Är du också ett offer för pedofili?
Så nu kan du mejla till mig om du vill.
Inlägg från: Yosy
|
-
-
Ja, jag går i terapi och tycker att det går väldigt långsamt framåt. Jag vill egentligen bara börja jobba på nuet efter som nuet har blivit mer problematisk för mig.
Jag känner mig ruskigt ensam och misslyckad som förälder. Min man är arg på mig och ser på mig med andra ögon än innan detta uppdagades. Han har tagit upp att han vill skiljas. Det rann väl över i bägaren när detta uppdagades för honom. Min tanke med att gå i terapi var egentligen att få ordning på mina egenheter och mitt humör. Men så handlade det om mycket större saker än så...
Någonstans har jag alltid vetat om det, men ändå så var det hela bara inte "mig" som det handlade om.
Hur jag bearbetar dem? Hm.. jag vet inte, egentligen skulle jag vilja berätta om det för hela världen! jag har ett skrikande behov av att lyfta fram mina efterenheter från den mörka skamvrån.
Jag skäms inte, tvärtom jag är väldigt stolt över mig själv om min egen styrka.
Men jag vet redan nu att det inte är någon där ute som klarar av att lyssna på min historia utan att det kommer på köpet att de anklagar mig för ha förstört deras liv, deras dag, skäller på mig för att jag "hittar på", sätter en diagnos på mig, utan att ens veta hela bilden, jag har fått höra så många förolämpningar från mina bröder, mamma och delvis av min man. Så att jag får lust att själv lägga mig på deras nivå.
Men jag är stark....
Jag har till och med varit smått aktiv i ett inlägg där pedofiler pratar om sin läggning som om det bara är en tidfråga innan det blir accepterat. Insåg kort därefter att de flesta verkar vara väldigt små och sorgliga människor med ett stort empatiskt handikapp.
I mitt huvud leker jag med tanken på alla möjliga hämndaktioner. Känns hopplöst när jag sen ögonblicket senare kommer på att jag måste bli kriminell för att kunna verkställa dem. Så jag funderar på andra idéer istället.
Hör av dig till mig! (JAG)
*Värmer* -
Det var jag som startade inlägget här (Offer)Yosy skrev 2012-10-04 03:37:08 följande:Ja, jag går i terapi och tycker att det går väldigt långsamt framåt. Jag vill egentligen bara börja jobba på nuet efter som nuet har blivit mer problematisk för mig.
Jag känner mig ruskigt ensam och misslyckad som förälder. Min man är arg på mig och ser på mig med andra ögon än innan detta uppdagades. Han har tagit upp att han vill skiljas. Det rann väl över i bägaren när detta uppdagades för honom. Min tanke med att gå i terapi var egentligen att få ordning på mina egenheter och mitt humör. Men så handlade det om mycket större saker än så...
Någonstans har jag alltid vetat om det, men ändå så var det hela bara inte "mig" som det handlade om.
Hur jag bearbetar dem? Hm.. jag vet inte, egentligen skulle jag vilja berätta om det för hela världen! jag har ett skrikande behov av att lyfta fram mina efterenheter från den mörka skamvrån.
Jag skäms inte, tvärtom jag är väldigt stolt över mig själv om min egen styrka.
Men jag vet redan nu att det inte är någon där ute som klarar av att lyssna på min historia utan att det kommer på köpet att de anklagar mig för ha förstört deras liv, deras dag, skäller på mig för att jag "hittar på", sätter en diagnos på mig, utan att ens veta hela bilden, jag har fått höra så många förolämpningar från mina bröder, mamma och delvis av min man. Så att jag får lust att själv lägga mig på deras nivå.
Men jag är stark....
Jag har till och med varit smått aktiv i ett inlägg där pedofiler pratar om sin läggning som om det bara är en tidfråga innan det blir accepterat. Insåg kort därefter att de flesta verkar vara väldigt små och sorgliga människor med ett stort empatiskt handikapp.
I mitt huvud leker jag med tanken på alla möjliga hämndaktioner. Känns hopplöst när jag sen ögonblicket senare kommer på att jag måste bli kriminell för att kunna verkställa dem. Så jag funderar på andra idéer istället.
Hör av dig till mig! (JAG)
*Värmer* -
Strongt av dig att svara, jag har alltid undrat vart alla utsatta pojkar har tagit vägen. För jag vet ju att ni är lika många som vi. Förstår ditt sätt att tackla det. Men det är inte så enkelt tyvärr. Men att du vågar och orkar skriva om det tyder ju på att du är intresserad av att göra något av din historia. Det är bra.Rakad Apa skrev 2012-10-04 04:01:46 följande:Hur går ditt arbete med dig själva?
Behöver inte arbeta med något, bearbetade allt när jag var yngre.
Man/kvinna, ålder?
Man, 29 år.
Hur mår du?
Lider inte av det jag drabbes av i dagsläget.
Vad för sysselsättning har du idag?
Arbetar.
Hur ser du på kärlek, förhållanden, familj idag?
Antar att jag har en relativt normal syn. Har en flickvän som jag planerar barn och framtid med.
Vad för hjälp finns det att få för en vuxen, typ av terapi?
