Hur ofta läser du för ditt barn?

Sonen kräver sagor varje dag. Mysig stund. Bra för att förbättra hans språk (adopterad). Försöker begränsa till tre sagor eller tre kapitel beroende på boken. Annars kan han hålla sig vaken länge bara för att få mysa lite till.

Läser kanske 15 böcker om dagen för vår 10-månaders dotter (och har gjort det i några månader nu, även om det inte var lika mycket mängd i början). Vi hade planerat att läsa en del för henne, men nu är det hon som driver det helt. Hon kommer krypande med böcker och kräver att vi ska läsa. Biblioteket har vi gått igenom (pekboks-avdelningen och däromkring dvs).

Första och kanske andra gången man ska läsa en viss bok för henne vill hon inte riktigt, men sen när hon kan boken så vill hon att man ska läsa den ofta.

De böcker som funkar bäst är:

Pekböcker Två-ords-böcker Böcker med mycket bilder som man kan fördjupa storyn i.
Det som inte funkar är böcker med för mycket text per uppslag.

Med femåringen blir det godnattsaga varje kväll. Med 1 1/2 åringen läser vi när hon kommer med en bok och flera gånger om. Det kan bli måååånga gånger på en dag. För henne läser vi ännu inte godnattsaga, av den enkla andledningen att hon inte är intresserad av det.

Nu är jag för ung för att få barn (14år gammal, endast).
men när jag väl får barn hade jag planerat att läsa för det.
Eftersom jag älskar språk, historier, svenska, skrivande och gärna skulle vilja bli författare så är det nog ganska viktig prioritering för mig att intressera mitt barn för ämnet.
Tills dess får jag läsa för min hund 

Läsar hur många gånger som helst per dag för mina barn. Min dotter har alla böcker så hon kan hämta dom själv så det blir många innan dagen är slut :) Jag älskar att läsa för dem, även om sonen inte är nog stor för att hänga med i sagor än.  

Läser en godnatt-saga varje kväll varannan vecka när jag har min fina Vira (4 år) hemma :) Började med det för ca ett år sen och är så jäkla glad över att jag valde att ta mig den tiden, är annars så stressad i tankarna, dagarna går så fort och det är inte kul att ha ångest när Vira lagt sig för att man inte tog sig den lilla extra tiden med mys. 

En saga på kvällen är en perfekt avrundning av dagen, med lite prat och kli på ryggen :) 

Jag röstade inte eftersom mina barn är vuxna nu (yngste är 18) så nu läser jag inte  men just idag när vi var på ett läkarbesök så hittade vi boken Hattjakten av Sven Nordqvist i väntrummet och både jag och sonen sa "Oh, där är den boken!" Sen satt vi och läste i den och skrattade åt alla roligheter som vi kom ihåg. Det var jättemysigt! Vi läste jättemycket när de var små och ibland nämner de det och pratar om böcker de minns. Läs för era barn så mycket ni orkar och hinner! 

Vad är skillnaden på en högläsningsbok och en vanlig bok?
Det som är av stort intresse att veta om dessa tioåringar du pratar om (eller skriver om för att vara korrekt) hur ser deras situation ut hemma i övrigt? Får de uppmärksamhet? Pratar föräldrarna mycket med sina barn så de får upp ordförståelsen och vana att över huvud taget lyssna på andra koncentrerat? Lyssnar föräldrarna på barnens berättelser? Man kan ju inte bara ta en specifik händelse eller utevaron av händelsen och göra en någorlunda grundad analys.

Mina barn är empatiska som få. Hur många ungar på dryga två kommer släpande på ett täcke till sin mamma när denne vilar på soffan så hon inte ska frysa och för att det är mysigt med täcke? Hur många 3,5 åringar ger sin mamma en kram och säger "jag älskar dig" när mamma är ledsen och arg? Jag lyckas inte dra något likhetstecken alls mellan högläsning för barn och empati. Jag pratar med mina barn om olika situationer när lämplig tillfälle ges hur man ska bete sig och förklarar hur vissa beteenden bemöts av andra och vilka känslor denne då kan få.

Vad har du för källa på att barn blir bättre på skolarbete p.g.a. högläsning? Kan det inte snarare finnas en koppling mellan att föräldrar som läser högt för sina barn är mer engagerade i sina barns skolgång? Att de barnen vars föräldrar läser för sina barn ger barnen de läxstöd de behöver och faktiskt kan förklara matteläxan?

