väntar smått i septembereller oktober i Umeå

Hej Jag tycker absolut att vi måste försöka hålla det lilla liv som det är här på forumet vid liv , även när bebisarna kommer. Det är jätte kul att träffas och surra och få lite nya upplevelser när manar hemma med små. Lite förvärkar men inget som tyder på bebis. Jag hoppas det kommer igång snart. Vill inte krocka med 3 årskalaset på fredag. Då vår son fyller år. Så vad gör ni för att fördriva tiden på dagarna? Har ni en massa projekt som ni vill hinna innan eller vilar ni och tar det lugnt. Själv har jag svårt att vila men försöker. Har hus så det blir en del pyssel på dagarna.

Ja, det vore jättekul att kunna ses nån gång ibland när man ändå bara går hemma på dagarna.

Vi bor oxå i hus så jag har även lite att göra på dagarna, men det blir mest småpyssel nu i slutet och mycket vila, för just nu är jag rejält förkyld!?! Ingen bra tajming alls...

Jag syr en hel del så det är mest det som upptagit min tid sedan jag gick på GP. Har sytt en massa bäbis-grejer... hade panik innan att jag inte skulle hinna, men jag har lugnt hunnit allt jag hade tänkt, med lite hjälp från min kära mor. Och vissa dagar har jag bara vilat hela dagarna, vilket varit otroligt skönt faktiskt! :)

Imorgon ska jag till BM igen och se om den fixerat sig eller om det fortfarande är rörligt  där nere. Det känns konstigt avlägset att det ska sätta igång snart... trots att det är beräknat på tisdag... Jag hoppas att jag slipper gå så länge över tiden bara. Är lite less på att vara så klumpig nu!

Vilka datum hade ni för BF?
 

Jag har ärvt en symaskin av min mamma men inte ens packat upp den. Så jag har inte gjort något till bebis. När jag väntade nr 1 så sydde jag lite sängkläder. Jag är beräknad till torsdag denna vecka men det känns då inget idag heller. Får väll gå över bara för att folk har hela tiden sagt att man får för tidigt om man gjorde det med första Känner trots allt ett lugn i mig själv. Man måste ju tro att man fixar detta. Sedan får man väll se hur det känns när det kör igång. Nu ska jag hämta Albin på dagis...

Puh, jag var till BM igår och efter att hon kollat 2 ggr så tyckte hon att pulsen på bäbisen var hög, så vi fick åka in och ta ett CTG. Under tiden så gick pulsen ner och allt såg bara bra ut enligt dem. Förmodligen var det bara en väldigt aktiv bäbis just då. Men man blir ju ändå orolig, idag går tiden ut för oss och jag sov riktigt pissigt inatt, antar att det är pg a gårdagen och oro.

Jo, jag känner mig oxå ganska lugn, vill bara att det ska dra igång så man får komma hem med sin lilla nån gång, och börja livet! :)
Oj, vad spännande, vi får bara vänta nu då och hoppas på så snart som möjligt! :)

 

Oj, man tänker ju att bebis inte mår bra där inne och hinner bli orolig. Skönt att allt var bra, synd att de inte kom igång. Visste ni vilket kön ni ska få? Vi tror att det ska komma en tjej men barnmorskan är inte säker. Lite spännande att inte veta. Med första tog vi reda på vad det var och de kunde se att de var en kille. Idag är ingen bra dag känner jag. Min mamma dog den 18 mars i cancer och det känns rätt jobbigt att inte ha mamma till hands denna gång. Visst, jag är adopterad och min mamma har varken fött barn eller ammat men jag vill endå ha henne hos mig, vilket jag inte kan nu. Saknar henne jätte mycket och hormonerna gör det inte bättre. Idag grät jag över mamman för första gången sen begravningen...usch Känner mig både rädd och ensam, men nog ska jag klara det här med.

