Ni som har lätt för att amma, era bästa tips?

Amning är ett intressant fenomen.
Jag var inte så på läst kring amning innan förlossning, då förlossningen och allt kring den skymde sikten för annat just då.

Det jag hade med mig var dock anekdoter ifrån min mamma, mormor och svärmor. Kunskapen i dem anekdoterna kom som senare att bekräftas av barnmorskor på BB, som fullt vedertagna även idag.

När min mamma och svärmor födde sina första barn var kunskapen kring amning under förändring, men fortfarande ganska fast förankrad i fyra timmars regeln. Alltså att barnet skall äta med fyra timmars mellanrum.
Barnen skulle inte sova med mammorna på natten, utan i egna sängar i annan sal. Barnmorskorna bar in barnen till mamman när det behövde äta. Detta ansågs vara viktigt då, att mamman fick sova ut.

Min mamma hade svårt med mjölkproduktionen och amningen kom aldrig igång på BB (då kunde man vara kvar i en vecka), hon gjorde som barnmorskorna sa, men produktionen kom aldrig igång. Väl hemma med en mycket missnöjd bebis började min mamma att amma oftare, dels för att bebis verkade mer nöjd av att få snutta och dels för att hon kände att det var rätt. På några veckor fick hon igång mjölkproduktionen så bra att bebis kom upp i en bra vikt. Hon gick under de veckorna regelbundet till en barnmorska som tyckte att hon skulle börja med flaska då de stackars barnet var så underviktigt, men min mamma vägrade och fick till slut rätt.

Min svärmor hade en liknande situation, men hon var så fräck så att hon ammade sitt barn lite oftare i hemlighet. Hon brukar säga "Ja, de stackars barnmorskorna kunde inte förstå hur min pojke kunde ligga på en sådan bra vikt i jämförelse med de andra barnen på BB, men jag sa ingenting". 

Det är ju lite roligt med dessa små anekdoter, som också speglar hur jag sen kom att förhålla mig till amningen.

Men det finns så otroligt många fallgropar kring amning, vår pojke hade exempelvis trånga näsgångar som ledde till att han de första dygnen inte kunde amma ordentligt. Vi fick hålla på med koksaltlösning, olika udda amningspositioner, och ofta ofta ofta.

Han hade bra grepp, men andningssvårigheterna gjorde att han tappade det och jag fick sår. sår som dock gick över, mina bröst svällde upp och ömmade, och min son kunde inte riktigt amma. Det gjorde ont men det GICK ÖVER.

Det absolut starkaste tipset förutom att amma ofta, är att vara två om saken. Min sambo hade lyssnat väldigt noga när barnmorskan förevisade hur vi skulle lägga vår pojke för att han skulle få bästa grepp (Jag kunde inte riktigt minnas alla instruktioner, kanske pga sömnbrist, kanske pga fokus på annat).

Så när vi satt där ensamma första natten och han skrek för att han var hungrig för att han knappt kunde andas och inget som vi gjorde hjälpte så var vi i alla fall två om saken. Min sambo hjälpte hela tiden till, försökte lägga honom rätt vid bröstet, började om, började om.. försökte på annat sätt.. osv.

För mig var det guld att problematiken kring amningen inte var MITT problem, utan VÅRAT. Vi har tvungen att hjälpas åt. Jag tackar honom fortfarande för det.

Nu är min son 6 månader och jag börjar äntligen att riiktigt uppskatta amningen. Innan tyckte jag att det var lite överskattat vad gäller mysfaktorn. Trots att det gick bra, så var det ändå ingen euforisk känsla för mig, den har kommit först nu när han nästan sköter amningen själv och jag kan se att han verkligen myser.

Mitt inlägg får bli ett exempel på många problem som kan komma att uppstå.
Jag önskar dig en lyckad start! 

Det beror lite på hur "skavsåren" ser ut/är. Att få sugblåsor första 1-2 veckorna är JÄTTEVANLIGT och beror inte på feltag. Jag har fått det med båda mina och de har inte tagit fel grepp, mjölken har runnit till bra och jag har ammat relativt länge helt problematikfritt. Sugblåsor gör jävulusiskt ont, men brukar gå över av sig själv efter sådär två veckor då brösten vant sig vid att ha en kraftigt sugande igel där en stor del av dygnet. De kommer spridda över hela bröstvårtan. Man får lufta....och stå ut . Om man däremot får sår som ligger mer på linje någonstans över bröstvårtan så brukar det bero på att bebis tar lite fel tag.

