Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Har man inte haft någon vidare sexlust innan och lusten nu har falnat helt, så finns det nog inget att göra åt just det. Man kan ju bli avtrubbad för mindre dessutom. Kanske han vaknar en dag, kanske inte...huvudsaken är ju ändå att han trivs med det han har, även om det inte rimmar med det som du eller jag lever med och i just idag.

Äktenskapet låter mer praktiskt som läget är nu än något annat. Kan även vara så att den ene låtsas som det regnar och den andra blivit alldeles för avtrubbad sedan länge för att ens orka bry sig längre!?

Just nu och sedan en tid tillbaka verkar det inte vara så aktuellt med att träffa någon annan/ny. Verkar nöjd med läget som det är. Ett slags status quo och eller limbo. Kanske är det hoppet som lever kvar, kanske är det bara det praktiska som funkar okej för stunden, innan han eller någon vaknar och reder ut det hela. Behovet av samliv finns ju inte där. Kanske det vaknar till liv senare, kanske inte. Sorg över något kan visa sig på olika sätt och vis och hur man väljer att hantera eller inte hantera sorg ser ju olika ut. 

Håller med dig. Vem vet "Micke" kanske vaknar när han minst anar det :)

molly50 skrev 2016-02-10 12:19:31 följande:[Ok. Men i så fall är det väl lika bra att du och din fru går skilda vägar om ni ändå lever på skilda håll och inte är mer än vänner i nuläget.

Om ens det.[/quote]

Och du har fortfarande inte efter alla sidor i tråden förstått att Micke inte VILL skilja sej?

Att vara vänner är inte kattskit om det är en lång varm vänskap och man inte har ngn sexlust. Han kan väl inte skilja sej för att du, eller jag, inte skulle vilja leva så? Jag skulle aldrig vilja leva med någon som inte respekterar andras livsval eller lyssnar på vad andra säger om sitt liv, men vad jag tycker gör ju inte att din man bör lämna dej - folk är olika.

Molly, det är skillnad på att ha en åsikt och att gång på gång tala om för ts att han borde skilja sej fast han inte vill, att han borde ha sexlust fast han säger sej vara mer harmonisk utan och tala om att hans fru" inte respekterar honom för fem öre" fast hon har hans tillåtelse att ha en älskare, har erbjudit sej att avstå, han självmant flyttat ut och säger sej inte vara arg på sin fru . Hur kan du avgöra att ts fru inte respekterar honom ? Du tar ju inte alls till dej vad han själv känner. Nånstans får man tro på att vuxna människor kan göra egna val och välja en livsstil och ett sätt att leva som inte passar alla men som passar dem för tillfället.

Paret i filmen "Danish girl" fanns i verkligheten och var gifta i 15 år efter att mannen insåg att han var kvinna och raggade upp män med frugan som sällskap. Inget för de flesta.

Ja...kanske det. Jag har varit rätt dålig med uppdateringar här på ett bra tag och jag har haft blicken och skallen riktad mot andra frågor. 

Vi landade ett nytt kontrakt för drygt en månad sedan och det har tagit all min tid att få rätsida på. Rätt mycket resor och förhandlingar med leverantörer och partners. Det blir ingen semester i sommar iom att mycket arbete kvarstår innan allt är på plats. Men det gör mig inget. Jag jobbar gärna och det känns som om arbetet skänker en mening till livet. Samt att det här kontraktet också kommer att hjälpa ekonomiskt, vilket just nu är väldigt tacksamt med tanke på situationen.

Men jag antar att det inte är det här som du undrar över (jobbet). Frun? Familjen? Boendet? Livet? 

Ytterligare en anledning till varför jag är dålig på att hålla er uppdaterade är att jag inte riktigt vet hur mycket jag skall dela med mig av här. Vilka detaljer och hur ingående. Dels vill jag inte lämna ut någon eller riskera att någon börja ana något. Sen vill jag heller inte riskera att beskriva saker som gör att skeendet och situationen får en alltför kraftig slagsida åt något visst håll. Det är lätt hänt. Jag inser att om jag skulle sitta och beskriva allt här så kommer det att se ut som om jag törstar efter folks sympatier. Och inget är mig mer ointressant. 

Men men....

Ett försök till kort uppdatering i alla fall. 

Jag tror att jag berättade tidigare om att jag höll på med en strandterass och en bastubyggnad (inkl gäst-del). Den är klar. Det blev lite stressigt på slutet pga kontraktet som jag beskriver ovan samt målsättningen att vara klar innan midsommar. Vi har alltid hållit ett stort midsommarkalas hos oss med många inbjudna. I år var kalaset än mer speciellt iom att det sammanföll med att min fru fyllde jämnt. Men jag hann precis.

Och nej...jag deltog inte i kalaset (var inte inbjuden...och hade inte tid heller pga av utlandsresor pga kontraktet). Men det verkar ha varit ett stort och välarrangerat kalas.

