Hejsan!
Här om dagen blev en av mina tvillingar bjuden på ett barnkalas av en gemensam vän till båda tjejerna... Jag tackade nej till kalaset för det kändes inte rätt. Hur ska jag förklara för min andra tvilling att hon inte är välkommen?
Eller är jag bara larvig och "curlar" min andra tvilling??? Borde jag ta fighten och förklara att livet är orättvist?
Ska tillägga att tjejerna är 3 år gamla.
Måste fråga om det verkar ha blivit vanligare att en del föräldrar låter sina barn bestämma mycket själva och från väldigt unga år? Vår son har en kompis som vi numera inte umgås med längre på fritiden just p.g.a. att det sker på barnets villkor (om man inte träffas spontant i lekparken ex). Sist hade vi planerat en heldag på lekland dit vi bjudit med den här kompisen (5 år) men i sista stund så fick vi som svar att han inte ville följa med, han ville leka med datorn. Visst, det är upp till dem men jag tror ju att kompisen hade haft väldigt roligt på leklandet också om han bara följt med och hade han velat åka hem efter 2 timmar så hade vi gjort det. Det här var bestämt i förväg och vi hade lagt upp hela vår dag efter det. Eller det kanske bara är jag som tycker det är orimligt att låta ett så litet barn stanna hemma från förbokade aktiviteter m.m. bara för att barnet just då "inte vill" (så länge de inte är sjuka på något sätt givetvis!)? Eller som i detta fallet med vilka barn som ska bjudas in.
Förlåt att jag lånade din tråd TS! 
Jag hade gjort som du, eller KOMMER göra så om situationen uppstår (väntar tvillingar). Även om de är äldre än tre tror jag faktiskt. En annan sak om det inte varit en gemensam vän.
Intressant för jag tänker precis tvärtom. Jag uppmuntrar både omgivningen och barnen själva att de ska behandlas som individer och inte som "tvillingarna". När mina tvillingar blev bjudna på kalas av den ena tvillingens kompis tackade jag nej för den andras del. Det var ett litet kalas där kompisen själv hade fått bestämma vilka som skulle få komma och där föräldrarna hade gått in och bjudit även min andra tvilling.
Samma gäller ju för "vanliga" syskon. Föräldrarna får ta sitt ansvar och trösta och förklara när ett syskon inte får göra samma saker som det andra.
Jag tycker du gjorde rätt. Hade gjort likadant.