Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Vi har t.o.m två spjälsängar framme!
En står i vårat rum och en i det tänkta barnrummet nr2

Först och främst hoppas vi att det går vägen! Och gör det inte det så försök stå på dig Jamka! Hur mycket ska man behöva gå igenom egentligen???

Jag har inte den blekaste aning Jamka! Jag hoppas allt ordnar sig på bästa sätt och att du får vettiga besked snarast!

Bra frågor M och M!
Själv jobbar jag heltid och trivs hittills med det. Jag har också funderat på att gå ner i tid i framtiden men jag förstår inte hur ekonomin skall gå ihop sig...
Vi älskar att resa och vill ha möjligheten till det även i framtiden och dessutom bor vi i hus och det finns ju alltid saker att göra (dom kostar pengar!) på det.

Grattis gweny!! Njut!!

Kent är fantastiska!

Jag beklagar gweny! Blir så ledsen över sådana besked... När är det våran (alla här i gruppen) tur att få va lite lyckliga??

Vill bara sticka in huvudet och rekommendera en dokumentär (apropå Gwenys senaste inlägg) som går på Kunskapskanalen.
Den heter "människan sedd inifrån" och är i 4 delar.
Jag såg den första delen, som sätter befruktningen under lupp, med min sambo här om dagen och efter det är jag mäkta förvånad över att det ens blir några barn alls!
Fantastisk dokumentär som finns att se på webben.

ScillaBlå: här har du en till som har förändrats. Kanske inte med shoppingen men i mycket annat.
Har märkt att jag är lite mer "självdestruktiv" än jag varit dom senaste åren.
Dricker lite oftare (förr kanske det var 2-3 ggr/år, nu kanske 1gg/månad). Inga sjuka mängder men ändå...
Har börjat med nikotin igen efter nästan 4 års uppehåll.
Sjukt onödigt JAG VET!
Men jag lixom tröttnade helt plötsligt på att vara en "duktig flicka" som är skötsam, tränar mkt, äter hälsosamt osv osv.
Det har ju ändå inte gett något resultat när det kommer till bebisverksta'n...

Förstår din ilska och besvikelse gweny!
Men jag tänker som så: att INGEN som aldrig varit här har NÅGON SOM HELST ANING om vad denna väntan, ovisshet och förtvivlan handlar om.
Jag har haft många runt mig med dessa problemen och trodde jag hade en liten aning om hur dom hade det... Men nu när jag sitter här själv så inser jag hur fel jag hade!
Så jag försöker skaka av mig kommentarer som det där även om jag vill skrika rakt ut och ge dom en rak höger.
MEN det händer faktiskt att jag ryter ifrån ordentligt när jag har tröttnat på deras skitsnack. Oavsett vem den "skyldiga" är. Okänd, vänner eller familj. Enough is enough!