Anonym (Farmor)

Äldre 2 Nov 09:58

456 svar

Svärdottern förstör!

Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart.

Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så.

Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig!

Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort.

Vad ska jag göra?

sextiotalist

Äldre 2 Nov 11:41

#102

Anonym (svärmor/farmor) skrev 2012-11-02 11:36:46 följande:

Jag kan sätta min högra arm på att TS är en svärdotter som ironiserar över sin svärmor. Varenda inlägg är konstruerat och tvunget.
Det känns som en frustrerad svärdotters rekonstruktion av sin svärmors agerande. Hur sanningsenligt det är har jag ingen aning om.

Hahahahahaha!!! Stor humor! "van att få min vilja igenom, ingen man sätter sig på i första taget...." VIlken självkännedom denna kvinna demonstrerar, men samtidigt så utan förståelse för verkan av hennes agerande...
Nä, det är roligt, men inte skrivet av farmor själv.

Jag har en väninna vars svärmor är ungefär som Ts, men min väninna är 10 ggr tuffare, så det blev svärmor som fick lägga sig, men för 15 år sedan kunde det vara hon som skrev detta.

xexa

Äldre 2 Nov 11:42

#103

Mormor och morfar står väl oftast alltid närmre sitt barnbarn än Farmor och farfar. Det är ju deras dotter som blivit mamma och mor och döttrar har väl en närmare kontakt än vad son och hans mamma har. Eftersom dom är två kvinnor. Mina föräldrar träffar mitt barn ofta medan dom sällan träffar min brors barn. Min bror umgås alltså mer med barnens mammas föräldrar och det verkar vanligt och naturligt att det blir så. Själv står jag min mormor väldigt nära men inte alls min farmor.

Anonym (J)

Äldre 2 Nov 11:43

#104

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 11:36:34 följande:

Kan ingen förstå mig alls? Ja, jag erkänner, jag har gjort fel, men jag har inte menat illa. Det är bara det att jag har längtat sååå länge efter att få barnbarn. Vilken lycka när jag fick veta att jag äntligen skulle bli farmor! Och jag grät av glädje första gången jag fick hålla detta lilla liv i min famn. Och nu... jag är fortfarande så lycklig över mitt barnbarn, men det känns som att många av mina förhoppningar har grusats...

Det är inte oss du måste övertyga om att du gjort fel och vill ändra saker. Vi reagerar på hur du beskriver situationen, vilket mest bestått av jag jag jag och det är hennes fel och beskrivningar om all "hjälp" som de inte bett om.

Tänk igenom vad som varit, se din del i del hela och sen prata med DEM. Var ödmjuk över att det blivit fel och lyssna på hur de vill ha det. Lyssna verkligen och slå inte ifrån dig om det inte låter som du vill ha det.

Billig trevnad

Äldre 2 Nov 11:44

#105

Nej, du har faktiskt ingen rätt alls att sätta prägel på deras hem, och du har inte rätt till att umgås lika mycket med barnbarnet som mormor.
Allt det hänger på din relation till svärdottern och din son. Du ligger på som en igel och vill släta över allt som har hänt tidigare - och det är uppenbarligen ingen framgångsrik strategi, så du måste ta ett steg tillbaka om det ska kunna bli bättre.
Håll dig på avstånd ett tag och skicka ett brev där du förklarar din syn på saker. Framställ dig inte som ett självömkande offer, utan förklara hur mycket du värdesätter henne och på vilket sätt du vill förgylla [på ett måttligt sätt] deras liv. Be om ursäkt för det som har varit och be henne förklara på vilket sätt hon helst ser att umgänget går till - och pressa inte efter svar, utan låt det komma när hon känner för det.

Du har inga rättigheter i det här, så spela dina kort väl.

Waldo

Äldre 2 Nov 11:45

#106

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 11:21:15 följande:

Ja, jag har fått en del att tänka på. Men ni måste förstå, att det är svårt att backa när man känner sig bortmotad! Jag är van att få min vilja igenom, jag är inte en person man sätter sig på i första taget. Men jag ska försöka tona ner mig lite och se vad som händer.

Så vad är viktigast för dig?

Är det att få din vilja igenom och att få det rätt och på ditt sätt
Eller är det att få en fungerande relation med ditt barnbarn och din son?

Sätt det i relation till varandra och svara på vad som är viktigast.
Då får du också fram svaret på vem som är viktigast i ditt liv
Du själv eller ditt barnbarn

Anonym (snart farmor)

Äldre 2 Nov 11:58

#107

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 11:36:34 följande:

Kan ingen förstå mig alls? Ja, jag erkänner, jag har gjort fel, men jag har inte menat illa. Det är bara det att jag har längtat sååå länge efter att få barnbarn. Vilken lycka när jag fick veta att jag äntligen skulle bli farmor! Och jag grät av glädje första gången jag fick hålla detta lilla liv i min famn. Och nu... jag är fortfarande så lycklig över mitt barnbarn, men det känns som att många av mina förhoppningar har grusats...

Jo, jag kan förstå dina känslor. Men inte hur du uttrycker dom. Du gör ju allt för att de ska tycka illa om dig! Man kan inte misslyckas mer än du gjort i din relation till de här unga vuxna människorna.

