Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Var du öppen med dina förutsättningar för förhållandet? Annars var ditt agerande tämligen osnyggt. Med ett barn fött i ett förhållande som var dödsdömt från början. Och en man som blev av med tio-femton år till begränsad glädje för honom själv.

Det är aldrig bra att den enes behov får stå tillbaka.

Jag vill väl inte vara så nedlåtande som en del andra i tråden, men om du lägger dig platt slutar hon antagligen att alls se dig.

Att du räknar bort all sex ur ditt eget liv låter inte friskt.

Och, enbart bedömt från din beskrivning, påstår jag att terapeuten egentligen räknat bort och slutat se dig som en komponent i processen. Byt terapeut! Den nuvarande sysslar med att hjälpa henne på din bekostnad.

Det TS måste komma ihåg är den lite obehagliga insikten att bra sex oundvikligen föder kärlek. Särskilt om det kombineras med förtrolighet.

Det faktum att frun avfärdar TS fråga om hur resan har varit med ett "Det var bra" tyder på att den kärleken till den andre redan har vaknat.

Ts måste ställa tydligare krav och dessutom inse att hans tanke om ett platoniskt förhållande medan hon lever ut sina lustar på annat håll inte är realistiskt.

Normalt är det så att om man förlorar en kroppslig funktion, typ sexualdriften så bör det ses som ett problem som ska lösas. En terapeut som ens låter dig tro att det är OK ett tag är inte direkt professionell.

Det kommer att slå er allihop med kraft rakt i ansiktet.

Om du uppfattar din sexualitet som problematisk eller negativ... då har du problem med din attityd och det är den du behöver åtgärda. Sexualiteten är en grundbult i varje frisk personlighet, den kan inte väljas bort.

Och, ja, munkar i celibat är INTE friska.

Den väg du nu beträder leder ofelbart till din egen personlighets undergång.

Det ser ut som om din "kärlek" till frun är det som skadar dig. Du behöver bryta upp från henne, annars kommer du att må hemskt dåligt till slut. Förhållandet till henne fyller rollen av en lugnande drog för dig.

Det du beskriver liknar inte kärlek, bara en rädsla för att gå vidare. Du måste bryta upp och återuppväcka hela dig.

Jag tror ju inte att det du håller på med leder till ett fortsatt liv med henne. Inte med nån nämnvärd sannolikhet.

Som sagt, bra sex med innerlighet föder kärlek. Hur länge tror du hon kan undvika att gå vidare?

Du behöver terapi för att lära dig ha ett bra liv även om hon försvinner. Att satsa hela sin existens på en annan människa är inte heller friskt.

Hör du Micke, berätta hur det går. Vi är ärligen intresserade.

Och varför flyttar du? Varför inte hon?