Och ja....fakturan fr catering m.m. landade hos mig.

Nu är frun på rivieran med sin älskare/nya man(?). Och nej.....den fakturan landar INTE hos mig.

Jag engagerade ju mig i ett lokalt välgörenhetsarbete (en förening) men dessvärre har jag inte hunnit delta i så många arrangemang sista tiden. Tyvärr....jag tyckte att det var riktigt givande. 

Några kvinnor har också gjort närmanden. En som bor i grannskapet, en via affärskontakter och två som ingår i välgörenhetsföreningen. Det här är riktigt knepigt. Jag är ju inte alls intresserad av den typen av relation med dom. Men att avvisa en kvinnas närmanden? Det gör sig tydligen inte helt okritiserat. Jag kanske gör det på fel sätt? Jag har funderat länge och väl om jag har "låtit dem förstå" att jag skulle ha varit intresserad. Men jag kan ju säga att jag har fått väldigt negativa (i ett fall aggressiva) reaktioner. Mina intentioner är ifrågasatta. Min manlighet är betvivlad. Ja ja....

Jag gläds åt våra vuxna barn som utvecklar sig otroligt fint. Bra jobb och väldigt engagerade och plikttrogna. Hög arbetsdisciplin och gör bra resultat. Jag njuter av deras framgångar. Jag skall försöka träffa dom om ett antal veckor när vi alla är hemma på orten. Just nu flyger vi ständigt åt olika håll. 

Just nu sitter jag på mitt kontor och skriver dessa rader. Genom fönstret ser jag familjer på väg någonstans. Man packar bilar med badgrejer. Unga mäniskor på cyklar. Shorts och flipflops. På väg till stranden?

Solen skiner - det är varmt - det är juli.
Folk har semester.
Allas längtan.
Allas drömmar.
Hela årets planering och förväntningar.
Den ideala bilden av livet i Sverige.
När allt är perfekt.
När kärleken flödar över.
När allt skall hända.

Allt det kokar ner till en punkt - några veckor i Juli. Just nu....

Njut! 

Ok...en uppdatering alltså.

Vi är skilda nu. Något som väldigt många här har propsat på ett bra tag. Och nu är jag där. Skillsmässan blev klar för någon månad sedan och processen drog ut på tiden. Mycket pga oklarheter i hur mitt företag skulle värderas. Utan att gå in på för mycket detaljer så är det knepigt att värdera en verksamhet som utöver befintliga tillgångar i form av anläggningar, material, finansiellt resultat även sitter med ingågna avtal som kan generera en vinst som varierar beroende på en mängd faktorer.

I alla fall...
Min föredetta fru behöll huset, båten, en av bilarna samt en semesterbostad i Spanien. Det var det som krävdes för att jag kunde behålla företaget intakt utan att behöva sälja det för att få loss pengar. I överenskommelsen ligger även att jag skall slutföra en större påbörjad utbyggnation av huset. Det är omfattande markarbete och kommer att sluka en hel del kapital. Jag kommer att klara av det genom avkastningen ur bolaget men samtidigt kräver det att jag lägger ännu mer tid i verksamheten för att generera denna vinst. Jag har jobbat 16 timmarsdagar de senaste månaderna och kommer nog så att göra ett år framöver. Minst.

Hur jag mår? Jag känner inte efter. Jag hinner inte..och vill inte.
Jag arbetar 16 timmar (äter under tiden). Jag sover 6 timmar. Och försöker träna 1-2 timmar för att kroppen skall orka och hålla ihop. 

Nu när jag inte längre kan (får) leva för min fru så har jag bara mina barn att leva för. Tyvärr träffar jag dom inte så ofta som jag skulle vilja. Dom är ju vuxna med sina karriärer och förhållanden. Men det som driver mig nu är att generera finansiell bas för att slutföra byggnationen samt att forma en verksamhet som blir en ekonomisk plattform och trygghet för mina barn och ev kommande barnbarn. Jag hade gärna angagerat mig i någon frivillig stödverksamhet. Jag gjorde ju det tidigare ett tag. Men jag har tyvärr inte tid med det nu.

Det, i all korthet, är läget just nu. Nu måste jag ägna mig åt jobbet igen.

Kikar kanske in här igen senare.

Därför att jag trots allt fortfarande älskar henne

Är som att jämföra med en trotsig 10 åring mot sin mamma.
Mamma ska alltid finnas där och ställa upp på allt utan motkrav.
Mamman ska fixa allt och det enda tack hon kan vänta sig är på sin höjd att 10 åringen tar undan tallriken till disken efter middagen.

Börjar inte mamman ställa krav och sätter gränser så kommer barnet vara likadan även när hon är vuxen.

tycker TS är mamman i detta fall där det bortskämda barnet flyttat men fortfarande kräver att mamman ska komma dit och laga middagen.