Jaa, man hinner bli ganska orolig. Ja, det hade gärna fått sätta igång nu känner jag! :)
Nä, vi vet inte vilket kön det blir, jag har hela tiden känt det som att det blir en liten kille, men nu har jag nästan vänt och det känns som det kommer en tjej istället! ;) Ah, det spelar ingen roll, men det blir så himla kul och spännande att få se den lilla skrutten och huvudsaken är ju ändå att den mår bra och är frisk! :) Man är ju i rätta händer där man är på förlossningen så det känns ganska tryggt! :)

Oj, jag beklagar....  vet inte hur det känns att förlora en förälder men vet hur det känns att förlora nån som står en väldigt nära, förra året förlorade jag min älskade farmor, min sambo förlorade sin morfar och vi båda förlorade en av våra bästa vänner, så det var ett oerhört tungt år. 

Självklart vill man ha dem hos sig ibland, de betyder oftast väldigt mycket för en. Nä, förstår att hormonerna inte gör det bättre, men tänk på att du har genomgått det tidigare och vet på ett ungefär vad det handlar om. Själv har jag bara läst och hört om vad som händer... Har läst en grymt bra bok nu som jag ska försöka ta hjälp av vid förlossningen: Föda utan rädsla av Susanna Heli.
Du kanske redan läst den eller vet vad den handlar om? Den boken och en av mina bästa vänner har hjälpt mig att inte känna mig rädd.

Men har du någon som ska följa med dig på förlossningen? Sambo? 
Förstår att du känner så, och självklart klarar du detta! Det finns inga tvivel om saken! :) 

Jag har BF 11 november. Det är spännande att läsa om er som det är dags för snart! Har ni förvärkar hela tiden eller kommer det i omgångar? 

Är också hemma på gravpenning nu. Min sambo fyller 30 nu i oktober så jag ordnade en överraskningsfest för honom nu i helgen. Det har vart rätt mycket planering med det vilket har fördrivit mina dagar rätt bra =) Annars har jag sytt ett babynest och håller även på att sticka en filt. Försöker planera in små grejer lite nu och då. Vi borde absolut ses! Det skulle vara väldigt kul. 

Förstår det med din mamma! Det blir så påtagligt nu.. Jag stod min mormor väldigt nära och skulle verkligen önska att hon hade fått se vår lilla tjej. Även om det var nått år sedan hon gick bort. Förstår att det måste vara ännu värre med mamma.

 

Vad roligt med en överraskningsfest. Det måste ha varit uppskattat till tusen. Jag känner mig mycket gladare nu när man fått ur sig lite av allt som man har inom sig. Har bakat jätte söta små kladdkakemuffins till sonens kalas och baka är kul och gör mig gla. Jag har min sambo som även är pappa till nr 1 vid min sida och han tar hand om mig och är med hela vägen.. Vill ni så får ni kolla in min blogg...försöker skriva så fort jag hinner och orkar. Nattmusen.blogspot.com

Skönt att du känner dig bättre!
Jag var in på din blogg och kikade, det känns som att du och jag har väldigt likadana magar just nu! :) Har hela graviditeten haft en ganska låg mage... och nu har den blivit nästan lite fyrkantig, det kanske är jättevanligt, jag har ingen aning! ;)

Baka är superkul, älskar det och gör det mer än gärna om andan/lusten faller på!

Nä, mina förvärkar kommer och går... vet inte ens säkert att det är förvärkar, men det känns mest på kvällen iaf. Så svårt att veta vad det är när man inte känt det förut, men har läst att det känns ungefär som mensvärk, alltså nere i magen och strålar ut i ryggen, och det är precis den känsla jag har på kvällarna så jag bara antar att det är det jag har! ;)

Nu ska jag försöka ta mig ut på en liten långsam promenad och se om jag hittar lite snygga höstiga löv och prylar och göra nån krans eller nåt av! :)

Hoppas ni har en skön dag i det fina höst-vädret! 

 

Hej Härligt att komma ut och njuta av vädret. Jag har inte kunnat promenera så mycket, men igår tog jag min febriga men glada son ut på en liten sväng i vagnen. Det gick över förväntan, men fick magknip efteråt, men då vet man att allt funkar. Har det blivit nån bebis? Jag har inga tecken på att den ska komma...får endå inte komma idag på sonens 3 årsdag, men sen...snälla kom ut.