• Yarrow

    Vi som är överviktiga & gravida.

    jashrinah skrev 2013-04-05 13:20:35 följande:
    haha ja jag är faktiskt rätt imponerad av min kropp ! och jag är även rätt fundersam över att vikten kunnat fördelas så otroligt jämt över hela kroppen ! 
    haha jag hade mycket helldre haft ditt problem ;) men men ;)
    ska bli kul att se hur snabbt vikten försvinner efter förlossningen ! jag har faktiskt en känsla av att det kommer gå utav bara den !  
    Det syns ju absolut inte på dina bilder i alla fall. Din bebis kanske är gjord av betong? :P

    Har du haft problem med svullnder och sånt, kan ju vara vätska som väger i kroppen med. Brukar väl försvinna ganska snabbt om jag har förstått det rätt.
  • Yarrow

    Viseversa: Åh vd söt han är. Nu längtar jag massor på min lilla pojke. Kändes som om det var igår du skrev här att han precis fötts :)

  • Yarrow
    viseversa skrev 2013-04-07 09:19:02 följande:
    Haha det är en flicka=). Men ja hon är söt. Mammas skrutta. 
    Jag skriver av bara farten :) Hon såklart :D
    itt huvud fungerar så, bara för att Jag är gravid så är alla andra det med och bara för att Jag ska föda en pojke så ska alla andra göra eller ha gjort det med. Hahahaha.
  • Yarrow
    sophiie skrev 2013-04-09 23:20:05 följande:
    Måste hoppa in med ett inlägg. Så less.. Som ni säkert minns har jag problem med gallanfall.
    Imorse ringde sjukhuset (ersta) och erbjöd mig en tid för operation på fredag! Varit glad hela dagen. Pumpar lite så sonen kan få lite bröstmjölk under min frånvaro, istället för enbart ersättning ..
    Nu kläcker min man ut sig att han minsann inte kommer ge sonen bröstmjölk eftersom det är krångligt. Enklare mes ersättning
    Han är lite osäker på sin roll som tvåbarnspappa.
    Nu känns det som jag vill skita i operationen. Man kan inte få från bröstmjölk till ersättning utan lite magknip odyl.
    Blir sååå .. Ledsen ..
    Du får väl säga till din man att ifall barnet får magknip så får han ta hand om honom själv för du kommer behöva lugn och ro när du tar igen dig efter operationen.
    Då kanske han tänker om lite ;)
    Jag gjorde min gall-operation för lite över ett år sedan och det har verkligen ändrat mitt liv! Innan dess led jag av migrän men den har helt försvunnit sen efter operationen.
    Det är bara helt underbart att inte behöva oroa sig för att få gallstensanfall längre :)

  • Yarrow
    Madelaiine skrev 2013-04-10 23:32:19 följande:
    Hej allihopa :) Vill bara börja med ett stort grattis till er alla som har den välsignelsen och lyckan att ha barn eller vänta barn :) Hör inte riktigt in i den här gruppen mer än att jag är överviktig. Skulle vara så otroligt tacksam om så många som möjligt vill berätta om sina erfarenheter. Hur lång tid tog det för er att bli gravida? Gjorde ni något speciellt för att lyckas? Har någon varit på utredning? Tog det olika lång tid med första, andra och tredje, etc? Tacksam för alla svar och råd och tips :) har försökt i över ett år, ska på utredning i maj men mycket tankar som snurrar runt.
    Hoppas det fungerar för er snart så är du välkommen här :) Eller ja, man är alltid välkommen även om man inte är gravid än, finns ju massor med personer här som upplevt samma sak som en själv!
     Minns när vår utredning började, kändes så skönt att vara ett steg på vägen :)

