Är ihop med en vampyr (på riktigt)

Intressant läsning den här tråden. 

Du säger att han är försiktig med informationen. Hur försiktig är man om man efter 3! månader berättar att man är vampyr? Även hur mycket man tror att man känner varandra eftersom man är så förälskade så är inte tre månader en lång period, definitivt inte för någon som levt i över 100 år?  

Jag tror inte på detta heller, även om jag skulle vilja.

Men vilka är ni att döma? Människor har trott att jorden är platt, människor tror att Gud skapade världen och vi säger att vi VET att det finns djur där ute som vi inte hittat än. Vissa djur lever bara i några sekunder, andra kan bli jättegamla.

Idag tror alla att de VET så mycket, utgår från det logiska, men världen är inte alltid logisk. Vem VET egentligen hur världen skapades? Hur många av er levde och var med då och kunde bevittna detta?
Människor som kanske förnekade att jorden var platt blev garanterat idiotförklarade eftersom att alla "VISSTE" att den var platt.
När det finns vissa djur som bara äter gräs, andra som bara äter kött och insekter som faktiskt bara suger blod så skulle det väl i teorin kunna finnas andra större "djur" som inte är insekter som överlever på bara blod?! Eller hur?! Sedan kanske det inte handlar om att vara odödlig och att leva för alltid, men vad vet vi egentligen om ifall "människor" som lever på blod faktiskt kan bli mycket äldre än en vanlig människa och åldras sakta? Eftersom att ingen öppet gör detta så vet vi ju inte, eller hur?!

Som sagt, jag tror inte på detta, men jag tänker inte förneka eller håna något som jag egentligen inte vet något om. 

Bor du hemma hos dina föräldrar, TS? I så fall vad säger dom om att ha en karl rännande hur som helst på nätterna?

Så bara för att han är "vampyr" så är det "okej" att han inte berättar så mkt?

Du sa i ett tidigare inlägg att hans vampyrtänder inte var så stora, det har aldrig slagit dig att han faktiskt gått och slipat sina tänder och har en fetisch med att suga blod?!

Jag ser även på din sida att du skaffade familjeliv igår. Varför just skaffa familjeliv för att berätta detta?!

Tack. Även om du inte tror på mig känns det bra att veta att det finns andra öppna människor där ute.

Nej som tur är fluttade jag ut för ett år sen ungefär. :) Nu bor jag i en egen lägenhet.

Ja.

Nej för jag vet att han är en vampyr av andra anledningar än hans tänder. Har pratat en del om det tidigare i tråden.

Nämnde det tidigare i tråden. Det var för att fortfarande få vara anonym efter tråden flyttats till sandlådan.

Hans regler är att han måste se till att varken han eller hans släkte tar skada av vår relation. Vampyrer gör tydligen detta bland annat genom att vara aktsamma med att berätta saker om sig själva och deras historia. Rätt naturligt.

Du utgår hela tiden från att han ljuger, att han inte är vampyr och så vidare. Därför förstår du inte hur logiskt det är för honom att vara som han är. Är väl till största del ren självbevarelsedrift. Om han INTE bevisat för mig att han är en vampyr hade jag begärt att få veta mycket mer av honom vid det här laget.

Intressant läsning den här tråden. 

Du säger att han är försiktig med informationen. Hur försiktig är man om man efter 3! månader berättar att man är vampyr? Även hur mycket man tror att man känner varandra eftersom man är så förälskade så är inte tre månader en lång period, definitivt inte för någon som levt i över 100 år?  

Ja jag utgår från att han ljuger av den enkla anledningen att vampyrer inte finns på riktigt utan att de är mytologiska varelser v, med övernaturliga krafter och förmågor. 

Var har han för övernaturliga krafter och förmågor? Vad var det för bevis du fick på att han verkligen var en mytologisk varelse, dvs vampyr? (Vet du var mytoloik varlese är för nåt?)  

Han berättade det för mig första kvällen. Eller visade mig, rättare sagt.

Nej han har inga "övernaturliga" krafter som jag sett eller fått höra om förutom att han måste livnära sig på blod och har "frysit" i tiden. Och verkar kunna hypnotisera med bara blicken. Jag fick reda på allt jag behövde genom ritualen jag hade med honom första natten vi träffades. Där hände det saker som tog bort allt tvivel om att han inte var en vampyr. Vad som exakt skedde dock är nåt jag varken kan eller vill gå in på. Alldeles för personligt dessutom.