Det här barnbarnet kommer finnas alltid (förhoppningsvis) och om du uppför dig som vanliga människor gör, så kommer du säkert få en bra relation med barnbarnet så småningom.

Min son och sonhustru ser mig ganska sällan pga avstånd, och de tjatar livet ur sig för att jag ska hälsa på. Men avståndet är 30 mil, jag har ett eget liv och känner att jag måste planera för detta. Så det blir tyvärr bara ett par gånger om året jag åker upp. Och så kommer de ner till mig ett par gånger om året. Och det funkar skitbra. Min son har en fantastisk familj genom sin sonhustru och det är jag oerhört tacksam för.

Du måste helt enkelt skaffa dig ett liv! Men jag vet att vissa mödrar har attans svårt att klippa navelsträngen till framförallt sina söner. Klipp nu och ge din son en chans att faktiskt få vara ifred.

Anonym

Äldre 2 Nov 12:00

#108

xexa skrev 2012-11-02 11:42:48 följande:

Mormor och morfar står väl oftast alltid närmre sitt barnbarn än Farmor och farfar. Det är ju deras dotter som blivit mamma och mor och döttrar har väl en närmare kontakt än vad son och hans mamma har. Eftersom dom är två kvinnor. Mina föräldrar träffar mitt barn ofta medan dom sällan träffar min brors barn. Min bror umgås alltså mer med barnens mammas föräldrar och det verkar vanligt och naturligt att det blir så. Själv står jag min mormor väldigt nära men inte alls min farmor.

Sorgligt. Då tycker jag uppriktigt synd om alla föräldrar som har söner. Jag står mycket närmare min farmor än min mormor, de är ganska lika men min mormor har haft rätten att gå fram som en bulldozer eftersom det är mammas mamma. Hade min farmor ens sagt eller gjort en procent av det min mormor gjort kan jag lova dig att vi inte sett röken av henne tills vi var vuxna.

Bara i ts.

När en kvinnas föräldrar säger något illa om dotterns pojkvän/sambo så är det gulligt att de bryr sig.

När mannens svärmor klampar in i deras hem och byter gardiner, "sorterar" posten, köper saker till deras hem, så är det så snällt och omtänksamt osv. Men om kvinnans svärmor kommer med en duk blir det tredje världskriget och kärringen ska sparkas hela vägen till månen.

Plutteli

Äldre 2 Nov 12:04

#109

Anonym skrev 2012-11-02 12:00:53 följande:

När en kvinnas föräldrar säger något illa om dotterns pojkvän/sambo så är det gulligt att de bryr sig.

När mannens svärmor klampar in i deras hem och byter gardiner, "sorterar" posten, köper saker till deras hem, så är det så snällt och omtänksamt osv. Men om kvinnans svärmor kommer med en duk blir det tredje världskriget och kärringen ska sparkas hela vägen till månen.

Snacka om att se det man vill se.
Jag har verkligen inte sett den uppdelning du påstår här. Tvärt om brukar det vara precis lika illa om det är kvinnans mamma som gör övertramp (finns faktiskt flera trådar på FL just om besvärliga mormödrar och de får verkligen inget annat bemötande än i denna tråd vad jag sett..)

somnforbarn.wordpress.com

Anonym

Äldre 2 Nov 12:05

#110

Anonym skrev 2012-11-02 12:00:53 följande:

Sorgligt. Då tycker jag uppriktigt synd om alla föräldrar som har söner. Jag står mycket närmare min farmor än min mormor, de är ganska lika men min mormor har haft rätten att gå fram som en bulldozer eftersom det är mammas mamma. Hade min farmor ens sagt eller gjort en procent av det min mormor gjort kan jag lova dig att vi inte sett röken av henne tills vi var vuxna. Bara i ts.När en kvinnas föräldrar säger något illa om dotterns pojkvän/sambo så är det gulligt att de bryr sig. När mannens svärmor klampar in i deras hem och byter gardiner, "sorterar" posten, köper saker till deras hem, så är det så snällt och omtänksamt osv. Men om kvinnans svärmor kommer med en duk blir det tredje världskriget och kärringen ska sparkas hela vägen till månen.

De åsikterna får stå för dig. Jag tycker rent objektivt bättre om min svärmor än min mamma. Och jag ser mycket hellre svärmor som barnvakt än min mamma. Jag skulle inte uppskatta om någon av dem gjorde sig alltför hemtama hemma hos oss, och började köpa massa grejer utan att fråga. Men jag tror att svärmor skulle anstränga sig mer för att köpa något hon tror att jag gillar, än vad min mamma skulle göra.

SupersurasunkSara

Äldre 2 Nov 12:07

#111

Plutteli skrev 2012-11-02 12:04:02 följande:

Snacka om att se det man vill se.
Jag har verkligen inte sett den uppdelning du påstår här. Tvärt om brukar det vara precis lika illa om det är kvinnans mamma som gör övertramp (finns faktiskt flera trådar på FL just om besvärliga mormödrar och de får verkligen inget annat bemötande än i denna tråd vad jag sett..)

Precis. Skillnaden är att det oftast upphör ganska snabbt då kvinnor inte brukar dra sig för att fräsa ifrån till sin mamma. Men män verkar ha svårare för det.

Svärdottern förstör!

INNEHÅLL