Decemberpojkar

Jag tycker att man generellt om man har barn födda typ november till februari ska fundera på om de eventuellt ska börja skolan vid "rätt" ålder eller om de kanske ska börja tidigare eller senare. 

Min dotter är också född i slutet av december och när hon låg i magen så hoppades jag på att gå över tiden pga fördelar med att vara "januaribarn". Nu när hon väl är född och blivit några år så tycker jag det är väldigt bra att hon inte föddes i januari då hon både ligger väldigt långt fram i utvecklingen både motoriskt och vad gäller läsning och liknande och dessutom är extremt lång för sin ålder. Hade hon varit född i januari hade jag nog låtit henne börja tidigare för att hon skulle passat bättre in då eftersom att hon både storleksmässigto och utvecklingsmässigt  ligger lika med de barn som är födda långt före henne. 

Jag kan inte ge några tips om hur just ni ska göra, men jag tycker ni gör helt rätt som funderar på det. Vilka barn fungerar han bäst med? De som är födda i maj samma år eller de som är födda i maj året efter? det kan ju ge en liten fingervisning kanske. Om det känns som att det är lite "hugget som stucket" är det ju såklart bäst att gå med de som är födda samma år så att man senare hamnar i samma fotbollslag och liknande.  

Han leker och umgås mest med dem som är yngre. Han är som sagt tidig med "skolkunskaper" - läser redan lätt-att-läsa-böcker, räknar och har allmän koll på den typen av saker. Suger upp information som en svamp och är jätteintresserad. Han är rätt långt före även de äldre barnen på avdelningen på dessa områden, men mognadsmässigt för övrigt.....så känns han liten . Liten i kroppshyddan är han dessutom också - på alla håll och kanter.

Han skulle ha varit 08:a. Föddes 3 veckor för tidigt till vårt förtret .

Jag har liksom du lite tankar om detta:) Jag har inte decemberbarn själv än...men är gravid med beräknad förlossning runt årsskiftet...så det kan mycket väl bli slutet på december.
Jag har också en lillebror som är född i början på december och som började skolan tillsammans med barnen födda samma år som honom. Min mamma brukar numera säga att hade hon vetat det hon vet idag hade hon kämpat med näbbar och klor för att han skulle fått börja ett år senare. Hon anser att han hade behövt leka ett år till! Det var otroligt jobbigt för honom att behöva sitta still och lyssna. Rent socialt fungerade han utmärkt med både åldrarna över och åldrarna under. Vem vet, hade det varit idag hade han kanske varit ett av barnen med felaktig diagnos.
Föds mitt nästa barn i december 2012 kommer jag med största sannolikhet se till att hen får börja med barnen födda 2013 (Naturligtvis inte om det blir som i Vinterankans fall mett ett väldigt "tidigt" barn) Jag skulle ha svårt att blunda för den forskning, som du skriver om, som visar att många barn födda sent på året blir felaktigt bedömda när det egentligen handlar om något så enkelt som att de är omogna och behöver leka lite till innan allvaret börjar.

Vi ska snart ha utvecklingssamtal så ska prata lite med personalen. De ser ju honom i lite andra sammanhang än vi föräldrar gör och vad de har för tankar. Ska kolla upp förskoleklassverksamheten också. Jag är lite kluven vad gäller förskoleklass. Känns som det är väldigt enkelt med bokstav-/ljudinlärning (vilket han sedan länge redan kan)och sedan mycket fritidsverksamhet (fritids innebär ju fler barn, färre personal). Kunskapsbiten kan vi ju utan problem ta med honom hemma och har då hellre honom på förskolan än fritidsverksamhet. Har tänkt tanken att hoppa över förskoleklass och sedan se vad som händer under det året om han känns redo för skola eller inte, men å andra sidan så har de ju bildat "klass" i förskoleklassen och då kanske han hamnar utanför pga det.

Inte helt lätt det här. Har en 3-åring också, men han följer liksom alla "normalmallar" och är född i april så där behöver vi inte ens fundera.  

Min son är ett decemberbarn och jag blev förvånad över era tankar om att vänta med förskoleklass osv. Jag har aldrig ens tänkt tanken...

Min son leker gärna både med mindre och större barn. Han har under förskoleklasstiden lärt sig både siffror och bokstäver men har inte knäckt läskoden riktigt än. På utvecklingssamtalen jämförs han ju aldrig med sina klasskompisar utan jämförs med sina tidigare gjorda diagnostiska tester. Dvs man ser att han har utvecklats kunskapsmässigt från förra terminen och sätter upp individuella mål för att komma framåt.

Jag förstår inte riktigt er rädsla. Låt barnen vara barn och dem utvecklas i sin takt...

Om barnet redan kan sånt som man lär sig i förskoleklass finns ju möjligheten att direkt börja i skolan istället. Det har en kompis dotter gjort efter en hel del tjat med skolan. Det fungerar väldigt bra.

OK, då förstår jag... 

Mina två bonusbarn fick stanna kvar i förskoleklassen ett år ytterligare pga att de inte var skolmogna, så det är ju också ett alternativ om man märker att det finns för mycket "lek" kvar i kroppen.         

Mina pojkar som är födda oktober 06 ska börja förskoleklass nu till hösten. De är lite omogna på det sociala området men betydligt mer framåt när det gäller läsning och matte än barn i samma ålder. Jag har också mina funderingar. Förskoleklassen kommer ju betyda mer barn och mindre personal och ändå mycket lek. Den ena pojken har diagnos och kommer att få resurs, men den andra oroar jag mig lite för. Själv har jag inte ens förstått meningen med försoleklass. För mig hade de lika gärna kunnat få gå på dagis tills det är dags att börja ettan. Men efter ett samtal med resurssamordnare på kommunen så tryckte de verkligen på att förskoleklassen är jätteviktig och att man ska akta sig för att hoppa över den. Ja, jag vet inte. Nu har vi dock bestämt att pojkarna ska få börja förskoleklass till hösten. Ska bli spännande att se hur det går...

Favoritar!

Har samma tankegångar för sonens eventuella flytt upp till nästa avdelning på dagis. Han är född på julafton och han är också tidig med språk m.m, däremot är han ju liksom en litet barn med massa behov av trygghet och lek och att få ha det som det varit nu ett tag. Men om alla de han leker mest med på dagis flyttar upp en avdelning känns det ju också knäppt att bara han ska vara kvar.

Mina tankar började också gå på högvarv när jag läste om den nya forskningen om ADHD. Intressant och aktuellt!

Risken är väl att man hela tiden överskattat och ställer för höga krav på barnen och därmed problematiserar något som är normalt för hans ålder egentligen...