Är du också ett offer för pedofili?

Jag har inte varit med om det men däremot min syster. Ville bara puffa upp tråden lite åt dig

hej ts. 

jag har liksom du påbörjat arbetet att bearbeta de övergrepp jag utsattes för som barn. jag är kvinna strax under 40.  

jag är sjukskriven sedan ett och ett halvt år pga PTSD, panikångest och depression. jag har kontakt med psykiatrin, medicinerar med antidepressivt samt ångestdämpande vid behov. 

under den här tiden har det gått upp och ner. först rasade allt när minnena började tränga fram. sen  har jag successivt klättrat mig uppåt till en nivå där jag åtminstone klarade av att vara mamma hjälpligt. satte igång rehabilitering men den avslutades eftersom jag kraschade totalt. fler minnen som vällde upp, denna gång av mamma som en av mina förövare. är mitt i en tung bearbetningsperiod nu med mycket kroppsminnen, flashbacks och panikångest. men känner ändå en viss trygghet i att det med tiden kommer att vända igen, eftersom jag tagit mig igenom det här ett par svängar förr. 

den bästa hjälp jag fått, som jag inte skulle klarat mig utan, är samtalsterapi på en organisation som jobbar specifikt med de här frågorna. de hjälper mig oerhört i att hitta strategier för att fungera i livet så gott det bara går trots allt. 

jag är gift men kan inte säga att vi har något samliv. kärlek och attraktion finns men jag kan i dagsläget inte vara intim med någon eftersom det triggar minnen. han är väldigt stöttade. 

tre olika män samt min mamma utsatte mig från att jag var fyra år. jag vet inte vilka de här männen är och vad jag vet finns de inte i min närhet. mamma lever dock. men vi har knappt någon kontakt. 

hur har du bearbetat dina upplevelser ts? har du gått i terapi? hur mår du? 

*värme*

 

Hur kan vi byta kontakt uppgifter utan att avslöja våra nicknames, vet du det? Jag skulle såå behöva pratat med någon som tampas med det som du beskriver så bra.

Jag skulle kunna skapa mig en ny mejladress, jag återkommer igen om det. Om du skulle vara intresserad vill säga.

Så nu kan du mejla till mig om du vill.

Ja, jag går i terapi och tycker att det går väldigt långsamt framåt. Jag vill egentligen bara börja jobba på nuet efter som nuet har blivit mer problematisk för mig.

Jag känner mig ruskigt ensam och misslyckad som förälder. Min man är arg på mig och ser på mig med andra ögon än innan detta uppdagades. Han har tagit upp att han vill skiljas. Det rann väl över i bägaren när detta uppdagades för honom. Min tanke med att gå i terapi var egentligen att få ordning på mina egenheter och mitt humör. Men så handlade det om mycket större saker än så...

Någonstans har jag alltid vetat om det, men ändå så var det hela bara inte "mig" som det handlade om.
Hur jag bearbetar dem? Hm.. jag vet inte, egentligen skulle jag vilja berätta om det för hela världen! jag har ett skrikande behov av att lyfta fram mina efterenheter från den mörka skamvrån.
Jag skäms inte, tvärtom jag är väldigt stolt över mig själv om min egen styrka.

Men jag vet redan nu att det inte är någon där ute som klarar av att lyssna på min historia utan att det kommer på köpet att de anklagar mig för ha förstört deras liv, deras dag, skäller på mig för att jag "hittar på", sätter en diagnos på mig, utan att ens veta hela bilden, jag har fått höra så många förolämpningar från mina bröder, mamma och delvis av min man. Så att jag får lust att själv lägga mig på deras nivå.

Men jag är stark....
Jag har till och med varit smått aktiv i ett inlägg där pedofiler pratar om sin läggning som om det bara är en tidfråga innan det blir accepterat. Insåg kort därefter att de flesta verkar vara väldigt små och sorgliga människor med ett stort empatiskt handikapp.

I mitt huvud leker jag med tanken på alla möjliga hämndaktioner. Känns hopplöst när jag sen ögonblicket senare kommer på att jag måste bli kriminell för att kunna verkställa dem. Så jag funderar på andra idéer istället.

Hör av dig till mig! (JAG)

*Värmer*

Hur går ditt arbete med dig själva?
Behöver inte arbeta med något, bearbetade allt när jag var yngre.

Man/kvinna, ålder?
Man, 29 år.

Hur mår du?
Lider inte av det jag drabbes av i dagsläget.

Vad för sysselsättning har du idag?
Arbetar.

Hur ser du på kärlek, förhållanden, familj idag?
Antar att jag har en relativt normal syn. Har en flickvän som jag planerar barn och framtid med.

Vad för hjälp finns det att få för en vuxen, typ av terapi?
Fuck if I know, psykologhjälp kanske? Har ingen personlig erfarenhet av detta.

Hur hanterar du era erfarenheter idag?
Hanterar det bra, tänker inte så ofta på det. Det som skedde har väl härdat mig möjligtvis, på gott och ont.

Har du pedofilen i din närhet än idag?
Nej, vet inte vart han håller hus. Skulle jag träffa honom så skulle han få redigt med stryk.

Jag är intresserad av att göra en spårning.... deras sjuka värld är nämligen väldigt liten...