Min sambo har två barn från ett tidigare förhållande som är 8 och 6½ år som han "nattar" allt från tio minuter upp till en halvtimma varje kväll, är de för stora för de eller när brukar man kunna bara kunna säga godnatt och att de senare går och lägger sig själva?
Vi har en dotter tillsammans på två år som jag lägger ca 8 av 10 ggr som vi bara lägger ner i sängen med vällingflaskan, säger godnatt, släcker lampan och går ut.
Jag har ingen aning om hur man brukar göra, men sonen är två år och det känns som att det kommer att dröja många år innan han somnar själv. Han somnar vid bröstet eller så vänder han sig om efter att han har ammat färdigt och då ligger jag kvar tills han har somnat. Innan dess brukar vi antingen ligga och prata en stund eller så sjunger jag "Trollmor" för honom.
Har tre barn. Alla somnar utan någon förälder närvarande. Men vi nattar. Säger god natt, pratar lite ibland osv. Jag nattar gärna tills dom flyttar hemifrån. En utmärkt stund att få lite tid, höra hur dagen varit...
Jag tycker inte det är konstigt och din sambo gör det säkert för att det är trevligt. Om barnen inte bor där heltid så blir det ju ett sätt att bonda när de är där. Barnen kan säkert somna själva men varför ska de behöva göra det om sambon gillar det. Tycker han det är mycket så kan de säkert avsluta ritualen ganska lätt med så pass stora barn.
Har en sjuåring som stoppas om efter vi läst en bok. Supermysigt ju! Skulle tycka det var väldigt tråkigt om hon bara borstade tänderna och gick in i sitt rum.
För mig är nattning att stanna kvar hos barnet tills det somnar och det gör vi fortfarande med 4-åringen. Men 10- och 11-åringen läser vi för varje kväll o sen somnar de själva.
Min mamma eller pappa läste för mig tills jag var 11-12. Mycket värdefullt.
Jag tror inte det finns något "brukar man göra" i den här frågan. Barn är individer och föräldrar också och man skapar de nattningsrutiner tillsammans som fungerar bäst för samtliga. Jag sitter inne hos min 6-åring och 3,5-åring tills de somnat. Oftast får jag även ligga i yngstas säng tills hon somnar.
Jag antar att det dröjer ett bra tag än innan jag bara kan säga godnatt och gå ut, men det är svårt att förutse.
Om din sambo och hans barn trivs med sin nattningsrutin tycker jag du ska låta dem fortsätta med den. En dag vill nog inte alls barne ha sin pappa kvar i rummet längre.
När hon var ungefär 4 slutade vi stanna kvar i rummet tills hon somnade, men vi går ju fortfarande in och säger godnatt och pratar lite efter att hon har läst en stund i sängen (hon är 7 år nu).
Ligger brevid min 9-åring tills han somnar. Mysigaste stunden på hela dagen.
Det är nog väldigt individuellt.
Min 7 åring gör sig i gjordning för sängen och sedan kryper vi ner i hennes säng och då passar vi på att gosa och prata om det som hänt under dagen eller ska hända nästa dag och sedan läser vi en liten bok eller 1-3 kapitel om det är en större bok antingen hon eller jag. Vi kramas och pussas godnatt, ibland vill hon att jag ska stanna en liten stund oftast vill hon titta i en bok/läsa och sedan släcka själv. Brukar ta 5-10 min sedan är det mörkt hos henne.
Barnen måste på någotvis vara med och bestämma när de är redo annars fungerar det inte.
Tja, jag har just "nattat" vår 16-åring. 
Skämt åsido, han vill gärna att man kommer in och säger god natt när han ligger i sängen, småpratar lite om ditt och datt, kramas och säger puss puss, ses i morgon.
Hans sex år yngre bror är inte alls så. Han har sedan tidig ålder helt sonika sagt god natt och själv gått och lagt sig. Om han inte helt sonika somnat där han är. Han har aldrig varit förtjust i godnattsagor, sånger eller småprat innan läggdags. Är han trött så vill han sova pronto.
Så ser det ut och har det sett ut här, hos andra ser det helt annorlunda ut. Det är så otroligt individuellt och väldigt mycket upp till det enskilda barnet.
Asch, skickade för tidigt.
Ts, det kanske är så att dina bonusbarn behöver den där extratiden med sin pappa? Jag tycker absolut inte att de är för stora för att få en lång godnattstund, speciellt inte om de bara bor vv (det kanske de inte gör?).
Min erfarenhet är att tar det lång tid att få barn att sova, så beror det antingen på att barnen behöver ventilera något, behöver ens närhete eller är lite extra gosiga av någon anledning, eller så att barnen helt enkelt läggs för tidigt, när de inte är trötta.