Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Det ni måste adressera är ju Varför hon gjorde allt detta!

Hur var ert samliv och vardag innan detta hände?
Vilket ansvar hade hon för att hon inte var nöjd?
Vilket ansvar har du?

Har hon berättat vad hon behöver för att må bra och har du gjort allt eller saknas något?
Har du varit tydlig med dina skallkrav?

Snacka är viktigt. Både i början av relationen, men även sen när allt ändras och livet pågår.

Oavsett, lycka till.

Den här tråden har fått en så speciell karaktär genom att den börjar så sorgligt. Micke beskriver sig som en loser som blivit helt bedragen av sin fru som ljuger honom rakt upp i ansiktet. Även när han kommit på henne och hennes tillfällige älskare. Sen vrider sig tråden hit och dit i och med att den väcker minnen hos andra som också blivit bedragna på liknande sätt.

Då och då har Micke kommit tillbaka och sagt hur det gått och de inläggen andas en väldig resignation. Inte bara en älskare utan flera. TS verkar resonera om att  får man inte det man älskar får man älska det man får. Viktigast verkar vara att ha frun och villan kvar som trygghet. Frun har enligt TS förklarat att hennes sexuella lust vaknat men inte gentemot sin honom utan mot andra män. TS har accepterat det och förnekat sin egen sexualitet allt för att inte riskera att bli nobbad om jag förstått det rätt.

Det hela framstår som både sorgligt och väldigt udda på samma gång. Men så slog det mig att min egen moster faktiskt levde i ett liknande förhållande - fast då var könsrollerna omvända. Hon fick ett elakartat diskbrott runt 40 och hon berättade då för min mor att hon inte klarade av sex överhuvud taget. Istället hade hon accepterat att hennes man fick söka sex på egen hand. Han hade en välskött affär i den lilla stad där de bodde och en av han expediter blev hans älskarinna. Till henne gick han "så fort det pockade på" som min mor sa. De skötte det oerhört diskret och ingen i den lilla staden visste om det annat än min mor och kanske några få till. Så rullade åren på tills han en dag segnade ned med hjärtinfarkt. Då kom chocken, för när man gick igenom bokföringen visade det sig att han genom olika transaktioner flyttat över större delen av firmans kapital till älskarinnan. Jag minns min mors kommentar: "Det var en dyr gatflicka".

Jag har tidigare i den här tråden varnat för att frun plötligt kan bestämma sig för att helt satsa på älskaren, och för att klara av att bryta göra det väldigt brutalt. Men det behöver inte gå så. Det finns ju många personer i vårt samhälle som lever som min moster och hennes man. Märkligt nog verkar vi ha lättare att fördra en man som har en älskarinna vid sidan av än en kvinna som har en fast älskare. 

Om du Micke är lika uppgiven i verkligheten som du framstår här på FL så håller jag med de som manar dig att slå vakt om villan och andra tillgångar. Även om frun inte sitter och konspirerar bakom din rygg kan mycket väl hennes älskare göra det  och "en person som blottar strupen"  kan inbjuda till fula angrepp.

Sen håller jag med "Med Lem" om att du Micke skulle behöva nån form av psykologhjälp för att ta itu med din rädsla för att bli avvisad. Kanske ni skall ta upp familjeterapin igen - fast med en annan terapeut?

Min spontana tanke är - vad ska din fru ha dig till Micke?

Den enda hon verkar vilja ha från dig är pengarna du förser henne med. Statusen och livsstilen.

Jag väljer att citera några saker från din text Micke som jag reagerar starkt på:

"Jag lever mitt liv. Dom lever sitt. Min fru råkar röra sig i gränslandet." 
- med andra ord Micke så inser du faktiskt att du och din fru inte längre har ett gemensamt liv utan att du lever ditt och din fru väljer att dela det med dig ibland. När hon har lust, helt på hennes villkor.

"Jag skrev tidigare om att några i vår bekantskapskrets fått nys om upplägget här hemma och att min fru och hennes älskare träffat ett annat par en kväll. Sen har min fru styrt undan allt sånt och försöker hålla isär världarna."
- återigen Micke. Du skriver själv att din fru lever i två olika världar när det i själva verket är en omskrivning för att din fru numera lever polygamt. Hon har lever med (minst) två olika män och det är inte längre frågan om sex. Såsom hon ville få det till i början. Frågan är om du själv ens märkt att hon gradvis har flyttat fokus från det sexuella till det känslomässiga samlivet med en annan man?

"...men min fru blev faktiskt tillfrågad av en väninna om en par-middag tillsammans med hennes älskare. Hon tackade nej. "
- som skrivits redan - väninnan har full insikt i att din fru numera har två förhållanden. Ett med sin man och ett med sin pojkvän. Frågan är väl bara vilket av dessa två liv som din fru värdesätter mest? I början när allt uppdagades sade hon att hon var beredd att ge upp sexet med andra män men vi som följer tråden har för länge sen insett att det inte längre handlar enbart om sex för din fru.

"Just nu är hon bortrest över en veckoresa med sin älskare och kommer hem till helgen. Själv kom jag precis hem efter att ha legat under kniven och inlagd några dagar för att fixa till en krånglande muskel i benet."
- och återigen sätter din fru sina egna behov före dina. Hon säger att hon älskar dig men när du behöver henne väljer hon att åka bort på en veckas semester med sin pojkvän/älskare istället för att vara hemma och hjälpa dig. 

" Så vi får se i helgen hur hon har haft det."
- och så din avslutning som säger allt egentligen. Det enda som räknas är vad din fru vill. Ditt välmående är en bagatell och av underordnad betydelse i ert äktenskap. I nöd och lust heter det visst och det var det ni lovade varandra en gång i tiden. Nuförtiden är det enbart din fru som förlustar sig och du som lever i nöd. Det var nog inte riktigt så tanken var att det skulle fördelas. 

Micke - när ska det bli din tur att ta för dig av livet? När blir det din tur att känna lust?  Livet är inte bara till för att överleva - det ska levas!