Vi som är överviktiga & gravida.

Jag dricker inte heller mjölk, jag är laktosintolerant. Men jag tar kalcium-d-tabletter istället under graviditeten för säkerhets skull, går precis lika bra. Tar inte dem varje dag heller, bara när jag kommer ihåg, så det blir väl en gång i veckan typ. Jag har varit laktosintolerant i hela mitt liv, och min barnläkare var inte ett dugg bekymrad över det när jag inte drack mjölk alls. Åt inte glass, filmjölk etc. Jag är inte benskör så nånstans måste jag ju fått kalcium ifrån! Visserligen äter jag lite hårdost (inget laktos i lagrad ost) men knappast så mycket att det skulle täcka rekommendationerna. Ca 80 % av världens befolkning är laktosintolerant, så komjölk är knappast något kroppen verkligen behöver, varken under graviditet eller annars. Det de oroar sig mest för är nog D-vitaminet, men det får man ju av solen på sommaren ändå. 

Hah, min mage är ett B! Jag har fett över bröstkorgen som är nästan lika stort som magen. Det lär nog dröja innan det blir nån riktig gravidmage av det, lär också dröja innan jag tar nån bild. Känner mig mest fetare, även om jag gått ner i vikt sen jag blev gravid. Men det väsentliga är ju att fostret växer och mår bra, även om det såklart vore kul med en bollmage. 

Tyvärr fick jag foglossning redan i vecka 12, så att vara tjock är inga garantier. ;) Typ dan efter jag skrivit till nån annan här i tråden om att foglossning verkade så jobbigt så fick jag det själv. Osis. 

Jag är jätteglad, för jag har lyckats sänka mitt blodtryck själv med tio enheter på det övre trycket och fem på det lägre, på två veckor! Vid inskrivning var det 131/95 och då fick jag lite panik, jag har aldrig haft högt blodtryck innan, snarare tvärtom! Men jag har tagit tag i promenerandet och gått ca 45 minuter varje dag, samt ätit en tsk kanel varje morgon vilket tydligen ska sänka blodtrycket, så när jag var och testade två veckor senare vare det 121/90 och alltså inte högt längre utan precis på gränsen. Barnmorskan hade då redan glömt hur mycket högre det var för två veckor sen och fokuserade bara på att "jaa, det är ju verkligen på gränsen!" men jag var jättelycklig, haha. Alltså klart att 120/70 hade varit bättre men man kan inte begära mer på två veckor. Ska försöka sänka det ännu mer genom att promenera duktigt hela graviditeten. 

Alltså jag fick en chock idag. Trodde det inte syntes att jag var gravid, sen såg jag mig själv på kort... Jag har inte berättat på jobbet ännu och har semester i 2 veckor till. Magen har kommit den senaste veckan i vecka 20. Så här stor var i te min mage äns när jag var höggravid med vårt första barn...

Nu gick det inte längre. Från och med igår har jag blivit insulinbehandlas på grund av min graviddiabetes. Nu präglas sista tredjedelen av graviditeten av täta kontroller och provtagningar.

Min bm pratade knappt om vikten, nämnde att jag är överviktig men sa att jag inte skulle tänka så mycket på den nu utan fokus på blodsockret och sänka det.

TUL 1 augusti för att kolla så att bebisen inte är allt för stor på grund av att mitt blodsocker legat högt em period.

Jag tar med insulin för min graviditetsdiabetes. Gjorde det förra graviditeten med och när jag fick sprutorna första gången kändes det som mitt liv var slut. Sen märkte jag att det inte var så farligt. Denna gång ser jag insulinet mer som en trygghet, jag får benhård koll på blodsockret vilket är bra.

Hur ofta tar du? Än så läge tar jag bara långtidsverkande på kvällen

Fin mage Hallondricka

Jag tycker det låter väldigt otäckt med insulin, har nål/sprutskräck. Nålar går något bättre än sprutor. Jag tror inte jag skulle klara att injicera mig själv.

Jag tar långtidsverkande på kvällen och sen vid frukost lunch och middag. Dock väldigt låga doser då jag håller mig till lågkolhydratskost.

Stor grön drake:

Nålarna på insulin sprutorna är väldigt tunna och korta, känns knappt.

För att jämföra med bilden jag la i lite längre upp i tråden. Detta var jag i min förra graviditet i vecka 39. Vägde lika mycket som nu.

Fast storleken har bara marginell betydelse,själva det att sticka mig själv, att injicera är ett problem.

Jag är blodgivare osv för att jag bestämt att mitt obehag inte ska styra mig, men det är fortfarande någon annan som gör det liksom.

Vilken sör liten mage du hade förra gången min trillade ut i v.38 förra gången, innan dess såg jag mest tjock ut med kläder på

Tack alla!

Var på mvc idag och tog lite prover och pratade, sambon var med för första gången också

Hade 120/80 i blodtryck, 120 i järnvärde och 6,7 i blodsocker, helt normalt alltså *phu* ska få remiss till glykosbelastning om en månad, hoppas de blivit svalare då

Hen lever och hjärtat slår starkt ^^ rörde sig mycket och nästan puttade på dopplern

Ligger -1kg från inskrivningsvikten

Sambon märkte hur spänd jag blev innan hon berättade resultaten av blodtrycket och blodprovet och vi pratade om de på vägen hem, alltså att jag sitter på nålar och hela tiden förväntar mig dåligt och blir så lättad att de är bra, men är ju för att jag är tjock och hela tiden hör om hur farligt det är och hur sjuk jag borde vara men samtidigt så stämmer de inte, men känns hela tiden som att jag måste vara bättre och perfekt, även om jag inte kan påverka de

Alla har ju risk, visst de är större risk om man är överviktig men inget måste, men de sitter djupt det där :/