Jag hatar HEN!!!

Det är inte bara jag utan också några andra som här har beskrivit hur vi uppfattar att situationen är i många skolklasser. Jag är ganska säker på att du inte har några större problem att förstå vad vi menar, men att du medvetet väljer att rubricera detta som ett manshat så starkt att det till och med riktas mot små pojkar.

Mot bakgrund av Jellys försvinnande från tråden gör jag ett försök till:

Jag tror inte att någon tjej som av lärarbrist eller slentriantänkande satts till att fungera som stötdämpare för bråkiga småpojkar uppskattar detta. Jag tror att de liksom jag anser att de ska vara i skolan för att lära sig annat än hur man på smidigast möjliga sätt hanterar alltför utagerande pojkar.

Jag skrev i något av mitt tidigare inlägg att de här pojkarna, ofta handlar det om tre-fyra stycken i varje klass behöver adekvat hjälp med att lära sig att ta ansvar för sina handlingar, att förstå att allt ljus inte alltid kommer att riktas på dem. 

Du skrev i ett tidigare inlägg att du lär din dotter att inte ta skit, det har jag också gjort. Och själv tycker jag att det är skit att vi har ett system där starka tjejer får som uppgift att ta hand om svaga och stökiga pojkar - och framförallt  eftersom detta alltid måste ske på bekostnad av deras studieutrymme.

Jag påstår att det här är mycket vanligt i skolan. Jag kan tänka mig en mängd invändningar mot mitt resonemang - som t ex att detta inte bara drabbar flickor utan att det är vanligt att även skolmogna pojkar kan få uppgiften att fungera som stötdämpare eller att stökigheten inte specifikt drabbar flickorna utan även den stora majoriteten av pojkarna som även de vill ha lugn och studiero.

Men du väljer att börja prata om manshat. Du undanbad dig att få klä skott för vad Faber gett uttryck för, jag skulle gissa att manshat är en mycket marginell företeelse. Själv har jag aldrig upplevt att jag blivit hatad i egenskap av man.

Har du?

Har nog aldrig skrivit något i affekt här på FL, det är knappast det bästa av tillstånd att få fram vad man vill säga. 

Du frågar om skillnaden. Har du noterat vilken rubrik den här tråden har - och att trådstartaren har fått känslan du är inte ensam given ett relativt stort antal gånger.

Menar du att vi inte ska ta dem som påstår sig hata "hen" på allvar medan vi däremot inte ska tro på kvinnor som försäkrar att de inte hatar män? 

Självklart grundar jag inte min världsuppfattning på att enbart  försöka iaktta världen som den kan te sig för min dotter. Min uppfattning är att det finns en tankeslapp uppfattning som kan sammanfattas med orden "Pojkar är ändå alltid pojkar och flickor är flickor. Låt dem vara detta"

Det är liksom inte bara grunden för ett oreflekterad och onyanserad avsky inför ett litet hen som då uppfattas som ett hån av den människosynen, utan också grunden för att vuxna begränsar pojkar och flickor utifrån föreställningar om vilka roller de förväntas anta och hur gränserna för dessa ska se ut.

 

Hmm, jag skulle nog desertera tämligen omgående

Och batikhäxorna smider sina hemska planer

Det där var riktigt kul. Jag tror att du och jag skulle kunna samtala oss ned till språkets absoluta nollpunkt utan att ens vara överens om att det var där vi befann oss - än mindre om något annat.
Det du uppfattade som en nyansering från min sida var nog mitt försök att visa hur du, enligt min uppfattning,  skulle kunna invända på ett nyanserat sätt mot mitt resonemang.

Tillvaron bjuder på oväntade tillfällen till skratt ibland.

Vad gäller hat finns det enligt min uppfattning nyanser även där. Breiviks val att ta hatet med sig ut till verkligheten är knappast ett alternativ för särskilt många näthatare men det innebär inte att näthatet är oskadligt - särskilt inte för de som väljer att odla det. Hat och rädsla är förövrigt två känsloyttringar som brukar kunna anta samma uttryck ibland.

Ett påstående som egentligen varken kan bevisas eller motbevisas.

Själv tror jag att man kan påstå att det finns en gammal tradition där vi män av ppk-skäl (pompös politisk korrekthet) bara tar för givet att vi även ska vara språkets norm. Så kommer det ju också att förbli i stort, det lär inte finnas någon politisk agenda för att t ex "man" eller "människa" ska ersättas med könsneutrala ord.

Jag tror att det är därför pronomet hen orsakar så mycket uppståndelse, det bryter en urgammal tradition eftersom kombinationen han/hon/hen ger män och kvinnor samma språkliga tyngd. Visserligen bara i en enda språklig detalj, men ändå. Dessutom är ju pronomen centrala språkliga företeelser.
 

Jag vet inte hur kvällstidningsdefinitionen av näthat är formulerad, men jag tror att om man som du använder Breivik som måttstock för hat så blir hat en nära nog ouppnåelig känsla, som dessutom förutsätter att man är fullständigt galen.

Jag tycker att man på rätt goda grunder kan klassa en del av de antifeministiska inläggen på FL:s jämställdhetsavdelning som uttryck för näthat, men att de flesta bara utgår från tankar som kanske inte ens är fullt så obegåvade som de kan te sig vid en första anblick. Ett problem för antifeministen är att kommunikationen med de som inte tillhör den egna gruppen störs av att antifeministens språk innehåller så många svepande generaliseringar, som t ex den där heliga svenska statsfeminismen jag frågade dig om.

Frågan är bara hur mycket möda jag som icketroende ska lägga ned på att försöka förstå en grupp som tycks ha utvecklat en diskurs, dvs ett språk där ordens valörer inte är desamma som i vårt vanliga språk.

Härovan skriver någon att "Hen är politiskt korrekt i vårt mediekänsliga samhälle". Och det är ju en åsikt som det kanske är möjligt att argumentera för, men i den här sortens diskussioner blir det nästan alltid utgångspunkten, inte slutsatsen.

Själv har jag sedan länge slutat att förvåna mig över trådar som den om att mansfrågorna marginaliseras, där TS efter att inledningsvis efterlysa ett större fokus på mansfrågor i sitt sista inlägg i den tråden förklarar att det inte finns några mans- eller kvinnofrågor - bara individfrågor.

Jag gissar att det är den skruvade diskursen som gör att antifeminismen lider av en så besvärade brist på språklig stringens. 

Ok. Du menar alltså att satsningar på kvinnor som grupp som specifikt gynnar dem på mäns bekostnad är statsfeminism. Du menar också att denna företeelse så till den milda grad genomsyrar det svenska samhället att det finns skäl att kalla statsfeminismen helig.

Jomenvisst, gör det det. Ett pinsamt kvinnor kan-perspektiv som gör att man helst bara vill blunda.

Kvinnor kan knyta skorna, typ. Men det där var väl mycket vanligare för ett tiotal år sedan.

 

Mm, och det är därför motståndet till så stor del handlar om känslor och i sådan liten utsträckning baserar sig på förnuft. Hen är här för att stanna - och det tror jag att de flesta, även sådana som ogillar att "han" är norm förstår.

För oss som är språkintresserade kommer det att bli minst lika intressant att följa dess framtida utveckling i språket som det har varit att följa dess historia.

Eller som barnen brukar sjunga: 

Björnen sover, björnen sover

i sitt lugna bo.

Hen är inte farlig

bara man är varlig.

Men man kan dock,

men man kan dock

henom aldrig tro.