Absolut no offense nu, men det där gör ju precis alla barn? Det är ju snarare oempatiskt att INTE göra såna saker? 

Jag betvivlar inte på att dina barn är underbara individer, läsning eller ej, men särdeles förvånande empatiska är de ju inte utifrån de exempel du tar upp här. 

Tack! Talspråket är otroligt bra för att inte ens fyllt fyra. Både i ordförråd och i uttal. Vissa homonymer hanterar hon. Argumentationstekniken ger mer att önska men det var länge sedan hon förstod att tjata inte hjälper. Skrika för att få som hon vill har hon knappt gjort sedan hon var 2 år. Hon hanterar addition upp till 10 men subtrahera klarar hon inte. Tänkte jag skulle titta på tallinjen med henne, det kanske klarnar då.

När vi är lediga blir det ett par gånger om dagen, efter dagis en eller ett par gånger. Oftast varje kväll till vällingen, sedan en eller två böcker till i sängen.

 

Är glad så länge hon vill läsa 

 

Jag tar inte illa vid mig (jag inser att jag ser ju givetvis mina ungar som särskilt speciella, det gör ju alla mammor utan att det har någon som helst verklighetsgrund). Vidare är detta är ju ett forum där man för dialog (eller textning snarare... )

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ett barn på 3,5 förstår att det tröstar att ge en arg person en kram och ett "jag älskar dig". Men det kanske de flesta barn gör? Jag känner inte de flesta barnen så det kan jag ju givetvis inte avgöra det. Men det förvånade mig mycket första gången det hände.

Försöker läsa för dottern (1,5 år) så ofta som möjligt, men hon är väldigt aktiv/inte så intresserad av just böcker så hon har inte tid att sitta still. Önskar att hon hade tyckt om det och jag hade gärna läst mer och oftare för henne.

Empati handlar ju också om att kunna känna empati för människor som är i situationer som man själv inte känner till och kanske aldrig kommer att möta. Att öppna en värld där de får förståelse för människor som lever på annat sätt, på andra ställen och under andra omständigheter. En orädd och öppensinnad utblick poå livet är väl en av de bästa gårvorna vi kan ge våra barn.

Visst kan man utveckla barnets språk- och empatiförmåga på andra sätt, men det finns hyllmeter med forskning som visar på läsningens betydelse för språkutveckling, läsförståelse (analys, mellan raderna, djup) och framgång i skolan. Det är klart att man inte kan prata forskning som drar slutsatser på populationsnivå på individnivå, men det är knappast klokare söka omkullkasta hyllmeter av internationell och svensk forskning med en individ. Alldeles särskilt ett individuellt fall där ingen metodisk utvärdering eller bedömning gjorts.

Min dotter på 1,5 år kramar alla som hon ser är ledsna och klappar dom lite försiktigt på kinden eller huvudet. Kunde hon säga "jag älskar dig", och hon älskade den som grät, är jag säker på att hon skulle säga det också.. ;)

Jag känner heller inte de flesta barn. Min dotter gör så. Jag tänker att det visar att hon har grundläggande empati för att hon förstår att jag är ledsen och kopplar denna känsla med hur hon får tröst när hon känner så. Sedan härmar hon, eftersom hon vill vara stor och gör som stora gör.

Härligt! Det bästa man kan göra är att läsa av sitt barn och erbjuda lite utmaningar, så att de går framåt så att säga. Du gör ett fantastiskt jobb!

Bara det att du frågar om skillnaden mellan "högläsningsbok och vanlig bok" visar ju på att du inte läser högt särskilt ofta Det är ingen speciell skillnad alls. En bok som du läser högt blir en högläsningsbok helt enkelt. Sedan är det klart att det finns böcker som lämpar sig bättre för att läsa högt, och böcker som lämpar sig mindre.

Långrandiga miljöbeskrivningar kanske inte lockar den icke-läsvane, utan då bör det vara en bok med lite mer "action" så att säga.

Prat och diskussioner i allmänhet är självklart viktigt för ett barns utveckling. Men att du "förnekar" det viktiga i att prata om och diskutera en bok som man läser tillsammans förstår jag bara inte. Att aldrig läsa högt för sitt barn, då missar man mycket enligt mig. Både barn och förälder!