Är du också ett offer för pedofili?

Strongt vet jag inte, jag har lärt mig acceptera det som skedde och vet att det inte är mitt fel. Är öppen om det som skedde mig, även om jag inte skyltar med det. När jag var barn så skämdes jag och skuldbelade mig själv för det som skedde. Men med ålder kommer ju oftast visdom och insikt så jag insåg med tiden att det inte var mitt fel. Vågade dock aldrig berätta för någon när jag var barn pga skamkänslorna. Jag tror personligen att en av anledningarna till att jag inte har blivit alltför traumatiserad av det som har skett är att övergreppen inte skedde så många gånger och de var inte överdrivet grova. Pluss att förövaren var relativt ökänd för mig. Hade jag t ex blivit våldtagen i röven av nån släkting så hade kanske situationen varit en annan idag, vad vet jag.

Har en dotter sedan ett par år tillbaka, har inte reagerat så mycket efter hennes födelse annat än att jag blev orolig och kände obehag när jag lyssnade på ett radioprogram. De snackade om övergrepp och att barn som blir sexuellt utnyttjade löper risk att själva bli förövare själva när de blir äldre. Men jag vet att det är inget jag behöver oroa mig för, skulle aldrig utsätta en annan människa för det jag blev utsatt för, framför allt inte mitt eget barn. Skulle hellre hugga av mig kuken. Väldigt trist att höra att du har blivit såpass påverkad av övergreppen att det går ut över ditt föräldraskap!

Beklagar eventuella stavfel, har varit vaken hela natten så stavningen är inte den bästa!

Vad skulle myndigheterna kunna göra? Blir ju lite svårt att påpeka brott som har skett för 20-30 år sedan.

yosy: jag har mailat dig! 

rakad apa: nej det är nog som du säger. styrka har man när man måste ha det. men du har ett inspirerande förhållningssätt till det du varit med om. accepterande utan att försöka gömma. jag tror som du att det handlar mycket om vem som utsatt, vad man varit med om men även hur länge man kunnat minnas det som hände. jag tror och hoppas att det handlar om tid. och jag hoppas att jag en dag ska kunna möta världen och min historia på samma sätt som du! *värme*

Jag är 22 år och blev utsatt för övergrepp av min egen pappa mellan ålderna 5-12, och en annan man vid ett tillfälle. Idag har jag kämpat mig till att må bra. Jag studerar på universitetet, jag jobbar som vikarie ,har underbara vänner. Jag har inte hittat någon man i mitt liv än... Men, det kommer. Jag har haft några förhållanden utan några större problem. Ångesten har varit stark ibland. Men jag bestämde mig när jag var 18 att nu får det vara nog. Jag har ett liv att leva . Jag slutade skära mig, äta mediciner och jag slutade älta det som varit. Det var inte mitt fel det som hände, men pappa var sjuk. Hemsk uppväxt, ja. Men inget som är värt att förstöra mitt liv.

Jag har gått KBT, jag har gått på samtalsakuten och hos vanligt psykolog hela min uppväxt och går även idag ibland bara för att prata av mig.

Jag har gått stark ifrån det här, det var inte mitt fel jag har inte gjort något fel alls. Jag har som sagt ett liv att leva och jag kan itne gå och älta allt som har hänt för det går inte att ändra. Jag har varit arg, förbannad och hatat. Men jag har också accepterat att det har hänt. Vilket jag tror är viktigt att göra.

Fy fan, har du fortfarande kontakt med din far?

Gud nej. Jag anmälde honom  när jag var 12. Jag sa att nu är det nog. Sen fick han fängelse och försvann efter det.

Jag blev utsatt av min pappa under hela min uppväxt i olika former. Misshandel, verbalt och fysiskt och senare även sexuellt. Jag trodde att jag hade klarat av att bearbeta det men när jag fick min första dotter kom allt upp till ytan igen. Jag har förträngt de flesta minnena men har vissa fragment kvar.
Nu har jag fått hjälp av BUP med min dotter som började må dåligt och dem hjälpte mig till en psykolog som är väldigt bra på trauman.
Jag har man och två barn, en på 6 år och en på 4 mån. Vi har inte mycket till sexliv då jag tycker att det är obehagligt och äckligt. Min man är väldigt förstående och har ställt upp till 100%.
Min pappa dog för några år sedan men jag sa upp bekantskapen med honom för 20 år sedan.
Nu har jag förstått att det kommer att ta tid att bearbeta det här och må bra igen. Har underbar hjälp på BUP dock som verkligen stöttar mig och min familj. Dem säger där att det är väldigt vanligt att sådant här kommer upp när man själv får barn.

Det stämmer alldeles riktigt! När det gäller "oss, vuxna offer" så finns det ingenting som myndigheter kan eller vill göra göra. Den möjligheten är förbi för läääänge sedan! Det krävs som ni säkert redan vet, bara 10 år för att det skall preskriberas och OM man även har hunnit bli myndig blir myndigheternas skyldigheter ännu mindre. Personer som vi är dessutom myndigheternas påminnelser om "misslyckande insatser" så med andra ord, vill de nog helst inte veta av oss det minsta! och inte vill de bära något ansvar för att vi inte fångades upp tidigare när vi var barn.

Spårning..
Men det som jag menade, var mer att lokalisera, till känna ge personerna för oss själva, som  har utsatt oss för pedofili och som troligtvis fortfarande är verksamma. Jag menar inte att jag vill ingå i någon form av hämndaktion! Utan mer ta reda på hur många flera har råkat ut för mina förövare? Som sagt pedofilernas värld är sjukt liten och de nätverkar, varför skulle inte vi göra det också med lagen på vår sida?

Hur går ditt arbete med dig själva? Dåligt, men mycket bätre än förrut.  Man/kvinna, ålder? Jag är arton år.   Hur mår du? Dåligt, fast bättre än förrut. 

Jag känner igen det där, är med på julen och så sitter han där och betraktar och umgås.

Ja, sorgligt nog. Jag måste också fira påsk och midsommar med honom. Men det ska bli slut med snart, då jag snart kommer flytta hemifrån.

Jag hoppas att du kommer att börja må bättre snart! Styrke Kramar till dig!

Tack!

Hej.

Jag är 27 år idag och blev pedofiloffer när jag var 15. Hände "bara" en gång och blev aldrig fullt våldtagen tack och lov. Men det var av en som jag såg som en fadersfigur. 

Problemen som jag upptäckt är att tilliten för folk överhuvudtaget är borta.
Får krypningar i hela kroppen om en äldre man bara rör vid mig.
Har inte fått någon psykologhjälp men det ändras väl förhoppningsvis när jag får hjälp för min Borderline Personlighetsstörning.
Vilket förmodligen har växt efter denna händelse.

Känner verkligen med dig!!!

Blev själv utsatt under hela min barndom upp till ca 13 år!!

Värst var att jag inte lyckades skydda min egen dotter fullt ut trots mina ansträngningar så lyckade min far ett par gånger att förgripa sig på henne...

Det är ett antal år sen nu, både min dotter o jag har lidit svårt av det...!

Lycka till i ditt liv!

Kramar

(( skrivit lite mer om det här Utsatt för pedofiler)

Kram!

För i helvete! Varför lät du ens människan komma i närheten av ditt barn? Jävligt oansvarligt! Hoppas du har polisanmält äcklet?