Rädsla inför förlossningen....

Hej!
Jag var själv EXTREMT förlossningsrädd. Jag gick på Aminasamtal och fick ett beviljat snitt, men vi kom överrens om att jag skulle låta det sättas igång själv och om jag ville ha snitt så skulle det ske.

Mitt vatten gick runt 5 på morgonen, jag ringde till sjukhuset och skulle vara där runt 9 för en kontroll.. I bilen påväg dit kom värkarna, och jag hade skitont, ville självklart ha snitt då ;) Kom in och var öppen 6 cm..

Sen fick jag lustgas, och klarade mig faktiskt bra på det ett tag.. sen ville jag ha EDA, och det var jag också jätterädd för att sätta men bestämde för att testa iaf.. måste ju ändå sätta ryggmärgsbedövning om man ska snitta..

Sen när dom gjort det, försvann ALLA smärtor och allt,, och dom frågade då om jag ville snitta vilket jag absolut inte ville...

Jag kunde sova några timmar sen fick jag dropp för att värkarna skulle komma tillbaka för dom stannade av.. själva krystvärkarna kändes ju men jag tyckte inte alls det gjorde ont och sen är det klart att det gör ont när huvudet och axlarna ska ut men det handlar om sån kort stund att det faktiskt inte är någon fara alls.

varöfr vill du inte ta bedövning om du är rädd? för mig var det räddningen. Min förlossning gick galant och jag är superglad att få vart med om det :)

ScandinavianMom skrev 2012-12-07 21:14:47 följande:

Planera inte i förväg vilken smärtlindring du ska ha. Läs på om för och nackdelar med den smärtlindring ditt sjukhus erbjuder och sen kan du ta ställning till det när du är på plats och värkarna har börjat komma. Du kommer inte att ha ont konstant tills bebisen föds. Du har paus mellan varje värk och det är viktigt att du utnyttjar den pausen maximalt med 1. sucka ordentligt ett par gånger efter varje värk, 2. slappna av ordentligt i ansikte, axlat och rumpa, 3. drick, 4. försök att kissa ofta. Istället för att tänka "nej", tänk på nånting du längtar efter som blir din målbild, tänk "JA".

Och träna dina tankar redan nu att förlossningssmärtan är positiv smärta! I normala fall är smärta signal på att nånting är fel i kroppen så det är inte alls konstigt att man tror att med all denna smärta så kommer jag nog dö. Men det är faktiskt din kropp som öppnar porten som har varit stängd i 9 månader för att förhindra att bebisen kommer för tidigt och den var ordentligt stängd! Det gör inte ont i hela kroppen, inte ens i hela magen. Oftast är smärtan lokaliserad i ljumskarna/nedre delen av magen, ryggen eller höfterna och kan flytta sig eftersom barnet kommer längre ner.

Tänk på att skaffa en doula. Det kan vara nått för dig.

Prata med barnmorskan om att kanske sätta in en "backup plan". Att du kommer att komma igång själv och försöka föda vaginalt men om du skulle känna att paniken tar över och du kan inte kontrollera rädslan då kan du få ett kejsarsnitt. Det står då i din journal och barnmorskan på sjukhuset ser det.

Lycka till!

Alltså, jag måste erkänna att jag faktiskt inte hade någon paus som alla snackade om.. hade konstant ont från första värken... däremot gick det ju väldigt snabbt från första värk tills jag var på sjukhuset... fick första värken typ 8.40 och var på sjh 9.00... men aldrig något uppehåll, och har fler vänner som inte fick uppehålll i värkarna.. så det är nog individuellt.. :) Däremot blir man ju någon helt annan än sig själv och klarar mer än man tror... jag är LIVRÄDD för nålar... grät som ett barn när jag skulle på inskrivningen hos bm.. hade tillochmed med mig mamma.. haha... men JAG klarade en förlossning så :)

Rädsla inför förlossningen....

INNEHÅLL