• M  och  M

    Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

    Chasingdreams skrev 2014-05-10 06:22:49 följande:
    Känner verkligen igen mig i att övriga livet är på paus. Man känner sig inte heller helt hemma någonstans. Med andra barnfamiljer kan de kännas jobbigt eftersom de har syskon, men inte vi. Det kan göra ont med gravidmagar och små bebisar även om vi redan har ett underbart barn. Inte heller är vi i samma situation som andra barnlösa. Vi har ju samma längtan och kamp som dem, men vi har ändå ett barn.

    Exakt så. Man känner sig inte bekväm någonstans. Mest hemma. Men knappt där. För där är så mkt längtan och krossade drömmar påtaglig. Själv är väl det enda som är minst påfrestande, än om ens egna tankar inte är roliga heller. Mår ändå bäst när min lilla familj är tillsammans, min man, min dotter och min hund. När vi bara är, utan krav.
  • M  och  M

    Fast känslan att det fattas någon, att vi borde vara fler kommer smygande hela tiden ändå dock..

  • M  och  M

    Oj att ni står ut med att ha spjälsängen framme! Skulle jag aldrig göra. Vi monterade ihop våra när dottern var två, innan vi började planera för syskon. Skulle bli ännu mer deprimerad av att ha den framme

  • M  och  M

    Det påverkar också vårt liv för att jag tror att min sambo tycker att vårt liv blivit tråkigare och därigenom tycker jag att jag blivit tråkig och då blir jag lite martyr och så blir det ännu värre, blir bara snåputtrigt. Har liksom ingen energi att vara en sprudlande, initiativtagande fru som bara vill göra allt livet har att erbjuda. Känner mig som en dålig version av mig själv och jag tycker synd om min man pga det. Jag känner mig inte som den jag var när vi träffades och det gör mig sorgsen

  • M  och  M

    Ni som gått ner i tid, har ni gjort det av någon speciell anledning? Jag är så kluven hur jag ska göra till hösten efter semester. Jag har en heltid i grunden men trivs inte på mitt jobb och med tanke hur mitt liv sett ut med allt det här de senaste två åren orkar jag inte jobba heltid, så jag har jobbat 80%. Nu ska vi ju troligtvis köra IVF till hösten och då hoppas jag ju såklart på positovt resultat... Hur tänker ni kring föräldrapenning då ni som gått ner i tid? Eller tar ni föräldradagar för att fylla upp SGI:n? Jag vill ju gärna ha full föräldrapenning den dagen jag hoppas jag går hem på föräldralediga men jag vill ju egentligen inte jobba heltid men.. Och tänk om jag väljer att jobba heltid till hösten för TT jag tänker TT resultatet ska bli positivt och så blir det inte så och så har jag harvat på och kämpat mer än jag velat en termin helt i onödan... Gaah. Måste meddela chefen snart och jag vet inte hur jag ska göra!

  • M  och  M
    Gweny skrev 2014-05-28 12:57:30 följande:
    Jag väljer att jobba mindre för att få mer kraft och mer tid med barn & djur. Sen har jag ett tungt jobb och det sliter på kroppen. Det är mer värt för mig.

    Har tänkt lika. Är du i Så fall beredd att ta smällen med en väldigt låg föräldrapenning om det skulle gå vägen då?
  • M  och  M

    Ja egentligen är det ju precis så jag vill och tänker också. Men samtidigt... Undra hur stor skillnad det skulle bli på föräldrapenningen på heltid eller 80%...

  • M  och  M
    Gweny skrev 2014-05-29 21:14:57 följande:
    mm är ju surt att man får såpass lite med FP, som dem dessutom ska ha skatt på och sen får vi inte räkna in det med pensionen sen...snålt!  Får se hur du bestämmer dig sen då.   Jag får väl först och främst lyckas bli gravid, går tyvärr inget bra på den fronten.

    Hm nä det är ju den j-a detaljen också! Går ju sisådär med det här också... Går bara och väntar på besked från IVF-kliniken. Så jävla less på situationen.
  • M  och  M
    Gweny skrev 2014-05-30 11:42:58 följande:
    Hur länge har du väntat hittills? Hoppas dem snart hör av sig! Vilken ska du gå på? Om det blir aktuellt för mig, så blir det sahlgrenska. Själv väntar jag nu först på att kunna börja med min behandling, men först måste mina värden bli bättre. Suck! Ett steg fram, tio steg bak.

    Hehe drygt en månad bara. De skulle höra av sig inom tre. Men måttet är liksom rågat nu. Står inte ut längre! Vi kommer gå i Umeå. Ingen av oss har ju några problem så just den biten slipper vi ju... Eller jag äter levaxin men det var då den lilla skillnaden som jag fattade. Spelade inte in på mina värden direkt i alla fall... Lycka till!
Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?