Jag hatar HEN!!!

Mm, och det är därför motståndet till så stor del handlar om känslor och i sådan liten utsträckning baserar sig på förnuft. Hen är här för att stanna - och det tror jag att de flesta, även sådana som ogillar att "han" INTE är norm förstår.

För oss som är språkintresserade kommer det att bli minst lika intressant att följa dess framtida utveckling i språket som det har varit att följa dess historia.

Eller som barnen brukar sjunga: 

Björnen sover, björnen sover

i sitt lugna bo.

Hen är inte farlig

bara man är varlig.

Men man kan dock,

men man kan dock

henom aldrig tro.

 

Symbolvärdet i hen kan inte nog underskattas, åtminstone bland en del motståndare till pronomet.

Inte blir det enklare av att så många motståndare har så ofullständiga språkkunskaper att de inte ens förstår skillnaden mellan subjekt/objekt och pronomen.

Jag snubblade just över en tråd där en anonym person undrar om de som använder hen är bisexuella, vilket fick mig att fundera över varför jag själv har fått gästbok och inbox nedklottrade av märkliga frågor om min sexuella läggning eller t ex om jag är en kvinna som bestämt mig att vara pappa relativt mina barn.

Nu är det ju så att man inte måste vara korkad för att vara henmotståndare, men det tycks underlätta - och inläggen som det om att uppfostra barnen med ett eget språk fritt från könsbenämningar är ju så illa utformade att de bara kan övertyga den  den som tror på tomtar och troll.

Jag tror heller inte att det är en tillfällighet att den ende som kallat mig hen i den här tråden är en motståndare till hen. 

Det fanns en tid då en man som bytte blöja på ett barn av somliga betraktades som en fjant. Successivt kommer vi allt längre, idag är det relativt få som anser att en man som tror på jämställdhet inte är en riktig man, utan en hen.

Ur fördomsaspekten är hen-diskussionen mycket intressant - man kan lätt se vilka reminiscenser från en svunnen tid som triggas av hen.

Jo, jag vet. Och om ett gott skratt förlänger livet så kan man nog bli hur gammal som helst genom att läsa vissa henmotståndares argumentation - eller snarare brist på förmåga att argumentera.

På det viset kan man nog också finna en naturligare koppling mellan hen och höna än den som vissa gör till engelskan, i det gamla svenska uttrycket hönshjärna.

Fast det är ju kul att t o m Faber till slut insåg att Faber behövde byta nick. 

Just så, rädslan förr att tillvaron är långt mer komplex än man önskar den vore går och vill förstå går igen.

Det var nog lite mer dramatiskt förr då kättare brändes på bål men rädslans uttryck är i grunden densamma nu som då; den gör alltid anspråk på tolkningsföreträde.

 

Jag tror att Faber med flera anar en dold agenda, där hen bara är första delen i en kamp från feministerna för att erövra språket och förvandla det till någon som påminner om Brantenbergs "Egalias döttrar". Annars blir det nära nog omöjligt att förstå de starka reaktionerna på ett stackars litet "hen".

Jag an förresten bjuda på en hen-diskussion från SVT:s Gomorron Sverige då två äldre personer fullständigt missförstått pronomets användningsområde och deras lite märkliga reaktioner då de får förklarat dess funktion. Andra inslaget, efter diskussionen om Affärsplan Sverige.

http://www.svtplay.se/klipp/320997/gomorron-sverige-nyhetspanelen-diskuterar-hen-s-affarsplan-och-turerna-kring-2-ariga-haddile 

Hmm, ja det var nog lite slarvigt men jag var lite stressad.

Om jag tar det så här i stället. Som du vet brukar jag mest skriva i främlingsfientliga SD-trådar. Där är upplägget nästan exakt detsamma som här; det existerar en konspiration konspiration mellan staten och media i syfte att indoktrinera svenska folket att acceptera invandring och dess konsekvenser. Klimatet som möjliggör konspirationen kallas politisk korrekthet, men skulle lika väl kunna kallas "det heliga svenska statsproklamerade invandrarkramandet" i analogi med Fabers teologi.
När någon från SD-hjärntrusten får frågan varför Sverige tar emot invandrare brukar de aldrig komma längre än till pk-argumentet, men ibland kan detta kombineras med ett lönedumpningsargument och något slags märkligt landsförräderiargument för personlig ekonomisk vinning.

Alltså,  hela den här diskussionen är surrealistisk, dels för att Fabrarna går igång så enormt för ett litet hens skull och dels för att upplägget är exakt detsamma som de främlingsfientligas, dvs att man redan på förhand har bestämt vad "hen-feministerna" eller "invandrarkramarna" tycker, tänker och vilka syften de har.

Vad jag var ute efter var alltså vilka syften hen-användarna har enligt den dolda agendan. Fabrarna kommer aldrig längre än till den dolda agendan, konspirationen och den heliga svenska statsfeminismen.

Min gissning är att fabrarna  misstänker att den dolda agendan  innebär en bred statsfeministisk attack på det svenska språket där hen bara är en första liten trevare och att den dolda agendans syfte med hen inte är att pronomet ska utgöra ett komplement till hon och han utan att hen ska ersätta dem fullständigt.

Och därefter har vi alla andra ord i svenska språket som formats utifrån oss män som norm. Jag tror alltså att fabrarna fruktar att batikhäxorna smider hemska planer som går ut på att erövra svenska språket.

Självklart är inte alla språkvetare hen-entusiaster.

Men språkvetare brukar ha en förhållandevis tolerant inställning till språket och dess utveckling. De jag har hört argumentera mot hen har menat att "den" redan idag delvis fyller samma funktion som " och att de för egen del föredrar "den".

Däremot är nog risken obefintlig att en språkvetare inte begriper vilken funktion "hen" har i språket, vilket flertalet hen-motståndare av någon mycket märklig anledning inte tycks förstå. 

Intressant fråga, som även kan besvaras ur mitt hen-användarperspektiv.

Skulle jag respektera  någons önskan att vi använder pronomet hen för ett barn vi bägge vet könet på?

Det beror på omständigheterna, men om skälet var att barnets ska lära sig att hen är det pronomen man använder för såväl män som kvinnor, pojkar som flickor skulle jag inte göra detta.

Jag skulle förmodligen använda barnets förnamn eller andra omskrivningar för hon eller han  - men om allt annat skulle jag fortsätta säga hon eller han i barnets närvaro - och hen när det passar.

Har du läst trollertråden där någon av fabrarna har tecknat bilden av en feministisk kvinna som vill låta sitt barn växa upp med ett spåk där alla kopplingar till män och kvinnor är avskaffade.

Där är väl svaret enkelt - hade detta varit verklighet så skulle uppfostringsmetoden ha blivit utredd av socialtjänsten och i bästa fall skulle mamman fått hjälp med sin verklighetsorientering, men nu var det ju bara en av fabrarnas fantasier.
Ditt exempel är intressant eftersom det verkar som att det finns några enstaka hen-användare som anser att hen är mer än ett komplement till han och hon.
Nu när jag funderat på ditt exempel skulle jag säga till din exempelförälder att hen inte kan linda in ett barn i skyddande ideologisk bomull. Barnet kommer ändå att möta verkligheten så det skadar inte att hen får höra mig säga hon och han om personer jag vet könet på.