Fuck if I know, psykologhjälp kanske? Har ingen personlig erfarenhet av detta.
Hur hanterar du era erfarenheter idag?
Hanterar det bra, tänker inte så ofta på det. Det som skedde har väl härdat mig möjligtvis, på gott och ont.
Har du pedofilen i din närhet än idag?
Nej, vet inte vart han håller hus. Skulle jag träffa honom så skulle han få redigt med stryk.
Du kanske redan vet om det här, men allt sådant här triggas igång den dagen du får egna barn och kanske inte fören just i den åldern som du själv var i när det skedde. När det händer, vet de flesta inte om hur de skall hantera det. För minnen kommer om och om igen. Många tar till alkohol för att glömma m.m. För i den stunden som du är med ditt eget barn i framtiden vill säga. Så kommer du att på något sjukt sätt se genom din förövares ögon. Men samtidigt ha dina egna känslor som offer. Det är en fruktansvärd plåga att gå igenom varje gång en situation dyker upp som påminner dig om vad det var som hände dig själv. När du egentligen bara vill njuta av föräldraskapet.
Kram -
Jag är intresserad av att göra en spårning.... deras sjuka värld är nämligen väldigt liten...
-
Det är inte så svårt.. egentligen.. det ända som behövs är namn. Sen kan man ringa runt till lite myndigheter... och simsala bim... så vet man lite mer om dem..Yosy skrev 2012-10-04 04:27:33 följande:Jag är intresserad av att göra en spårning.... deras sjuka värld är nämligen väldigt liten...
Jag menar inte om att hänga ut folk, hämnas på dem eller så.
Här kör vi enligt lagarnas regler och inget annat.
Ni vet hur ni kan nå mig nu i alla fall. -
Det stämmer alldeles riktigt! När det gäller "oss, vuxna offer" så finns det ingenting som myndigheter kan eller vill göra göra. Den möjligheten är förbi för läääänge sedan! Det krävs som ni säkert redan vet, bara 10 år för att det skall preskriberas och OM man även har hunnit bli myndig blir myndigheternas skyldigheter ännu mindre. Personer som vi är dessutom myndigheternas påminnelser om "misslyckande insatser" så med andra ord, vill de nog helst inte veta av oss det minsta! och inte vill de bära något ansvar för att vi inte fångades upp tidigare när vi var barn.Rakad Apa skrev 2012-10-04 07:09:05 följande:Vad skulle myndigheterna kunna göra? Blir ju lite svårt att påpeka brott som har skett för 20-30 år sedan.
Spårning..
Men det som jag menade, var mer att lokalisera, till känna ge personerna för oss själva, som har utsatt oss för pedofili och som troligtvis fortfarande är verksamma. Jag menar inte att jag vill ingå i någon form av hämndaktion! Utan mer ta reda på hur många flera har råkat ut för mina förövare? Som sagt pedofilernas värld är sjukt liten och de nätverkar, varför skulle inte vi göra det också med lagen på vår sida?
-
Jag känner igen det där, är med på julen och så sitter han där och betraktar och umgås.SweeneyTodd skrev 2012-10-06 02:19:54 följande:Hur går ditt arbete med dig själva? Dåligt, men mycket bätre än förrut. Man/kvinna, ålder? Jag är arton år. Hur mår du? Dåligt, fast bättre än förrut.Vad för sysselsättning har du idag? Pluggar på gymnasiet, ska söka extra jobb. Hur ser du på kärlek, förhållanden, familj idag? Jag har svårt att bli kär, men det har inget med övergreppen att göra. Vad för hjälp finns det att få för en vuxen, typ av terapi? Psykolog? Hur hanterar du era erfarenheter idag? Bättre än förrut, men jag har precis kommit tillbaka till min depression. Har du pedofilen i din närhet än idag? Ja, tyvärr. Ingen i min familj vet vad han gjort. Han är jättejättejätte nära vän med mina föräldrar, så han kommer hem till mina föräldrar varje jävla jul. Så jag måste spendera jul med en person som utsatte mig för övergrepp.
-
Jag hoppas att du kommer att börja må bättre snart! Styrke Kramar till dig!SweeneyTodd skrev 2012-10-06 02:19:54 följande:Hur går ditt arbete med dig själva? Dåligt, men mycket bätre än förrut. Man/kvinna, ålder? Jag är arton år. Hur mår du? Dåligt, fast bättre än förrut.Vad för sysselsättning har du idag? Pluggar på gymnasiet, ska söka extra jobb. Hur ser du på kärlek, förhållanden, familj idag? Jag har svårt att bli kär, men det har inget med övergreppen att göra. Vad för hjälp finns det att få för en vuxen, typ av terapi? Psykolog? Hur hanterar du era erfarenheter idag? Bättre än förrut, men jag har precis kommit tillbaka till min depression. Har du pedofilen i din närhet än idag? Ja, tyvärr. Ingen i min familj vet vad han gjort. Han är jättejättejätte nära vän med mina föräldrar, så han kommer hem till mina föräldrar varje jävla jul. Så jag måste spendera jul med en person som utsatte mig för övergrepp.