Försöka igen efter MA :/

När jag vet att fostret mår bra där inne kanske jag kan njuta av att inte må dåligt. Men just nu känns det lite hopplöst, känns som jag mår bättre varje dag som går och känns snart som vanligt, igår kunde jag för första gången på tre veckor äta middag utan avbrott eller avsky. Känns som symptomen trappar av lite väl fort, även denna gång.

Nej, inga sådanna tankar! 

Bubbas- Det är knappt så jag vågar skriva det men det känns som du kommer få ett plus till helgen :D

Min kropp var som vanligt fram till BIM, hade mina vanliga "innan mens" känningar och fick även en minimal blödning.

Jag tränar på gymmet tre gånger i veckan (har blivit lite slarv med det när tröttheten slog till, men nu är jag på G igen) men har inte tränat enbart mage sen innan jag blev gravid i somras. Även om jag vet att det inte är farligt sitter det en liten djävel på min axel och talar om att jag tar död på mitt ofödda barn. Nåja, magen tränas mer eller mindre i de flesta övningar så jag är inte orolig för att den ska bli förslappad :) 

Har inte bokat tid än, jag ska på inskrivning den 21a och ska höra med henne om jag kan göra kub, om inte kör jag in till akuten och gör vul där i v 13. Kub görs väl tom v13+6 (?), jag är i 8+5 idag så det är max fem veckor till jag får veta. Förhoppningsvis redan om tre-fyra. Det ska bli riktigt skönt!

Oh, redan imorgon, eller, redan och redan du är väl bim+ett par dar =)  

Ja Bubbas, har du testat? Vi väntar med spänning!

Jag blödde som sagt minimalt på BIM och dagen efter, både denna gången och förra.   

Åh! Jag ryser i hela kroppen, vad underbart!

Vi får vara livrädda ihop. Eftersom vi inte har berättat för någon än (förutom för allt och alla på familjeliv) så känns det inte lika verkligt. Det är precis så sambon börjat prata om det men vi håller låg profil. 

Försök njuta lite! Din kropp fungerar som den ska, det är skönt att veta.

Två saker jag upprepar för mig själv:

Vi väntar barn, inte missfall      

Ta ut lyckan i förskott, det värsta som kan hända är att du varit lycklig i onödan. 

Med tanke på hur förkrossad jag blev i aug när jag var säker på att något var fel kan det omöjligt bli värre denna gången.   

Grattis ännu en gång Bubbas!

Och Diche, måtte det smitta av sig så att du får ett plus nästa helg!    

Nej Bubbas....Jag hoppas verkligen att det inte är någon fara. Det finns ju de som blöder genom hela graviditeten.

Får du "Gravid 2-3" eller "Gravid 3+" på ett digitalt borde det väl vara okej eller kroppen ökar hormonerna trots mf? Nej usch och fy Bubbas, väntan är jobbig som den är i vanliga fall. Hur mår du i kroppen annars? Några symptom?

Diche, inte ge upp än. 

Bellan, vem vet, du kanske inte fått missfall, du ska inte åka in och kolla?       

Jag hade nog väntat minst en vecka från blödningen, men hur lätt är det... Blöder du fortfarande?

Här känns det lite deppigt för tillfället, sist började det kännas riktigt konstigt i v9+4 och nu kom den känslan igen, i 9+3. Förutom lite svullen mage (vilket likaväl kan bero på all choklad och glass jag proppade i mig i helgen) och ömma bröst (som slutade ömma först i v 15 sist) så känner jag ingenting. Aptiten är tillbaka, inget nattkissande, någorlunda pigg på morgonen.... Ah! Varför känner man efter så mycket? Jag som lovade mig själv att tro på det denna gången.
Inskrivning på måndag, hoppas på att få tid till kub då... Om mellan två och fyra veckor vet jag.   
  

Januari som skulle vara en positiv månad för oss alla.

Denna j*vla väntan!

Ja Bubbas, det låter lite lite att bara blöda två dagar, det borde väl minst bli som en vanlig mens?
Vad tråkigt Diche, men så länge mensen håller sig borta finns alltid lite hopp.

Till helgen ska jag plocka fram mitt angelsound som jag fick i fyraårspresent av sambon i somras när vi var i v 13-14, jag vet hur hjärtat inte låter iaf. Har läst om de som lyckats hitta redan i v10-11 så ska ge det ett försök. Annars vill jag bara att det ska bli måndag så jag får veta hur det blir med kub/vul. Nu när det en kopia av förra graviditeten och hoppet är på botten. Jag har testat att resa mig lite för fort men inte minsta blodtrycksfall.
Det enda symptom jag har är brösten och det litar jag inte alls på.

Aah.. Kan man inte bara sövas ner och vakna när man är i 6-7 månaden istället?  

           

Jag får väl också hälsa dig välkommen Marsipan, tråkigt att vi blir fler. Jag fick veta att jag fått MA i v 16, fostret hade dött någongång mellan v9-10. Jag skrapades dagen efter. Detta var i augusti och jag är nu gravid igen... Hoppas jag.

De flesta i min och sambons bekanskapskrets är singlar eller pluggar så det är bara ett fåtal som har barn än. Då vi är bland de första att skaffa hus kommer frågan upp hela tiden när det är dags för barn. Jag orkar inte! Hade vi vetat det vi vet nu hade vi nog börjat försöka direkt när vi bestämt oss (sommaren 2011) istället för att vänta så att det tidigast blev ett 2013-barn (dvs maj 2012)

Känns som jag mest bara går runt och är arg och irriterad hela tiden. Tanken på barn tar upp 95 % av min lediga tid (och även på arbetet, nu skriver jag här på arbetstid), varför kan man inte bara vara nöjd och tänka att det blir när det blir...  

Vad jobbigt Bubbas,  men gör ett test igen om ett par dar med morgonurin så du får veta säkert.

Tråkigt med mens Diche men skönt att det är som det ska igen. Sambon är hemma vid nästa äl?

Igår var humöret på topp här och jag sjöng för den lilla hela vägen hem från jobbet men idag är jag nere på golvet och kryper igen. Inga drömmar och byxorna går att knäppa. Jag börjar känna mig ganska säker på att det skitit sig igen. Varför gör kroppen såhär emot en?     

Frustrerande men jag får väl ett datum för kub/vul på måndag. Det är bara att stå ut!

Trevlig helg på er! Drygt en timme kvar att jobba sen ska jag mysa ner mig i soffan med en enorm godisskål och försöka tänka på bättre tider.