Juni-barnen

Här är det intagningstopp så jag får hoppas att det sätter igång imorgon istället...

O alla nya mammor.. Tro inte att ni gör fel som lägger barnet i egen säng från början osv...

Är det så ni vill ha det så är det väl så... Fel är det inte om det inte är fel för er...

Jag har haft mina hos mig i sängen men den yngsta sov bäst i egen säng vid 4-5 månader...

Alla barn, behov osv är olika...

Åhhh va fin... Grattis alla nyblivna mammor .

Drick mycket vatten, ät nyttigt o ofta, ut o gå massvis, vila när du kan... Mat, vätska, sömn o motion är viktigt :)

Ni är såååå duktiga mammor allihop...

Dancia: du försökte o det gör ont, sår osv... Du ger o gör det bästa för just ditt barn... Sluta ha dåligt samvete. Det kommer du ha sen ändå... Mår ditt barn bra? Just nu? Är hon mätt i belåten? Kan ni verkligen mysa just nu? Njut i så fall nu... Denna tiden kommer aldrig tillbaka... Passa på att lära dig ditt barn, lukt, rörelse, skrik o allt annat som man registrerar..

Du är en super mamma... Du har gett ditt barn livet

Nä cataleya så ska det inte vara... Har du ringt in till bb o pratat med dem?

Fast det låter inte riktigt bra... Har du ringt o frågat dem på bb?

Min förlossningsberättelse

Charlies förlossning!

Har nu gått över 19 dagar den 19/6-12 överburen i 4 dagar.

Vi får då erbjudande att sätta igång förlossningen på överburenhetskontroll 4. Okej vi tar den eftersom vi annars ska vänta i två dagar för att se om min kropp startar av sig sj. Vilket den inte kommer att göra.

Vi går och käkar o fixar lite o sen upp på ystad bb igen där vi får ett förlossningsrum. Samma som min äldsta son föddes i.

15.50 tar bm hinnorna o det lyckas bra. Är då öppen 2-3cm med mycket bakåtlutad tapp. Sammandragningarna som kommer är inte speciellt starka utan mer att det bara drar lite i magen men dem kommer smygandes hela tiden.

Ctg kopplas o man ser att jag har sammandragningar regelbundet. Jag är uppe o går för att hjälpa till och försöker sitta på pilatesboll men tycker det känns jobbigt att sitta så på huk liksom.
Tar en dusch bara för att det kan vara skönt att ha haft det gjort. Värkarna börjar kännas av mer o mer men fungerar bra att bara andas med dem.
Kl 18 så kommer bm in o snackar om synt dropp. Nä tack säger jag och hon går ut o diskuterar med läkaren som tycker att vi ska avvakta lite grann.
Jag känner ju min kropp. Den tar lite tid på sig att starta bara men sen är den igång liksom. Värkarna är starkare men jag tänker på dyktekniken och blir tung och andas lugnt fast på utandningen är det skönt att typ morra mmmm med stängd mun.
Sitter på kanten i sängen och min sambo ligger bakom mig och håller typ emot min rygg som jag lutar bakåt halv slumrar mellan värkarna för ctgljudet. Bebis hjärtljud är såå sövande.
Bm kommer in o vill kolla hur pass öppen jag är nu annars måste vi ta synt dropp.
19,30 är jag öppen 5 cm och en liten kant kvar på tappen. Nu kommer det några värkar som börjar kännas mer. Så vid 20 tiden börjar jag med lustgas bara för att andas in mig liksom.

