Hej tjejer, nu är jag tillbaka!
Bubbas - hur gick undersökningen? Maila mig om du inte vill skriva här, jag tänkte
på dig och höll tummarna hela tisdagen!
Jennie - hur går det för er?
Grattis till er som har plussat!
Jensan - ingen mens än?
Tack! Jag mår hyfsat!
Kräks fortfarande direkt när jag går upp, det kommer jag nog inte slippa förrän ungen
ploppat ut..
Men illamåendet är nästan helt borta! Känner av det när jag inte ätit på flera timmar, så det finns
med i bakgrunden hela tiden! Ömma bröst än oxå, kan inte ligga på mage alls!
Har haft en hel del värk i magen sista dagarna, både vanlig molvärk men även som knivhugg..
Försöker intala mig att det inte nåt fel.. Vi har KUB imorgon så då får vi se hur det ser ut!
Fick du ett bra intryck av läkaren då? Verkar han ta dig/er på allvar?
Så nu blir nästa steg att invänta dina prover?
Jag tror att hinnsäcken kan väl byggas upp även inför mens eller?
Kanske är en annan hinnsäck då?
Åh vad härligt det låter Jennie! Jag känner mig redan tjock, och jag är bara på 12+5 idag!
Magen liknar gravid, men det är bara för jag ätit lite fel sista månaden, så jag måste skärpa mig nu!
Vi har KUB om exakt en timme. Jag har hela tiden varit nervös över ifall den lille ska leva eller inte.
Men insåg imorse att tänk om vi får jättedåliga siffror, typ 1/3 sannolikhet för kromosom..
Eller om den inte har några armar?? Eller inga ben alls??
Usch, nu börjar jag bli jättenervös!!
Jag skriver mer ikväll eller imorgon när jag vet mer om hur det gick!
God morgon tjejer!
Mamisita - jag tror alla här kan förstå hur du känner, tyvärr! Jag var oxå livrädd i början, lite rädlsa finns kvar
än! Det jag gjorde de första veckorna var att köpa CB digital. Ena veckan så stod det "gravid 2-3" och sen gjorde
jag ett till en vecka senare och då fick jag "gravid 3+". Det lugnade mig lite, då visste jag att det gick åt rätt håll iaf!
Sen fick ju jag en blödning redan i 7e veckan, så då fick vi komma på tidigt VUL och då såg vi ett tickande hjärta.
Även det gjorde att jag blev liiiite lugnare, förra gången såg jag ju aldrig nåt hjärta alls!
Om du är mkt orolig så tycker jag du ska be om ett tidigt VUL, vänta ett par veckor till och försök boka in ett!
Vi var iaf iväg på KUB igår, jag var såååå nervös när jag la mig på sängen. Vågade inte titta på skärmen
först, utan min sambo fick titta. Sen började BM prata om vad hon såg, typ här är huvudet osv. Först då vågade
jag titta, och den rörde sig MASSOR! Plus att den hade nästan som hicka oxå :)
BM skulle ju mäta nackspalten men eftersom den flyttade på sig konstant så fick hon ingen bra bild alls.
Så jag fick lägga mig på sidan i typ 5min, för att den skulle ändra läge. Efter det så fick hon ett par bra bilder
så hon kunde se nackspalten.
Jag såg vad måttet blev, men kommer inte ihåg det. Fostret var 6,5cm ungefär, så det stämde med slutet på
v12. Är på 12+6 idag.
Vi fick låg risk för kromosomavvikelser, och jag såg två armar/händer och två ben/fötter :)
Vi fick med oss två bilder därifrån oxå, de sitter på kylskåpet nu.
Och sen berättade vi för min familj och syskon oxå, så nu vet närmsta familjen!
Grattis!!
Hej tjejer,
nu är jag tillbaka efter en veckas kurs! Kan säga att det är fasiken inte lätt att sitta och lyssna
och försöka vara uppmärksam när man mår illa!
Men men, jag klagar inte! Är i v 15 nu, 14+2 idag. Nästa UL är bokat till 7/6, då ska
vi förhoppningsvis få veta om jag har rätt som "vet" att det är en grabb ;)
Bubbas - hur går det för dig vännen?
