Rädsla inför förlossningen....

Nu har jag inte direkt varit förlossningsrädd men... Föda barn är det häftigaste jag gjort! Har varit utan smärtlindring fram till 10 cm och sen använt mig av lustgasen!

Har knappt 17 mån mellan mina två barn (födda 2010 och 2012) och väntar nu mitt tredje barn (blir 15 mån mellan nr 2 och 3)...

Använt mig av TENS här hemma nu eftersom jag haft så ont i ryggen och högra axeln. Köpte min på Clas Olsson för 499 kr och den är verkligen prisvärd och värd att prova.

Min syster var livrädd hon ville adoptera för hon vågade inte föda! Sen råkade hon bli gravid gick och pratade med en psykolog om sin rädsla (vilket inte funkade de minsta för henne) sen kom dagen och de var dags och trots nästan en förlossning på 1 dygn så använde hon bara lustgas ut kom en liten tjockis och nu säger hon att hon gärna skulle Kunna föda 10 ungar till! Så från att sedan hon var liten velat adoptera för hon varit så rädd för att föda till att nu planera nummer 2 och utan tvekan vilja föda vaginalt! Så jag tror de helt klart kan vara värt de! Försök att inte tänka så mycket på förlossningen och hur ungen ska komma ut! För när dagen sen är där är de bara och köra på! Och kroppen vet hur man ska göra så de är bara att följa din kropp! Sen är alla olika och alla upplever förlossningarna olika! Och alla har olika förlossningar. Men jag tror inte du kommer ångra dog när din lilla skatt är ute! :) ursäkta kompakt text (iphone)

Jag är också förstagångs föderska och är satt till den 5 januari. Blir mer och mer nervös för att föda.
 och det har att göra med att jag inte vet hur ont det gör. Alla säger att det gör ont, men vad är ont?
Hur lång tid tar det? Hur många personer kommer vara i rummet? Kommer jag få panik? bla bla.....En massa märkliga frågor och funderingar man har.
Jag tror det är för att det är ju faktiskt första gången detta ska upplevas. Man har hört historier, sett film på tv etc....Men har kvinnor klarat detta i flera generationer så ska jag med klara det:)

Jag håller tummarna för dig Ts. Du får gärna hålla för mig med:).

kram 

Det gör så ont att du önskar att nån kunde ta livet av dig snarast! Sen har alla olika smärttrösklar o min är nog låg. Tog epidural, vilket INTE gjorde ont på mig o sen kom himmelriket! Ska ha barn igen i mars o ska ta epidural igen fort som fan. Ser ingen som helst prestige i att plåga sig igenom ett dygn av extrem smärta igen.

Mitt råd: ta det starkaste de har. Akupunktur o annat tjafs hjälper inte (på mig) när det känns som kroppen går sönder innuti.

Vill också rekommendera en jättebra bok "föda utan rädsla" av Susanna Heli (toppen även för den som inte är rädd, på engelska har den fått namnet "confident birth")

Hej TS

Tipsar som alla andra här inne att läsa positiva förlossningsberätelser. Hittade bland annat den här tråden när jag googlade.

Nu skriver jag ut i från min förlossning och upplevelse.
Att föda gör ont men det är inte samma slags smärta som när man gör illa sig. Gör man illa sig brukar smärtan komma plötsligt och är konstant. När man föder så har man oftast pauser i värkarbetet och värkarna ökar gradvis i smärta.
Nästa gång jag får / om jag får lyckan att föda barn igen och det börjar göra så ont att jag tänker "hur kommer jag klara det här" då kommer jag bli glad!! För då vet jag att nu är det inte långt kvar, nu får jag snart träffa min lilla bebis!
Önskar att jag att någon hade berättat det för mig innan. Att man visste på förväg hur fantastiskt det är att få hålla sitt nyfödda lilla barn!

Jag ville precis som du föda utan epidural. Och jag grejade det faktiskt! Men jag gick in med ett öppet sinne, hade inte känt mig misslyckad om jag valt den. Det är inget fel med smärtlindring jag var bara orolig för dom ev biverkningarna. Man vill ju sitt barn det bästa, och jag tror att det är naturligast att föda vaginalt jämfört med snitt. Kroppen frigör så mycket hormoner och fungerar på ett så fantastiskt sätt som vi säkert bara förstår en del av. Är man livrädd och har ångest i flera veckor innan, ja då kanske det är bättre med snitt.
Men har man en önskan att föda vaginalt så tycker jag att man ska satsa på den. (men det är ju mitt tyckande)

Skulle även rekommendera att lyssna på avslappningsband. Kanske tänka över vad din partner (om det finns någon) kan göra för att underlätta för dig. Om, som någon ovan skrev, det finns någon annan du vill ha med dig på förlossningen.
Vad vill du göra när det hela sätter igång? I början gör det ofta inte så ont och då kan det vara bra att ha något att sysselsätta sig med, lyssna på musik som gör en glad eller avslappnad? Eller så är man en typ av person som vill vara hundra procent fokuserad från början.
Prata med förlossningen om man inte kan få komma ditt och se hur det ser ut. Om du vill kanske du även kan få chansen att pröva lustgasen.
Jag hade lustgas när jag födde och den tog bort ALL rädsla / panik och gav mig en "jag struntar i om det gör ont" attityd. Jag koncentrerade mig verkligen bara på att föda och allt runt omkring vart oviktigt.

