Anonym (Farmor)

Äldre 2 Nov 09:58

456 svar

Svärdottern förstör!

Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart.

Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så.

Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig!

Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort.

Vad ska jag göra?

M N

Äldre 2 Nov 10:53

#31

SupersurasunkSara skrev 2012-11-02 10:51:02 följande:

Nej, du har ingen rätt till någonting den dagen ditt barn fyller 18. Inte mer än den rätt barnet GER dig. Och din son ger dig ingen rätt alls, alltså backa och skaffa dig egna intressen istället för att hänga upp ditt liv på ditt barn.

Om du inte skärper dig kommer du bli mindre värd än grannen, det kan bli så illa att ALL kontakt med dig sägs upp helt.

Anonym

Äldre 2 Nov 10:53

#32

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:

Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

nej, du har inte rätt att sätta din prägel på din sons hem, det får du lov att acceptera.
ja, man kan tycka att ditt ogillande av svärdottern i början av relationen borde vara överspelad - förutsatt att du sen dess verkligen bevisat för din svärdotter att du misstog dig och att du faktiskt uppskattar henne. och så får du inse att din son inte är ett barn längre (även om han alltid kommer vara det i dina ögon) - låt honom vara vuxen. låt honom sköta sitt hem så som han och hans fru vill.

grind

Äldre 2 Nov 10:55

#33

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:

Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

Fråga om du kan få vara barnvakt. Det är säkert uppskattat. Varför tror du att de ska fråga dig? Det är ju du sopm gör en uppoffring genom att agera barnvakt.

Dizzylizzy

Äldre 2 Nov 10:55

#34

Nej du har inte rätt att sätta lite prägel på din sons hem, för det är inte bara hans hem.
Jag blir själv tokig om min mamma kommer med saker som HON tycker jag saknar, hon har börjat lära sig att fråga innan och dessutom har hon börjat tänka på vad det är JAG gillar och inte vad HON gillar.

I övrigt så tror jag också att det är svårt att få bra kontakt genom att komma och hälsa på en vardag, tror som nån annan skrev att de är för trötta då och vill vara själva...
Men bjud över dem till dig istället! Laga middag och bara ta det lugnt.

Sen är det så tror jag att det är vanligare att mormor och morfar är mer delaktiga i sina barnbarns liv än farmor och farfar...inte för att det ska vara så, men det känns som att det är vanligt.
Kan ju ha att göra med att många kvinnor har en tät kontakt med sin mamma och män kanske inte lika tät?

Anonym (svärdotter)

Äldre 2 Nov 10:55

#35

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:

Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

men oj vad duktig du är då....då får du väl nöja dig med andras barn.
Självklart sitter det i om du sa att du inte tyckte hon var bra för din son. Klart han säger saker till henne, de är ju ett par och har väl inga sådana hemligheter för varandra.

Kanske dags att inse att ditt BARN är en vuxen man med eget BARN. Släpp taget och låt honom komma till dig när han vill. Tycker absolut inte du har något att säga till om när det gäller DERAS hem.
Förtjäna att få umgås med barnbarnet på deras villkor, tar du ett steg bakåt så kommer de säkert ta ett steg framåt och låta dig vara barnvakt.

Eerie

Äldre 2 Nov 10:55

#36

"Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag!"

-att du pratat om henne bakom hennes rygg gör det inte direkt bättre
.
"Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om."

-det är ju just det du behöver inse, du HAR inget att säga till om, att TVINGA DIG PÅ ändrar inte på det, det enda det lär leda till är att de kommer tycka du är påträngande och jobbig.

"Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? "

-ja det är helt fel, verkligen helt fel, varför skulle du ha rätt att ta dig friheter med någon annans hem?

"Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! "

-vilken obehaglig revirpinkande attityd...

"Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN."

du måste inse att det är skillnad på att han är ditt bar och att han är ett barn.
som du säger själv, han är vuxen nu.

"Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor?"

varken farmor eller mormor har RÄTT till sitt barnbarn, det är ett privilegium man förtjänar.

Anonym

Äldre 2 Nov 10:57

#37

Är du säker på att det är svärdottern som är problemet?, under hela min uppväxt hade min far väldigt svårt för sina föräldrar trots att han älskar dom sprang o gömde sig när dom kom ut på helgerna osv. även fast min farmor o farfar säkert trodde att det var min mammas fel så var det i självaste verket min pappa som inte orkade med dom...

Anonym (Också bonusmamma)

Äldre 2 Nov 10:57

#38

SupersurasunkSara skrev 2012-11-02 10:36:09 följande:

För mig är det som att säga att min sambos ex också tillhör familjen för att de har barn ihop.

Nu har jag inga problem med min blivande svärmor, hon är underbar

Men hade hon betett sig så där hade min sambo fått säga ifrån eller så hade vi inte varit ihop så speciellt länge. För mig är mitt hem min fristad, jag vill inte att NÅGON kommer dit oanmäld, som inte tillhör familjen.
Jag vill inte heller ha saker som inte jag och/eller sambon valt i mitt hem så jag hade inte uppskattat att få dukar (som jag inte använder knappt) eller annat ditlagt. Som yngre hade jag tagit det som kritik mot min smak och min förmåga att sköta hemmet, nu hade jag suckat och tänkt att människan har inget vett och kastat den alt lämnat tillbaka den och sagt att det var snällt men vi använder inte dukar så hon kan ge den till någon annan istället.

Din sambos ex tillhör ju familjen på sätt och viss också. Hon tillhör inte din kärnfamilj men hon tillhör din utökade familj för hon är dina bonusbarns mamma och dina bonusbarn tillhör ju din kärnfamilj. Oavsett vad man tycker om det så är det ju så det är när man bli tillsammans med någon som har barn som bor hemma.

Anonym

Äldre 2 Nov 10:57

#39

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:

Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

Hade min svärmor yttrat något om att jag inte var rätt för hennes son hade jag kanske kunnat förlåta det, om hon bett om ursäkt. Men glömt hade jag nog inte gjort...
Om du inte ens gjort ett försök att be om ursäkt och säga att du ändrat uppfattning så förstår jag absolut varför du inte är särskilt delaktig i deras vardag. Mormor har förmodligen inte betett sig lika illa så det är inte konstigt att hennes position är mer framskjuten än din.
Dessutom har du ingen som helst rätt att prägla deras hem inredningsmässigt, inte på NÅGOT SÄTT! Det är deras hem, inte ditt!
Kan tillägga att jag känner situationen litegrann, men i mitt fall är det min egen mamma som beter sig ungefär som du medan svärmor/farmor är helt underbar och vet gränserna.

Betty Boop

Äldre 2 Nov 11:00

#40

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 09:58:24 följande:

Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig!

Om de har pengar så köper de väl själva de saker de tycker att de behöver?? Vad DU tycker att de saknar är inte relevant i sammanhanget! Fråga i stället om det är något DE tycker att de behöver om du vill bidra. Ditt beteende visar bara att du tycker att deras hem inte duger. Jag skulle bli vansinnig om jag vore svärdottern!

Svärdottern förstör!

INNEHÅLL