilja höra fler beskriva hur de upplever förskoleklass, särskilt de som haft barn som de känner har haft lite svårt för just styrda gruppaktiviteter?

Känns som att det är så stor press på förskoleklass nu för tiden, alla kallar det skola och man vet knappt vad man har att vänta? Skulle vilja höra några lugnande ord att det är som på min tid eller något

Tycker inte dottern är mogen att börja skolan, hon fyller 6 år i Oktober... hon skulle absolut inte fixa att sitta i en skolklass flera timmar om dagen med styrda aktiviteter. Hon fick ett rejält utbrott senast i onsdags i 5-årsgruppen på vår förskola när de skulle vika till och måla några festhattar, var ledsen länge och var alldeles rödgråten när jag kom och hämtade. Så hon missade ju nästan hela aktiviteten, sedan fick en av de andra flickorna hjälpa henne lite så att hon fick den klar så att de kunde ta bilder (extremt viktigt att fota allt?).

Konstigt om så många ska behöva träffa psykolog bara för att se om de "klarar av" förskoleklass. Är det sådan press på barn redan när de är så här små? Eller känner jag mig oroad i onödan?

Här handlar det inte bara om att se ifall han är redo för förskoleklass, utan det finns såklart andra anledningar till att vi har hjälp av BVC-psykologen, men det känns för privat att skriva ut här.

I många länder börjar man skolan vid 6 år. Tror de flesta är mogna dåå. Hade dock önskat att det inte var fullt så ffixerat vid året man var född utan mer vid mognaden.

Jag har en "sen" 06:a som nu gör sin andra termin i förskoleklassen. Vi valde skola så att hon fick gå i en liten grupp med bara 15 barn. Och det är femton helt olika individer som är otroligt olika utvecklade. Men de ryms fint i den lilla förskoleklassen. Skolan verkar vara van vid att hantera den stora spridningen som finns mellan barn födda samma kalenderår.

Verksamheten är väldigt lik förskolans verksamhet, med undantag för att man själv måste hålla reda på sina saker, äta lunch i matsalen och ha gymnastik.  

Jag tänker att ni absolut ska se till att barnet får gå i förskoleklassen och att ni snarare ska ha ögonen på hur hans vardag blir. I vilka miljöer mår han som bäst? Kanske kan psykologen råda er om detta? Och var observanta på hur han acklimatiserar sig. Behöver han extra stöd? Fråga och utvärdera tillsammans med pedagogerna och hjälps i så fall åt med att ordna stödperson . Jag tycker inte det låter som att han kommer bli mer mogen av att gå kvar i förskolan, nej låt honom hellre hänga med övriga 07:or och ordna stöd om det behövs. Avsätt lite extra tid i samband med terminsstart så att ni kan följa hans vardag + ett par dagar senare under terminen.

Jag har två sexåringar som går i olika förskoleklasser. Jag tycker egentligen inte att det är någon jättestor skillnad jämfört med deras femårsverksamhet som de hade när de gick på dagis. Lite mer uppstyrda aktiviteter kanske, bornholmsmodellen och mattelek, men korta pass och fortfarande mycket fri lek. Enhel del utomhusaktiviterer som skridskoåkning, skogspromenader och liknande. En av mina sexåringa har högfungerande autism och kan bara koncentrera sig på icke självvalda aktiviteter i korta stunder. Han har tex svårt för samlingen och skulle behöva ett lägre tempo och mer bildstöd för att hänga med där. Där tycker jag att skolan kunde anpassa lite mer. När det gäller språk och matteövningar kan han koncentrera sig och hänga med bättre. Min andra son som också är född sent på året och väldigt omogen har verkligen slagit oss med häpnad. Han har blivit jättebra på att läsa, lyssna, samarbeta och är också omtyckt bland de andra barnen (han var en av de "svårare" barnen på dagis). Jag trodde inte alls att han skulle vara mogen för förskoleklass men jag hade tydligen helt fel. Framförallt så har förskoleklass inneburit en massa bra social träning, mycket lek och nya kompisar för båda barnen.