• lisafisaa

    Rädsla inför förlossningen....

    Jag är också förstagångs föderska och är satt till den 5 januari. Blir mer och mer nervös för att föda.
     och det har att göra med att jag inte vet hur ont det gör. Alla säger att det gör ont, men vad är ont?
    Hur lång tid tar det? Hur många personer kommer vara i rummet? Kommer jag få panik? bla bla.....En massa märkliga frågor och funderingar man har.
    Jag tror det är för att det är ju faktiskt första gången detta ska upplevas. Man har hört historier, sett film på tv etc....Men har kvinnor klarat detta i flera generationer så ska jag med klara det:)

    Jag håller tummarna för dig Ts. Du får gärna hålla för mig med:).

    kram 

  • lisafisaa
    LedsenÄngel skrev 2012-11-15 13:03:16 följande:
    Bra skrivet Juli! :)

    Jag var oxå med i "en unge i minuten" (kanske var mitt avsnitt du såg?!) del 2 Malin och Conny.

    Jag var väldigt rädd inför förlossningen och gick på samtal i slutet. Jag var livrädd, som du. Kejsarsnitt för mig var uteslutet då mitt första barn är född med det och för mig var det inte trevlig upplevelse. Så jag var hela tiden inställd på en normal förlossning.

    Min rädsla höll i sig tills det började kan man säga. När värkarna började (väldigt försigtigt å smygande) så visste jag på något sätt hur jag skulle göra. Och rädslan var borta. Det finns ju ingen utväg direkt så jag tror (som Juli skrivit) att man måste försöka vara posetiv. "Det här kommer gå bra" "det här klarar vi/jag". Ang. smärtlindring så tog jag ingen ställning (för jag visste inte hur jag skulle reagera när jag hade ont). Man hör ju att födande mammor som sagt att dom absoluuut inte vill ha nån smärtlindring alls tillsut skriker -ge mig eda!!!   

    Så jag skrev i mitt förlossningsbrev att jag var öppen för förslag (så fick jag ta beslut där och då). Det är ju så himmla svårt att bestämma sånt när man inte vet hur ont det kommer att göra eller hur man reagerar på smärtan. Så jag körde på så länge jag kunde hålla ut sen blev det lustgas. Och när jag kände att smärtan blev för mycket fick jag epiduralen.

    Försök att inte bestämma så mycket, det blir som det blir funkar nog bäst! För det blir ju sällan som man tänkt sig!
       

           
    Du var helt fantastisk! :)
  • lisafisaa
    Mikkan90 skrev 2012-11-24 21:27:45 följande:
    Hej TS

    Tipsar som alla andra här inne att läsa positiva förlossningsberätelser. Hittade bland annat den här tråden när jag googlade.

    Nu skriver jag ut i från min förlossning och upplevelse.
    Att föda gör ont men det är inte samma slags smärta som när man gör illa sig. Gör man illa sig brukar smärtan komma plötsligt och är konstant. När man föder så har man oftast pauser i värkarbetet och värkarna ökar gradvis i smärta.
    Nästa gång jag får / om jag får lyckan att föda barn igen och det börjar göra så ont att jag tänker "hur kommer jag klara det här" då kommer jag bli glad!! För då vet jag att nu är det inte långt kvar, nu får jag snart träffa min lilla bebis!
    Önskar att jag att någon hade berättat det för mig innan. Att man visste på förväg hur fantastiskt det är att få hålla sitt nyfödda lilla barn!

    Jag ville precis som du föda utan epidural. Och jag grejade det faktiskt! Men jag gick in med ett öppet sinne, hade inte känt mig misslyckad om jag valt den. Det är inget fel med smärtlindring jag var bara orolig för dom ev biverkningarna. Man vill ju sitt barn det bästa, och jag tror att det är naturligast att föda vaginalt jämfört med snitt. Kroppen frigör så mycket hormoner och fungerar på ett så fantastiskt sätt som vi säkert bara förstår en del av. Är man livrädd och har ångest i flera veckor innan, ja då kanske det är bättre med snitt.
    Men har man en önskan att föda vaginalt så tycker jag att man ska satsa på den. (men det är ju mitt tyckande)

    Skulle även rekommendera att lyssna på avslappningsband. Kanske tänka över vad din partner (om det finns någon) kan göra för att underlätta för dig. Om, som någon ovan skrev, det finns någon annan du vill ha med dig på förlossningen.
    Vad vill du göra när det hela sätter igång? I början gör det ofta inte så ont och då kan det vara bra att ha något att sysselsätta sig med, lyssna på musik som gör en glad eller avslappnad? Eller så är man en typ av person som vill vara hundra procent fokuserad från början.
    Prata med förlossningen om man inte kan få komma ditt och se hur det ser ut. Om du vill kanske du även kan få chansen att pröva lustgasen.
    Jag hade lustgas när jag födde och den tog bort ALL rädsla / panik och gav mig en "jag struntar i om det gör ont" attityd. Jag koncentrerade mig verkligen bara på att föda och allt runt omkring vart oviktigt.

    Finns en dokumentär om hur det är att föda i USA som jag rekommenderar, det berättat lite om olika mediciner osv (inte så ingående) och så får man följa par som valt att föda hemma. Bra att tänka på är att vi inte alls har samma förlossningsvård här som där, det blir man tacksam över :)
    Den heter i alla fall "The business of being born" och den kan man beställa, finns också delar av den att se på youtube om man kan okej engelska. Uppföljaren har jag inte sett, den heter "More business of being born"
    Och så var den någon i en annan tråd som rekommenderade en dokumentär som heter "Orgasmic birth"

    En tråd om att föda med dyktekniken om det kan vara av intresse. Dom har även en länk till förlossningsberättelser.
    Finns också en massa bra böcker om att föda som dom säkert kan tipsa om där inne.

    Lycka till!
    Även om det var riktad till TS så tar jag verkligen till mig av vad du skrev. TACK SNÄLLA :):):):)
Svar på tråden Rädsla inför förlossningen....