kvs skrev 2013-06-22 13:40:12 följande:
Jag får lite dubbla budskap från brainpick, i ena sekunden är en bostadsrätt enbart ett boende och det lån man tar ett nödvändigt ont för att kunna få ett anständigt boende. I andra sekunden beskrivs ett bostadsrättsköp som en bra investering där det är den som har tagit den finansiella risken som ska kamma hem hela vinsten.
I det förra fallet så ses ju bostadsrättsköpet som enbart ett köp för att hitta någon plats att bo på, när andelen senare säljs är det alltså rimligt att tro att en eventuell vinst ses som en glad överraskning och har båda parterna delat på de kostnaderna för underhållet är det rättvist att dela på vinsten/förlusten också, båda har ju lika stor del i värdeförändringen på andelen.
I det senare fallet ses bostadsrättsköpet som en investering (vilken som helst) och då rådet det ingen tvekan om att det som har gjort investeringen bär kostnaderna för nämnda investering. Visst kan man ha något kommunistiskt kollektiv där man håller handen under regnbågen och sjunger Kumbayah tillsammans, men då bör man dela på andra kostnader/intäkter också.
---
Sen vill jag göra klart att man ska vara väldigt försiktig med att sätta likhetstecken mellan sparande och amorteringar. Det är visserligen närbesläktade (ökning av positivt kapital och minskning av negativt kapital), men det är lite den filosofin som gör att folk lånar betydligt mer pengar än de faktiskt har råd till och att vi inom en snar framtid kan titta Bolånekris(tm) v. 2.0 i ögonen.
Ja en bostadsrätt är en investering som man kan gå antingen plus eller minus på. Med facit på handen vet vi att priserna på bostäder ökat kraftigt det senaste åren, bland annat i sthlm. Skillnaden mellan ditt synsätt och mitt är att du förutsätter att priserna kommer att fortsätta att stiga som förr. Samt att den som betalar räntor på den andras lån således blir blåst på en eventuell framtida vinst. Idag är situationen sådan att inflationen är nästan obefintlig och räntan är låg och priserna har i princip slagit i taket. Räntan i sig tjänar man inget på. Det är en kostnad och inget annat. Det mest rättvisa är om den andra parten köper in sig för marknadspris och sedan delar man på kostnaderna inklusive räntan.
Men den som inte äger kan inte kräva några pengar överhuvudtaget om personen inte äger lägenheten ifråga. Vill en part köpa in sig för marknadspris är det en annan sak. Om en person flyttar in hos en person som köpt en lägenhet för länge sedan och priserna stigit tillhör vinsten denna person inte inte den som flyttat in anser jag.
Självklart delar man även på räntan. Den hör visserligen till investeringen men den är ett nödvändligt ont tyvärr. Det är lite som TV-licensen. Den räkningen kommer till en person i hushållet och den andra kan självfallet smita undan. Själv tycker jag att man ska dela på den om båda kollar på TV, men det kanske inte du tycker?
Om du tror på en bolånekris 2,0 vad ser du då för problem med att inte äga? Då är det ju rena klippet för den som inte äger. Själv hade jag i ett sådant läge inte haft några problem med att vara den del i förhällandet som är skuldfri, samtidigt som min partner får dra lasset med allt högre räntor. Nu tror jag iof inte en sekund på ett sådant scenario, men det är en annan historia.
En amortering är alltid ett sparande eftersom du betalar av på en skuld. När du säljer betalar du tillbaka mindre pengar till din bank och du får mer pengar över till insats på ditt nästa boende. Vad är det som är så svårt att förstå med det? Förresten har jag aldrig ens blandat in någon amortering i sammanhanget, eftersom dom flesta väljer att inte göra det. Jag tittar bara på nettokostnader för boendet och inget annat.
