Lisa 590 skrev 2013-01-12 16:57:53 följande:
Kan det vara så att olikheten skrämmer?
Den egna oförmågan skrämmer?
Med andra ord har den mörka epoken fascism och nazism inte hämtat sina idér från främmande världar?
Inifrån oss själva föds ideologier som dessa. Håll emot den som kan.
Ja, litet så. Man är kanske också rädd att göra bort sig. Att känna sig utanför och främmande, på samma sätt som motsvarande känsla är att känna sig skrämd av det främmande.
Minns när jag kom till Sverige, var sex år då. Mitt första möte med svenskar var två killar i ishockeymundering som manglade in mig i ett hörn. Kan inte säga att jag blev snäll och vänskaplig av det, utan blev arg på alla jag träffade, eftersom jag var rädd och trodde att alla var sådana. Men med tiden så lärde jag känna folk, trots min initiala rädsla och vrede, och jag var smart nog att fatta de flesta koderna rätt snabbt (så är man ju också en liten svamp som unge). Om jag inte har fel, det var trotts allt en livstid sedan, så lärde jag först känna ett par koreanska tjejer som bodde i närheten, och via dem lärde jag känna finnarna och svenskarna som bodde där. Men till en början så kände jag nog väldigt mycket vrede och frustration över att språket var så konstigt, att folk var elaka och att ingen ville leka med mig.
Det kanske är likadant, fast mer vuxenperspektiv, för dem?