Det är olika för alla men ett par saker som jag tror de flesta har gemensamt är att det är jobbigast de första  sex till åtta veckorna. Sedan lossnar det. Man måste amma ofta för att komma upp i produktion. Man måste förbereda sig på att att barnets behov hela tiden förändras så varje gång man hittar en rytm och börjar landa så behöver man plötsligt amma oftare igen eller mer sällan. Sömnbristen kan vara fruktansvärd i början och då är det viktigt med en stöttande partner som kan ge dig lite egentid och som också tycker amning är viktigt och är beredd att hålla ut. Barnet behöver också lära sig amma rätt. Som någon sade tidigare så tror jag att det är viktigt att barnet får tid på sig att söka själv. Med mitt första barn var barnmorskan ganska brysk när hon stoppade bröstet i hans mun och dessutom kolade de blodsockret på honom medans han åt de första dagarna så vi fick en dålig start. Det kunde ta tio minuter ibland av hysteiskt skrikande innan han tog bröstet rätt och det var oerhört påfrestande för mig. Jag blev dessutom väldigt trött av ammningshormonerna och grät när jag ammade även om jag inte var ledsen. Det var som att vrida på en kran. Trots detta och at jan jade reflux så landade vi en bra amning och efter tre månader fungerade det perfekt. Jag ammade honom till viss del i två år. Nu har jag en dotter på fyra månader. Hon fick hitta bröstet själv och jag var tryggare denna gång. Det har funkat bra från dag ett även om jag hade ont i brösten i början. Nästan som m jag hade blåmärken runt bröstvårtorna. Oloka amningsställningar kan minska smärtan men biter man bara ihop går det över. När det funkar så är det jättepraktiskt. Mina råd är ge barnet tid att hitta rätt, se tilll att omgivningen respekterar dina behov, strunta i alla andra krav och låt amningen vara viktigast av allt i början. Amma så ofta och så länge barnet vill i början, försök hitta ett inre lugn och låt saker ta tid. Lada med filmer. böcker och vatten inom räckhåll från favoritplatsen. Samsov - gärna näsa mot näsa och följ det du känner är rätt även när alla andra har bättre argument för något annat än du kan komma på just då.

Det är säkert olika policy på olika BB det där, men vi fick stanna så länge vi ville. De sa, uttryckligen, att vi fick avgöra själva när vi ville åka hem, så det kändes jättebra. Det var SÖS i Sthlm. Det var suverän personal där, förutom en sköterska med mycket udda åsikter om amning och bebisar. Hon kläckte ur sug många dumheter, men jag slutade att lyssna på henne efter ett tag.

Skavsår kan man få även om bebisen har rätt tag. Det gör skitont. Men amningsnapp hjälpte mig. Jag använde den från det att sonen var ca 1 vecka och tills han var runt 1,5-2 månader, minns inte exakt.

Och ang. att amma ofta, så måste man ju komma ihåg att amningen är så mycket mer än mat för bebisen. Det är ju trygghet och närhet också, vilket är lika viktigt som mat för en sån liten.

Håller med om detta!
Min sambo - en riktig problemlösare - var en enormt stor hjälp under den första tiden när man var lite osäker på tekniken och lättstressad. Han är så lugn också, vilket var guld värt när jag nojade.

Ibörjan gjorde jag som du skrev, dvs satte alarm på nätterna... det var nog mest för att perosnalen på BB va noga med att han skulle amma var 3 timme tills han lagt på sig lite vikt. Annars så är nog mitt hetaste tips att i alla fall försöka att ta det lugnt kring amningen och lägga så lite stress som möjligt kring det.

Jag hade massor av mjölk och inga problem alls första tiden. Sedan blev jag magsjuk och jättestressad kring hur det skulle gå med amningen. Jag var dock fast besluten i att jag ville fortsätta amma, men den där stressen satte en del käppar i hjulet. Ärligt tror jag att de flesta skulle tagit tillfället i akt att sluta amma då (han va 4,5 månader), men på nåt sätt hittade jag lite ro i tankarna igen och vips så kom mjölken tillbaka bra också! Så för mig var stressen kring amningen inte alls positivt...

