Rädsla inför förlossningen....

Jag använde mig enbart av lustgasen, nej den lindrar inte smärtan men den hjälper. Självklart kommer det att göra ont, det kommer man inte ifrån. Men efteråt när du har ditt lilla liv i din famn så kommer du att tycka det varit en fräck upplevelse!
Jag födde vår lilla flicka i april 2011 och till våren 2013 får hon en lillasyster/lillebror. Jag är inte alls rädd inför kommande förlossning.

Jag födde för snart 4 månader sedan och var som du livrädd. Hade jätteångest innan förlossningen verkligen. Och det var 100 ggr värre än jag hade kunnat tänka mig men ack så värt det och jag skulle lätt göra om det! Men jag hoppas det inte gör precis lika ont nästa gång. ;)

gör som jag... begär kejsarsnitt om du är så rädd så det känns omöjligtmen ... jag hade ångest och enbart ångest i flera månader in i graviditeten. jag kände att jag inte vill genomgå en vaginal förlossning, hört aldelles för mkt skräckhistorier av vad som kan hända osv kanske.. sedan har jag vänner som det inte gått vidare bra för. kan vara en bidragande orsak till min rädsla. men jag fick faktiskt igenom min önskan om snitt. 
det känns tryggare för mig, och inte alls otäckt.
Ska få träffa min bebis om tre veckor, skönt att ha ett datum också..

men lycka till för de flesta går det jätte bra det hör man ju. be strong, jag förstår din rädsla
. 

Tjohej
Väntar mitt 5e barn och är i v.33. nu.
Jag har provat det mesta av det du beskriver här ovan och det som funkade för mig och som inte alls var jobbigt när det gäller smärtlindring är bäckenbottenbedövning och lustgas.

Ang TENS så finns de på apoteket för ca 800 kr.  Det finns också en billigare variant på Clas Olsson som är minst lika bra som jag köpt idag. Har testat den på min onda axel och den funkar jättebra

För mig som har fött alla mina barn vaginalt så känns kejsarsnitt som något som jag inte kan tänka mig. Vill verkligen inte det och det skrämmer mig mer att bli uppskuren i magen än att föda ur vaginan.  Men allt är ju givetvis upp till var och en.

Jag själv ser fram emot förlossningen och det är en helt underbar resa man gör varje gång. När man får hålla sin bebis och se den för första gången. Det finns nog inget som slår det oavsett man blir snittad eller föder naturligt.
Lyssna inte på skräckhistorier för det stämmer sällan överens med verkligheten. För mig har det varit fantastiskt att föda barn. Visst gjorde det ont men inte värre än att man står ut.

Lycka till och kram

Hej TS:

Åh vad synd att du fick sådan rädsla nu! Vet du, lita på dig själv och din kropp! Mitt snabbaste tips såhär är att läs en massa positiva förlossningsberättelser, ta in allt POSITIVT som du hittar och håll dig undan allt det negativa. Det negativa är bra att veta att det finns och att det kan gå si eller så, men det är det positiva som ska vara den ledande känslan.

En förlossning är en fantastisk händelse i ens liv. Den är enorm och känslosam och turbulent och något så helt naturligt som det bara går att komma. Likaså är rädslorna kring den, framför allt första gången. Det tillhör liksom.

Men låt inte rädslan ta över!

Känner du att rädslan tar över så ha ett snack med dig själv, även om du initialt inte tror på det så BEJAKA din kommande förlossning. Intala dig själv att du visst ser fram emot den, att det kommer att gå jätte bra och att DU klarar det galant, oavsett om det går på 3 eller 33 timmar. Du ska bli mamma, det är ju jättestort!!! Och dina tankar påverkar faktiskt mer än vad du tror. Att bara tänka "nej nej nej" ger kroppen signaler som blockerar, som skapar stress och som i sin tur kommer påverka hur du upplevel förlossningen. Men om du tänker (och hellst även säger) "JA!" så sätts helt andra signaler igång i din kropp och positiva hormoner frisläpps. Även om du i början kanske får ljuga för dig själv med ett JA så går kroppen att övertala

Sedan se till att när det väl är dags att du har det stöd du vill ha och behöver med dig. Att enbart ha med sig sin partner räcker inte alla gånger då partnern kanske också är jättenervös. Då kan det vara skönt att ha med en tredje person, om det så är en vän, mamma eller en doula. Denna tredje person kan finnas där för dig OCH din partner och hjälpa din partner att bli det bästa stödet som möjligt för dig....för en lugn partner har en lugnande effekt även på den födande kvinnan.

Jag är doula och vill du (eller någon annan för den delen som känner för det) prata mer, om det så är för att vädra tankar eller få lite pepp, så är du/ni välkomna att höra av er till mig. Ni hittar min kontaktinformation på min hemsida www.mindoula.nu                

PS: Och, eftersom du nämner en unge i minuten, vill du titta på ett avsnitt av "en unge i minuten" som kanske ger en lite mer positiv känsla så titta på avsnitt 6 med Martin och Juliane   

Bra skrivet Juli! :)

Jag var oxå med i "en unge i minuten" (kanske var mitt avsnitt du såg?!) del 2 Malin och Conny.

Jag var väldigt rädd inför förlossningen och gick på samtal i slutet. Jag var livrädd, som du. Kejsarsnitt för mig var uteslutet då mitt första barn är född med det och för mig var det inte trevlig upplevelse. Så jag var hela tiden inställd på en normal förlossning.