Och er andra?
Jensan, skönt med mens, då kan ni köra igång igen om ni känner er redo!
Bianca - jag var oxå livrädd, är det fortfarande! Kollar trosorna efter blod och kollar toapappret
direkt när jag har kissat!
Men min BM sa till mig att illamående är bra, det innebär att man har mkt hormoner i kroppen. Vissa påstår
även att mkt hormoner innebär att risken för MF minskar. Själv tror jag inte på det eftersom de flesta i min närhet
har sluppit illamående och ändå har fått fullt friska barn..!
Men det är naturligt att du blir orolig, låt det inte ta överhanden bara så du blir deprimerad.
Jennie - läser du nåt här? Hur går det för dig? När kände du de första sparkarna?
Jag kände min livmoder imorse, den går halvvägs upp till naveln, och kändes som en svullen ballong.
Kan det vara livmodern tro? (Jag var "nykissad" och låg på rygg i sängen när jag kände den med handen på magen...)
Min BM sa ju att illamåendet skulle försvinna runt v12, men det vara bara borta några dagar och
nu är det "som vanligt" igen.
Ska se ikväll eller imorgon om jag känner livmodern igen när jag ligger på rygg. Testade nyss, men nu
sitter jag vid skrivbordet och då kändes det inget alls.
En tjej här på jobbet som jag berättade för idag hade förstått det själv förra veckan.
Hon märkte det på att brösten var större, jag åt knäckemackor/äppelbitar mellan varje mellanmål
plus tog godis ur skålen som stod framme - jag som aldrig brukar småäta och absolut inte godis!
Dessutom tyckte hon att hon hade sett en liten bula på magen. Vet inte om jag ska ta
det som nåt positivit, den magen är ju bara för att jag har lagt på mig några kilon, den är ju inte
gravidmage än... :(
Eller hur Bubbas - det var nog en sanndröm tror jag :)
Men Bianca - vad är du rädd för? Du mår väl illa än? Isf har du mkt hormoner, så jag tror
inte du behöver oroa dig!
Jag fick en blödning i 7e veckan, så jag var helt 100% på att det var kört. Sen fick jag en stor blödning
v 9, och då visste jag igen med säkerhet att det var kört. Vaknade på morgonen och skulle kissa, kände
att det redan var blött i trosorna och fick en chock när jag drog ner de och satte mig på toa, hela trosorna var röda
av färskt blod! Tänkte att det finns inte en chans att den lille lever..
Men fel hade jag, såg en hjärta på bägge UL, och på KUB för två veckor sen så levde den och var alldeles
livlig :)
Men jag kollar trosorna varje gång jag går på toa, plus känner efter så brösten är ömma ett par gånger om dagen.
Själv sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa mig, ska be om att få nåt mot mitt illamående!
Lycka till iaf Bianca, håller tummarna för att du får ett VUL och att allt ser bra ut :)
Ömma bröst slipper en del! Förstår att du är rädd, men låt inte rädslan ta över helt, även om det är jättesvårt
så försök slappna av lite!
Under mina första veckor så hade jag en cysta på vänster äggstock. Den gav mig hugg i magen flera ggr om dagen,
och jag var jätteorolig hela tiden.
När vi var på semester i början av april så kom huggen tillbaka så jag satt praktiskt taget och väntade på att
börja blöda. Men nu har jag på nåt sätt vant mig vid att det sticker, hugger och värker lite varje dag. Försöker tänka att det är lillens sätt att visa att han är därinne, och då känns det liiite bättre.
Förra veckan åt jag en oxfilé-bit som inte var helt genomstekt i mitten. Hann se det i tid, så jag åt bara
på kanterna.
Men ett par timmar senare så fick jag rätt kraftig molvärk, och även då så var jag jätteledsen och väntade på blödningen.
Är man i våran sits så tror jag alltid man kommer vara lite rädd hela tiden. Min moster har haft 5st MF/MA, men fick
en söt liten flicka i somras. Hon berättade att i v 30 så började hon slappna av och börja tänka att "nu är det nog våran tur".