Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Liten till: Bidrottningsgele sägs vara bra för främst pms och klimakteriebesvär. Men även för att främja fertiliteten och äggen.
Vad som är sant vet jag inte, men är man desperat (som jag) så är man beredd att prova vad som helst.
Jag ser fertiliteten som ett plus men är jätteglad för att det tog bort både pms och mensvärk. Funkar skitbra på den fronten för mig iaf.
Men jag får väl lägga ner det nu när man ska på läkarbesök och lämna nya prover osv. Vill ju ge en så rättvis bild som möjligt så att man kanske kan få svar på frågorna. Hoppas kan man ju iaf göra ;)

Här lider också karln av prestationsångest när det skall sexas mycket...

Jag instämmer helt med i det Gweny skriver.
Vi har sex men det blir som sagt inte så avslappnat och "gosigt" som det brukar vara. Alla hjärnspöken och misslyckanden gör att man känner det som en uppgift som bara måste genomföras och sedan är det bara vänta och hoppas på bra resultat. Typ nationella provet i matte! Det måste presteras där och då... Inte sedan, inte en annan dag. Sjukt jobbigt!

Jag har inte heller problem med att man "reder sig själv" vare sig man är man eller kvinna. Ibland kan jag tycka det är snarare skönt att man kan få slippa pressen.
Det kan ju även göra att "suget" efter varann blir större...
Iaf känner jag så nu när situationen är som den är (och har varit en lång tid nu).

Liten till: lider med dig vännen!
Har också haft en skitmåndag men den har inte innefattat något med mens och barnverkstaden att göra för en gångs skull...

Min cykel var också alltid 28 dagar på minuten förut.
Sedan blev den 25 och nu, senaste 7 månaderna, har den vart 27...
Bra eller dåligt? I have no idea! Men jag lyckades få den till 28 nu igen efter en månad med bidrottninggele. Får se vad som händer denna månaden...

Emmakatta: välkommen hit! Hoppas du skall trivas hos oss och att du inte blir för långvarig här ;)

Jag tror faktiskt du överanalyserar.
Jag har genomgått en utredning i landstinget som inte visade på någonting alls och när dom jag fick det beskedet frågade jag vad som var nästa steg? Skulle min sambo utredas nu?
Jag fick då till svar att "Mja... Det kanske man kan göra, men det känns inte så troligt att felet ligger hos honom".

Hur eller varför man kan svara så har jag ingen aning om... Om de inte hittar något på mig så borde man ju åtmn. erbjuda utredning på karln? Men näe... Landstinget i ett nötskal

Emmakatta: 1,5 år och har ett barn sedan innan

Så gick hunden och blev dålig också

Ska till veterinären i em och förhoppningsvis få lite mer svar...
Har så ont i magen över det här med hunden. Orkar bara inte med ett negativt besked just nu... Och vad i hela friden ska jag säga till våran 3åring om vi måste ta bort hunden??
Orkar som sagt inte med det också just nu. Har ju nog med mig själv och alla dom andra problemen :(

Ja det känns verkligen som "dåligt tajming" just nu. Dessutom är hunden bara 5 år så det känns extra tråkigt... Men men. I eftermiddag får vi se vad vi behöver göra *hoppas hoppas hoppas på lite positiva nyheter*

Jag har inte svårt för andras känslor och problem sålänge det är någon närstående...
Men visst finns det dom man "bryr sig mindre om" (läs: skiter i totalt) !

Dom kan inte vad som är fel på hunden...
Bra kanske?! Sökandet fortsätter nästa vecka.

Beklagar verkligen Emmakatta!
Vi hade också en nära anhörig som gick bort helt oväntat för ett par år sedan och då rasade hela världen samman.
Det är väl först nu vi repat oss efter den tragiska händelsen och det är precis som du säger... Känns värre att förlora något man haft än det som ännu inte funnits. Det sätter saker och ting i ett helt annat perspektiv.