Min fru är inlåst på LVM-hem
Efter ett fruktansvärt jobbigt halvår då jag har gått och väntat på min frus nästa fylle-olycka har hon äntligten blivit LVM:ad och inlåst på behandlingshem. Dock kan hon släppas ut om 2 veckor om förvaltningsrätten anser att LVM ska hävas. Jag tvivlar på att det blir så...
Skulle det bli att hon kommer hem om två veckor tror jag inte att hon klarar av att vara nykter särskilt länge. Jag kommer definitivt inte acceptera en enda droppe, då får hon bo någon annan stans! Vi har ju dessutom två små barn, 3 och 1,5 år gamla som inte ska växa upp i ett alkoholisthem.
Jag älskar verkligen min fru men gränsen är nådd nu. Jag vet inte ens om vi kan hitta tillbaka till varandra. Nu säger läkarna att de vill undersöka henne för ADHD... suck! Så vitt jag vet så är det amfetaminer i ADHD-medicin och min fru har i sina tonår suttit på behandlingshem för drogmissbruk.
Jag bär runt på så mycket ilska, besvikelse, frustration och rädsla för allt detta och för allt som har hänt. Hon ringer mig varje dag men jag blir mest bara irriterad (inte så hon hör dock). Det är liksom så synd om henne hela tiden men när jag vill berätta hur jag har det här hemma så har hon inte tid att prata mer. Va fan... jag blev kvar här själv med våra små pojkar för att hon bestämde sig för att hälla i sig sprit... Det slutade med att hon kollapsade inne på vårt sovrumsgolv, jag ringde ambulansen och de fick dra upp henne på britsen eftersom hon var medvetslös. Inne på sjukhuset konstaterades det att hon hade 3,0 i promille. Då bestämde läkaren att det skulle bli LVM. ( Detta var tredje gången hon kom in med alkoholförgiftning, de andra två ggr hände i februari)
Vet inte riktigt vad jag vill ha ut av att skriva här, men det känns skönt att få ner lite tankar i skrift. Kanske finns det någon därute som sitter i samma sits som jag och som vill prata ur sig :)
Kram till er alla!