Hur ofta läser du för ditt barn?

Läser aldrig för barnen. Men däremot håller jag på att lära 3 åringen att läsa. Hon älskar också att skriva. Skriver hela familjens namn. Jag tror barns intresse av att läsa ligger i om de ser föräldrarna läsa. Barn vill göra det som föräldrarna gör. Den lilla på två år laddar patroner åt sin pappa helt perfekt. Den stora är väldigt bra på olika spel på nätet och lär sina kompisar hur man gör. Detta eftersom både barnens far och jag sitter mycket med våra datorer på kvällarna. Läser böcker gör vi vuxna också en del, våra barn älskar att sitta och bläddra i böcker. Några enstaka gånger ber de oss läsa och då gör vi det såklart.

*Går och skäms*

Eller inte...

Varför måste man? Min dotter är ovanligt talför. Ungarna lär sig det språk föräldrarna pratar, därför att det viktigt att tala med sina barn. Och det gör vi. Hon kan enkla tal också och har inte fyllt fyra en gång. Hon älskar böcker, det har hon alltid gjort eftersom hon ofta ser mig läsa och sitter och bläddrar i sina egna böcker. Hon kan några arter fåglar också, talgoxe, blåmes, skata och pilfink. Och våra vanligaste blommor. Jag lär henne saker i stället för att läsa. Och hon kan massa bokstäver och har börjat skriva. Varför ska jag läsa för henne när det är bättre hon lär sig läsa själv?

Källkritik ingår inte i barnboksläsandet. Det framgår tydligt. Läkarparets barn är troligtvis högpresterande ändå då det finns en möjlighet att de är ganska intelligenta. Du ser inte något samband mellan föräldrarnas inkomst, utbildningsnivå och intelligens?

Vad är skillnaden på en högläsningsbok och en vanlig bok?
Det som är av stort intresse att veta om dessa tioåringar du pratar om (eller skriver om för att vara korrekt) hur ser deras situation ut hemma i övrigt? Får de uppmärksamhet? Pratar föräldrarna mycket med sina barn så de får upp ordförståelsen och vana att över huvud taget lyssna på andra koncentrerat? Lyssnar föräldrarna på barnens berättelser? Man kan ju inte bara ta en specifik händelse eller utevaron av händelsen och göra en någorlunda grundad analys.

Mina barn är empatiska som få. Hur många ungar på dryga två kommer släpande på ett täcke till sin mamma när denne vilar på soffan så hon inte ska frysa och för att det är mysigt med täcke? Hur många 3,5 åringar ger sin mamma en kram och säger "jag älskar dig" när mamma är ledsen och arg? Jag lyckas inte dra något likhetstecken alls mellan högläsning för barn och empati. Jag pratar med mina barn om olika situationer när lämplig tillfälle ges hur man ska bete sig och förklarar hur vissa beteenden bemöts av andra och vilka känslor denne då kan få.

Vad har du för källa på att barn blir bättre på skolarbete p.g.a. högläsning? Kan det inte snarare finnas en koppling mellan att föräldrar som läser högt för sina barn är mer engagerade i sina barns skolgång? Att de barnen vars föräldrar läser för sina barn ger barnen de läxstöd de behöver och faktiskt kan förklara matteläxan?

Tack! Talspråket är otroligt bra för att inte ens fyllt fyra. Både i ordförråd och i uttal. Vissa homonymer hanterar hon. Argumentationstekniken ger mer att önska men det var länge sedan hon förstod att tjata inte hjälper. Skrika för att få som hon vill har hon knappt gjort sedan hon var 2 år. Hon hanterar addition upp till 10 men subtrahera klarar hon inte. Tänkte jag skulle titta på tallinjen med henne, det kanske klarnar då.

Jag tar inte illa vid mig (jag inser att jag ser ju givetvis mina ungar som särskilt speciella, det gör ju alla mammor utan att det har någon som helst verklighetsgrund). Vidare är detta är ju ett forum där man för dialog (eller textning snarare... )

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ett barn på 3,5 förstår att det tröstar att ge en arg person en kram och ett "jag älskar dig". Men det kanske de flesta barn gör? Jag känner inte de flesta barnen så det kan jag ju givetvis inte avgöra det. Men det förvånade mig mycket första gången det hände.