Min rädsla höll i sig tills det började kan man säga. När värkarna började (väldigt försigtigt å smygande) så visste jag på något sätt hur jag skulle göra. Och rädslan var borta. Det finns ju ingen utväg direkt så jag tror (som Juli skrivit) att man måste försöka vara posetiv. "Det här kommer gå bra" "det här klarar vi/jag". Ang. smärtlindring så tog jag ingen ställning (för jag visste inte hur jag skulle reagera när jag hade ont). Man hör ju att födande mammor som sagt att dom absoluuut inte vill ha nån smärtlindring alls tillsut skriker -ge mig eda!!!   

Så jag skrev i mitt förlossningsbrev att jag var öppen för förslag (så fick jag ta beslut där och då). Det är ju så himmla svårt att bestämma sånt när man inte vet hur ont det kommer att göra eller hur man reagerar på smärtan. Så jag körde på så länge jag kunde hålla ut sen blev det lustgas. Och när jag kände att smärtan blev för mycket fick jag epiduralen.

Försök att inte bestämma så mycket, det blir som det blir funkar nog bäst! För det blir ju sällan som man tänkt sig!
   

       

Hej TS!

Det är tråkigt att du blev så pass rädd av att se filmen. Jag kan bara hålla med andra här i tråden och tipsa om att du läser lite positiva förlossningsberättelser.

Kanske till och med tråden om roliga förlossningshistorier här på FL kan hjälpa lite: www.familjeliv.se/Forum-2-13/m52886508-1.html

Jag hade själv en ganska lång och utdragen första förlossning, som avslutades med sugklocka. Jag använde mig av lustgas och jag tycker att den hjälpte mig bra, mest vad gäller att slappna av ordentligt, men även lite med smärtan. Trots att jag upplevde en relativt jobbig första förlossning, så har jag inte blivit avskräckt från att föda vaginalt. Jag väntar andra barnet nu i februari och hoppas att det ska gå lite smidigare än första. På något sätt tror jag att ett snitt skrämmer mig mer. 

Men prata med din BM om din rädsla och vad som oroar dig med en vaginal förlossning.  

Jag är i v.28 och har nyss varit på samtal hos en barnmorska på specmödravården
för att jag funderar på kejsarsnitt... hon sa att det är mycket liten chans att jag får
igenom ansökan och vill träffa mig en gång till innan jag lämnar ansökan alls...
Jag hade en jobbig första förlossning och är rädd för kommande, jag är också helt
själv, har ingen partner osv... Men jag vet att riskerna är större med kejsarsnitt och
att man kan må betydligt sämre efter ett sådant och ha längre återhämtningstid än
efter en vaginal förlossning... Nu är jag nästan mer orolig än innan eftersom hon
sa att kejarsnitt nog inte är ett alternativ att tänka på då jag som sagt förmodligen ¨
inte kommer att få göra det då vaginal förlossning är bättre både för barn och moder.
Det jag kan säga är iallafall att trots att jag hade en jobbig förlossning förra gången så
kunde jag själv gå upp och duscha en dryg timme senare samt att jag var hemma med
bebisen 27 timmar senare trots att jag då bodde 16 mil från bb.
Jag fick flera ångest attacker när jag skulle föda förra gången men lustgasen hjälpte
mig att slappna av lite... tog även epidral vilket tog bort mycket av smärtan men även
krystvärkarna... Föder jag vaginalt igen så blir det nog samma smärtlindring som tidigare...

Du ska se att det kommer att bli bra...  

Jag var också ganska rädd inför min förlossning, rädd för hur det skulle kännas. Men med facit i hand så är det allra bästa att bara vara lugn, följ med kroppen. Att stressa upp sig och spänna sig gör det inte bättre. Om jag fick välja till nästa gång skulle jag aldrig välja snitt. Att föda var den bästa och häftigaste upplevelse jag varit med om. Skulle kunna göra om det mååååånga gånger. :) Det är klart det gör ont, men när du får upp din bebis på magen är allt som bortblåst. :) Jag födde helt utan bedövning, trots att jag är smärträdd. Klarar alla andra det, klarar man det själv också. :) Lycka till! :)))

Jag var oxå helt emot epidural men tillslut gav jag med mig och tog den och det var verkligen himmelriket. Lustgasen funkar inte på mig mår bara illa. TENSen köpte jag på Claes Olson och tror inte den var så dyr men det finns väl att hyra annars? TENSen funkade som smärtlindare innan jag kom till förlossningen sen blev smärtan för intensiv (hade den med barn nr2). 

Tycker nu det är skönt att veta att epiduralen finns. Jag fick extrem klåda av den men det är ingenting emot hur underbart det var att slippa smärtan HELT under 2h innan det var dax att fylla på... smärtlindringen avtog liksom tvärt efter 2h.

Med 2a barnet tog jag spinalbedövning som inte gick att fylla på och det räckte då.

Varför vill du inte ha EDA? För mig var det räddningen men som sagt jag var helt inne på att föda med endast akupunktur med första vilket inte hade gått.

Det som har varit en trygghet för mig är att barnmorskorna hade sån koll på allt och det kändes hela tiden som man fick bästa hjälp. Hoppas du lyckas komma över din rädsla. Lycka till!