Nu sätter min kropp igång lite mer och jag andas på, blir tung osv. Fungerar superbra. Nästa gäng kommer in vid 21-21,30 och helt plötsligt så känns det som dem har ökat lustgasen vilket dem inte har utan det är nog min kropp som slappnade av med den nya bm. Första var jättebra men inte så tuff vilket jag behöver lite senare.
22,00 Kollar dem mig o jag är då öppen 6 cm och helt utplånad tapp. Vi blev lite sådär va?  Så lång tid för 1cm så hur lång tid ska detta ta. Jag fortsätter andas lustgas och dem höjer dosen.
Börjar bli rätt jobbigt med avslappningen så jag ber om eda men det tar en stund innan jag får den. Har väldigt täta värkar o hinner knappt lägga bort lustgasen emellan. känner inte att värkarna släpper helt emellan heller. Och dem kommer tätt.
22,40 läggs eda och jag väntar på effekten. Andas lustgas och värkstatus är 6 värkar/10min... Hinner knappt med alls. 23,20 frågar jag om jag verkligen ska ha såhär ont fortfarande vilket dem inte tycker och får då en påfyllnad 23,30. vilket bara tar lite. Det drar som fan i magen av värkarna fast snett i halva magen. Edan fungerar inte speciellt. Andas med lustgasen o har 70/30 på den. Värkarna är så täta och kraftiga så min bebis påverkas negativt. Skalpelektrod sätts och man ser att hans hjärtljud går ner med värjarana och eftersom dem fortfarande är sååå täta 6/10min så måste vi sänka tempot på värkarna så jag får bricanyl ca 23,55.
Och en dos till vid 00,30 och då först kan jag helt plötsligt andas och skoja med bm och min sambo osv mellan värkarna. Så skönt det var att få återhämta mig en del. Fast nu vill jag ju inte ha ont mer. Är då öppen 9 cm med en kant kvar.  Så jag får upp o kissa på bäcken eftersom jag vägrar släppa lustgasen. Har suttit på en kanten av sängen nästan hela förlossningen och min sambo har bara hållt emot när jag haft värkar och lutat mig bakåt. Fast när jag är öppen 9 cm så ligger jag ner och reser mig upp för att kissa vilket det inte kommer så mycket av. så Upp i sängen igen och jag känner hur han roterar första gången. Blir tappad på urin o där var inte så mycket direkt.
Har krystvärkar fast jag kan inte krysta så bra ännu. Får lägga ifrån mig lustgasen helt vilket är sorg för mig men tvunget.
Känner hur han roterar igen och nu börjar han tappa hjärtljuden ordentligt så in kommer läkaren o det ska sättas sugklocka. Vilket jag absolut inte vill men läkarens ord var bara.
-Jag skiter i vad du vill för jag ska ha fram en frisk unge.
Barnmorskor överallt. En på var sida om mig som står o trycker mig i magen för att se om jag har krystvärkar, sitter i gynställning, en läkare som håller i kivi klockan, en bm som väntar för att få ta emot barnet. Dem skäller en del på mig osv. Fast jag känner ju att krystvärkarna inte är såååå starka att jag kan ta i ordentligt.
Min sambo blir superrädd för när dem tar in sugklockan så kör dem in en massa vagnar med  olika verktyg osv. Hjärtljuden går ordentligt ner på vår bebis. Min sambo vill nästan bara gå därifrån för han tycker detta är såååå jobbigt.
Så upp i sängen igen och sugklockan sätts. 01,23 får jag en ordentlig krystvärk och där blir en dragning.
Jag frågar om halva huvudet är ute. Ja säger läkaren och då blir jag ordentligt taggad. Nästa krystning så gör hon en liten dragning igen och huvudet är ute. Bm får verkligen dra och vrida bebis för att få ut axlarna och sen sparkar han sig ut det sista han gör. 01,25 är han född.
Hjärtljuden var nere på 5-25 slag/ min så det var snabba bud som gällde.
Sen avnavlig blev gjord så jag hann tom föda ut moderkakan och låta den pulsera helt klart för att sedan klippa den.
Så den 20/6-12 kl 01,25 föddes vår underbara Charlie som vägde 5264gr 55cm lång med huvudmått på 37,5cm.

Jag gick inte sönder någonting alls och slapp alltså då bli sydd.

Jag var ju rädd att han skulle vara såhär stor men bm och läkare som gjort överburenhetskontrollerna hade lurat mig lite med att han nog bara vägde 4-4,5kg för att inte skrämma mig.

Eftersom jag har fött två barn på 4 kg innan och mitt mellersta föddes med huvudet uppåt vilket gör att det blir ett större omfång på huvudet när han skulle ut. Och han kom på en kvart när krystvärkarna satte igång.

När jag frågade bm och läkare efteråt så sa dem att att dem trodde nog att han låg närmare 5 kg men inte över.

Men allt gick bra så vi åkte hem samma dag kl 11,30
Min sambo och jag skojade jättemycket under förlossningen och jag sa en massa roligheter som att det är faktiskt sant att jag har ont. Jag luras inte för att få ha lustgasen. Hade fått eda då.
Samt att jag tyckte det kändes så konstigt i baken att jag sa till bm - Ursäkta mig men jag måste faktiskt be dig ta ur fingret ur min röv. hahaha hon hade inget finger i min rumpa såklart men det det var så det kändes.
min sambo höll på att dö av skratt...

Samt att jag tydligen höll på att lappa till bm när hon höll på att känna på min för länge och när jag hade bett henne att ta bort handen ett antal gånger så laddade jag men missade o ch fick tag på hennes arm och verkligen spände ögonen i henne och morr fräste att hon skulle ta bort handen o det var NU.

Hahaha det var faktiskt en rolig förlossning med. Inte bara kaotisk och skrämmande.

Vill bara säga till alla som skrivit förlossningsberättelse att jag har läst dem...

Ni är fantastiska allihop..

Varför jag vill uppmärksamma det är för att jag blev ledsen när jag inte fick en enda kommentar på min...

Känns inte så bra när det känns nonchalant i
Tråden för då
Kan jag gå med i någon annan eller starta en ny i så fall

Ingen fara men går man in i kollar så är det inte många kommentarer på förlossningsberättelserna o nu när jag gick igenom det så kändes det piss... Alla hormoner i omlopp gör en ännu känsligare