    För oss tog det dock 5 år innan det lilla miraklet hände. Utredningen började 2009. Dock visste jag sedan innan att det var mina äggledare som inte fungerade. De var inaktiva utan att de kunde finna någon anledning för det. Och den ena fungerade förmodligen inte alls.
    Har inte alltid varit överviktig dock så det var svårt att säga om det var därför de inte fungerade eller inte, de fungerade ju inte när jag var normalviktig heller.
    I alla fall, vägde hela 130 kg när vi kontaktade gynekolog så var tvungen att gå ner en hel del i vikt innan vi fick hjälp med hormoner. Började äta Provera och Pergotime två månader efter första besöket, då hade jag lyckats gå ner 16 kg med hjälp av pulverdiet.
    Fortsatte att gå ner i vikt sakta men säkert, fick ägglossning av tabletterna men inget hände. fick vid flertalet tillfället väldigt svaga plus men ingen graviditet som satte sig.
    Ett år senare plussade jag på riktigt men fick missfall i vecka 7-8. Då började jag gå upp i vikt igen och viktpendlade massor.
    I flera år gjorde jag undersökningar, spolade äggledare o.s.v men de hittade ingen anledning till varför jag inte blev gravid.
    15 hormonbehandlingar senare var jag fortfarande inte gravid men hade gått upp massor i vikt. Detta var i början av 2012.
    Jag fick ta året ledigt från hormonbehandlingarna för att gå ner i vikt. Tillsammans med gynekologen planerade vi inför IVF till våren 2013 så vi satte upp olika delmål.
    Bestämde mig för att göra en Gastric bypass- operation, inte för att gå ner i vikt utan för att få hjälp att behålla vikten efter att jag gått ner den. Lyckades på egen hand gå ner 20 kg, efter operationen gick jag ner yttligare 10 kg.
    En vecka efter opertionen så fick jag en konstig blödning, tänkte inte mer på det eftersom den inte var så riklig men ca en månad efteråt fick jag en blädning igen. Ringde min gynekolog som lugnade mig och sa att det kan vara så eftersom vi hormonbehandlat så länge plus viktminskningen plus operationen.
    Jag skulle höra av mig om jag fick en blödning nästa månad också för att kolla om jag fick ägglossning, detta skulle underlätta för Provrörsbefrukningen men han hade inte så höga förhoppningar och sa att jag inte skulle bli ledsen om blödningen inte kommer tillbaka.

    I alla fall, det kom ingen blödning och jag hade liksom förberett mig på att det skulle bli så redan efter samtalet med min gynekolog. Men det kändes ändå som om något inte stod rätt till.
    Så jag tog ett graviditetstest, kändes rätt desperat för tillfället, visste ju inerst inne att det skulle var negativt..
    Men tji fick jag!

    Nu är jag gravidi vecka 35 och varken jag, min man eller min gynekolog fattar hur det gick till :) Hehe.
    Men vi är vääldigt glada att vi tillslut lyckades helt själva :D

    Oj, vad mycket jag skrev. Och detta var ändå den korta versionen :) Haha


  • Yarrow

    Jag vägde 102 kg när jag blev gravid, gick sen ner till 97 kg där jag har ståt stilla nu.

    I Februari förra året vägde jag 130 kg så jag gick ner väldigt mycket på väldigt kort tid. Min gynekolog sa dock till mig att man ökar chanserna avsevärt om man går ner 10 % av sin övervikt, oberoende på hur mycket man vägde från början.

  • Yarrow
    NovemberApril skrev 2013-04-11 20:52:56 följande:
    Jag är 1,64 så jag är väldigt överviktig
    Hur viktig som helst! :D
  • Yarrow

    Välkommen Ikla! :)
    Jag vägde också 102 kg när jag blev gravid, är dock två cm kortare än dig ;)

    Idag går jag in i vecka 35, det närmar sig med stormsteg nu! Vågen stor på 98 kg idag, pendlar mellan 97-98 kg från dag till dag. Känner att det inte skulle göra så mycket om jag gick upp lite nu i slutet men jag vill verkligen inte väga över 100 kg igen. Det var ett sånt himla stort steg i mitt liv när vågen äntligen visade tvåsiffrigt.  Skittöntigt jag vet :D
    Nu ska jag äta en muffin för jag kan tydligen inte tänka på något annat just nu.


  • Yarrow

    Ikala menade jag såklart, jag skriver som en mentalsjuk babian idag..

  • Yarrow

    Vad roligt att det tittar in lite nya ansikten (och gravidmagar för den delen också)!

    Ni är alla välkomna här, finns väl ingen viktgräns för att vi ska kunna stötta varandra :)

Svar på tråden Vi som är överviktiga & gravida.