Ett annat tips är att verkligen kontakta amningshjälpen eller amningsmottagningen om du har funderingar kring amning när du fått ditt barn. Vänta inte för länge med att kontakta dem i sådana fall, utan hellre nån gång för mycket än för lite. De har varit superbra när jag hört av mig i a f. 

Försök att lyssna på ditt barn, när barnet vill amma. De har signaler för när de vill ligga vid bröstet. Jag va väldigt lyhörd för det och min son satt mer eller mindre fast vid mina bröst de första 3,5 månaderna... det va helt super för min mjölkproduktion!!! När han blev äldre än så gav det sig själv att han inte längre va så intresserad av att hela tiden ha tutten

Sen, det viktigaste... är att både du och ditt barn mår bra!!! funkar inte amningen av någon anledning, så finns det ju ersättning! och skulle du må bättre av att ta hjälp av ersättning, så mår även ditt barn bra.

Lycka till! 

Jag trodde också att jag skulle få svårt att amma, för att min mamma inte lyckades, men ack så fel jag hade. Såhär i efterhand förstår jag att hon troligen hade problem på grund av de konstiga reglerna som gällde på 70-talet, som att man skulle amma var fjärde timma. Jag hade aldrig lyckats få igång en mjölkproduktion om jag ammat så sällan.

Mina råd i korthet

1. Se till att barnet har bra grepp (för mig var det aldrig några problem med den biten, men vet andra som fått problem när bebisarna aldrig fått till det).
2. Tillämpa fri amning. Det kan innebära att barnet suger/snuttar all sin vakna tid i början. Det kan vara skitjobbigt, men tänk på att det är en begränsad period!
3. Mjölkproduktionen kan smyga i gång. Det är inte alls alla som får "Dolly Parton-bröst" över en natt. För mig tog det två veckor innan brösten så smått började kändes "fulla" och började läcka. Det var först efter 3-4 veckor jag fattade hur det känns när "mjölken rinner till". Ändå hade dottern gått upp superbra i vikt.
4. Fråga proffs om råd om det strular. Precis som någon skrev, lita inte på BVC, de är sällan utbildade på amning. Jag har vänner som fått råd att tilläggsmata men inga tips om hur de ska bli helammande igen. När de sedan vill amma fullt går det inte för att bebisen föredrar flaskan i stället för brösten. I Stockholms finns en jättebra amningsmottagning på SÖS som man kan ringa för att få råd, eller boka tid. Ett annat tips är amningshjälpen.
5. Lär dig att amma i olika ställningar/miljöer. Det är guld värt att kunna liggamma, äta och amma samtidigt osv.

För mig gick det mycket lättare än jag trott, men det var tack vare att jag läste på och till slut litade på att min dotter fick mat första tiden. Men det var tufft i början, eftersom jag var deppig av hormonerna och tyckte det var skittufft att sitta och amma dagarna i ända. Men tack vara en superbra peppande barnmorska på amningsmottagningen höll jag ut och allt blev bättre. Sedan fungerade min amning perfekt i många månader!

Det är kanske olika på olika ställen. Bor du i Dalarna så brukar de rekommendera att man stannar 2-3 dagar för förstföderskor. Är man omföderska vill de gärna att man åker hem efter 6 timmar, men vill man stanna så får man göra det. Beror väl lite på var i länet man bor också...

För mig är det barnen som haft lätt/svårt för att amma. 2 av 3 har haft det lätt.

I början gör det ont och blir sårigt men det går ganska snabbt över.
Det är viktigt med ett rätt grepp och att låta barnet bestämma mjölkproduktionen.

Ni som kanske kan lite mer än vad jag kan... Väntar mitt första barn i januari. Och letar också efter lite tips, trix och peppning. =)
Gör det någon skillnad vad man t.ex. har för form på bröstvårtorna? Jag har fått väldigt stora, tydliga bröstvårtor, kan det göra det lättare att amma?
Mina bröst började läcka redan runt vecka 30, är det något som kan göra skillnad för produktionen?