Female power skrev 2012-04-29 21:21:55 följande:
TS ifall hon inte backar ut i tid. En bra egenskap är väl att man inte åldras
![Glad Glad](https://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif)
Du är för charmig...önskar att jag hade sett ut så. ;)
Simon 681 skrev 2012-04-29 21:25:53 följande:
Hur skulle du skilja på en riktig vampyr och en skicklig bedragare som låsas? Har han visat något som är fysiskt omöjligt för människor att göra och som du skulle kunna ge expempel på? Chris Angel, Derren Brown och andra mentalister kan övertygande fejka exempelvis tankeläsning och levitation och hypnotisera folk med bara ett par ord...
Åh det finns inget såna "illusionists" skulle kunna göra för att komma i närheten av känslan man får av att vara runt honom. Vissa saker går helt enkelt inte att fejka. Det var inte som många i den här tråden envisas med att tolka det som att han blottade tänderna och sa "jag är vampyr". Det var en spirituell resa. Det närmsta jag kan komma att beskriva vad han gjorde för att övertyga var att han tog med mig på en djupdykning in i det mänskliga psyket och hela mitt liv. Det var en konstig och väldigt kraftfull upplevelse. När jag kom tillbaka kunde jag se saker mycket tydligare än förut. Jag kunde se och veta varför han var en vampyr. Att deras plats i den här världen var självklar. Hoppas det svarar på din fråga.
gracell skrev 2012-04-29 22:04:00 följande:
Hej TS!
Jag funderar lite på det du skriver om. Av det jag kan läsa mig till så upplever du att "ni är som gjorda för varandra". Vad är det som säger att han inte kännt så här förut med någon annan människa? och vart är den/dessa människan/människor i sånna fall nu? Kan du back ur eran "överenskommelse" när som helst eller är du "hans" för alltid? Varför är du inte nyfiken på vad han gör om dagarna, hur han bor och får ihop till hyran?
Vad är det som övetygar dig om att han verkligen är en vampyr på riktigt?
Om jag missförstått något så ber jag genast om ursäkt.
Med tanke på hur länge han levt finns det nog möjlighet att han upplevt nåt liknande förut med en annan kvinna. Men de betyder ingenting nu...för nu är han min. Och jag är hans.
Hade jag varit nog galen att göra slut med honom hade han snällt fått tillåta det. Men det skulle jag ALDRIG göra. Jag vill vara med honom hela tiden. Alltid.
Jag är väldigt nyfiken på vad han gör om dagarna. Jag ska pusha honom mer på det. Men jag är absolut inte orolig att han har nåt skumt för sig som han inte vill att jag ska veta. Det handlar bara om relationen mellan en människa och en vampyr. Jag litar på honom.
Vad som övertygade mig i början var ritualen jag gick igenom som jag inte kan gå in på för mycket i detalj om för det skulle knappt ens gå att beskriva. Efter den blir jag övertygad varje gång jag ser honom framför mig. Varje gång han rör vid mig eller säger ett ord. Han ÄR en vampyr.
Kickiliisa skrev 2012-04-29 22:13:51 följande:
För tio år sen hade jag nog sagt "självklart!" Men nu vette tusan. Då hade jag inget att förlora. Inte som nu iaf. Lockande tanke dock.
Okej. :)