Finns en dokumentär om hur det är att föda i USA som jag rekommenderar, det berättat lite om olika mediciner osv (inte så ingående) och så får man följa par som valt att föda hemma. Bra att tänka på är att vi inte alls har samma förlossningsvård här som där, det blir man tacksam över :)
Den heter i alla fall "The business of being born" och den kan man beställa, finns också delar av den att se på youtube om man kan okej engelska. Uppföljaren har jag inte sett, den heter "More business of being born"
Och så var den någon i en annan tråd som rekommenderade en dokumentär som heter "Orgasmic birth"

En tråd om att föda med dyktekniken om det kan vara av intresse. Dom har även en länk till förlossningsberättelser.
Finns också en massa bra böcker om att föda som dom säkert kan tipsa om där inne.

Lycka till!

lisafisaa: åh! tack! :)

Jag skulle vilja tipsa om Gravidyoga, det hjälpte mig jättemycket under min förra förlossning. Jag använde mig bara av andningen som de lärde oss och lustgas. Jag tycker det fungerade bra :)

har haft förlossningsrädsla jag med. Men efter jag pratade med min farmor så försvann den. Hon har fött 5 barn varav 1 tvillingpar. Hon sa bara att kroppen vet vad den ska göra när det är dags och du vet. Smärtan ska du inte vara rädd för den går över. Det kommer vara jobbigt men du kommer klara det hur ont det än gör. Va bara lugn och tänk inte för mkt på det utan bara go with the flow. Efter det så kan jag inte vara rädd. Vet inte varför men det lugnade mig otroligt för jag vet ju att hon har rätt.. Det är som med döden du vet det kommer hända du vet inte när ,var,hur  men det kommer hända. Varför vara rädd för något du inte kan göra någonting åt. Tänk på dagen som är  för morgon dagen tar du när du är där. Sluta bara tänka på det. Jag är först föderska och jag tänker inte gå på nå möten och har haft en MASSA problem med smärta under graviditeten men är inte orolig längre över någonting som händer för jag vet att jag kommer veta om det är något fel eller när det är dags. Lita på dina egna instinkter alla är så över oroliga nu för tiden. Jag va livrädd förut låg och grät när jag tänkte på förlossningen men nu tänker jag inte på smärtorna längre. Alla program o möten m.m ska förbereda en men det skrämmer ju livet ur en ist. Jag titta på massor o läste massor i början och det gjorde bara saken värre hur bra än berättelsena var.. Så bättre att skita i allt sånt gör inte saken bättre o sen vet vi ju ändå hur vi ska göra när vi väl är där. Inte behöver vi lära oss att andas eller föda det kan vi ju redan. Det kommer gå bra tjejer :) Vi klarar det här vi är byggd att fixa smärtan och FL. Vi är starka.. Oroa er inte . 

Hej!
Jag var själv EXTREMT förlossningsrädd. Jag gick på Aminasamtal och fick ett beviljat snitt, men vi kom överrens om att jag skulle låta det sättas igång själv och om jag ville ha snitt så skulle det ske.

Mitt vatten gick runt 5 på morgonen, jag ringde till sjukhuset och skulle vara där runt 9 för en kontroll.. I bilen påväg dit kom värkarna, och jag hade skitont, ville självklart ha snitt då ;) Kom in och var öppen 6 cm..

Sen fick jag lustgas, och klarade mig faktiskt bra på det ett tag.. sen ville jag ha EDA, och det var jag också jätterädd för att sätta men bestämde för att testa iaf.. måste ju ändå sätta ryggmärgsbedövning om man ska snitta..

Sen när dom gjort det, försvann ALLA smärtor och allt,, och dom frågade då om jag ville snitta vilket jag absolut inte ville...

Jag kunde sova några timmar sen fick jag dropp för att värkarna skulle komma tillbaka för dom stannade av.. själva krystvärkarna kändes ju men jag tyckte inte alls det gjorde ont och sen är det klart att det gör ont när huvudet och axlarna ska ut men det handlar om sån kort stund att det faktiskt inte är någon fara alls.

varöfr vill du inte ta bedövning om du är rädd?  för mig var det räddningen. Min förlossning gick galant och jag är superglad att få vart med om det :) 

Planera inte i förväg vilken smärtlindring du ska ha. Läs på om för och nackdelar med den smärtlindring ditt sjukhus erbjuder och sen kan du ta ställning till det när du är på plats och värkarna har börjat komma. Du kommer inte att ha ont konstant tills bebisen föds. Du har paus mellan varje värk och det är viktigt att du utnyttjar den pausen maximalt med 1. sucka ordentligt ett par gånger efter varje värk, 2. slappna av ordentligt i ansikte, axlat och rumpa, 3. drick, 4. försök att kissa ofta. Istället för att tänka "nej", tänk på nånting du längtar efter som blir din målbild, tänk "JA".

Och träna dina tankar redan nu att förlossningssmärtan är positiv smärta! I normala fall är smärta signal på att nånting är fel i kroppen så det är inte alls konstigt att man tror att med all denna smärta så kommer jag nog dö. Men det är faktiskt din kropp som öppnar porten som har varit stängd i 9 månader för att förhindra att bebisen kommer för tidigt och den var ordentligt stängd! Det gör inte ont i hela kroppen, inte ens i hela magen. Oftast är smärtan lokaliserad i ljumskarna/nedre delen av magen, ryggen eller höfterna och kan flytta sig eftersom barnet kommer längre ner.

Tänk på att skaffa en doula. Det kan vara nått för dig.

Prata med barnmorskan om att kanske sätta in en "backup plan". Att du kommer att komma igång själv och försöka föda vaginalt men om du skulle känna att paniken tar över och du kan inte kontrollera rädslan då kan du få ett kejsarsnitt. Det står då i din journal och barnmorskan på sjukhuset ser det.

Lycka till!