Någon mer med BF i Juni som vill följas åt de sista månaderna?

Mitt humör är också helt uppåt väggarna, tror att jag vissa dagar drabbas av gravidietsdeprission för jag har inte lust med någonting, kan ligga och böla och stirra in i väggen. Har en massa mardrömmar också drömmer om dödsfall, gamla ex som beter sig hemskt emot mig, att sambon lämnar mig osv. Vaknade en natt efter en fruktansvärd dröm och kunde imte sluta gråta. Hormonerna och alla tankar, känslor fullkomligen svämmar över och jag vill ingenting hellre än att bli mig själv igen och vara glad och lycklig och slippa alla hemskheter. Jag tror dock att mycket beror på att jag har för mycket fritid just nu när jag går hemma och jag hinner tänka på alla negativa saker som man varit med om i sitt liv.

Bm var på och gnällde på mig om att jag borde upprätta en psykologkontakt i och med att jag drabbades av lite deprission efter förra barnet i typ 2-3 veckor men jag är inte ett dugg intresserad av det. Visst så förstår jag att det är deras skyldighet på ett sätt att se och ingripa om dem misstänker att det kan upprepa sig men det är väl inte meningen att jag ska behöva gå omkring och ha ont i magen och känna mig tvingad att prata med en psykolog? Dessutom så vet jag vad deprissionen berodde på och det hade med mitt ex att göra och våran separation, graviditeten var bara den stora utlösnade faktorn. För er som inte fattat eller om jag inte skrivit det tidigare så är detta min nuvarande sambos första barn och jag har tre sedan innan.

Ojdå, det var inte meningen att jag skulle babbla på om det här, det bara blev så.

Hoppas verkligen att det lugnar ner sig! Vet verkligen inte vad jag ska göra av mig själv.... buhuhuu =(

Har ni förresten redan börjat packa förlossningsväskan? Ska man göra det såhär tidigt? Det är ju ändå trots allt 10 veckor kvar....  

Men lilla vännen, varför är du så rädd för förlossningen, du har ju gjort det förr? Visst kan jag också bli lite nervös emellanåt men jag vet att det kommer att släppa när det väl är dags och jag ser faktiskt fram emot att se hur allt fortlöper denna gången.

Jag har det ju bra nu ja så därför blir jag så irriterad över detta tjat, var nära att hugga till rejält emot henne sist jag var där men behöll lugnet. Räcker det inte med att jag vet att det finns folk att prata med om det skulle behövas liksom, måste man gå på som om det kommer att hända igen och kontakta folk på förhand? Grr, jag blir så irriterad och har pratat med både sambo och föräldrar och dem anser inte att jag får ut någonting genom att gå och prata med en psykolog utan då finns dem där för mig och dem vet ju vad den tidigare svackan berodde på och om jag ska prata med en främling (som dessutom är man) så blir jag tvungen att dra upp gamla saker som handlade om mitt ex och det har jag inte det minsta lust med.

På tal om detta med hormoner så har jag varit rätt lugn denna gång jämfört med de två förra, men i helgen hade jag ett rejält utbrott. Tårarna bara rann och rann och jag hulkade och snorade och hade mig.
Var fly förbannad på... ja vaddå? Ingenting. Att diskmaskinen redan var färdig, att vädret inte var tillräckligt varmt för att kunna sitta ute och läsa en bok i solskenet, att sambon vilade i soffan på eftermiddagen. Som tur vad höll jag allt för mig själv istället för att storma ut på min omgivning, hehe.
Och barnen undvek jag lätt då de lekte med andra kompisar, så de slapp se mig så.
Och sen, efter kanske en halvtimme så gick jag och snöt mig ännu en gång och då släppte allt. Det kändes bra igen och livet lekte.
Verkligen skumt.

Jag är lite nyfiken på mitt magmått också men ska inte dit förrän om typ två veckor så får väl se då, har varit 36-37 cm på slutet med de andra och magen har växt mycket sedan jag var där sist i vecka 30-31 då det låg på 30 cm.
Åhh, så kul med en flicka till, triss i prinsessor som du skriver.

Butterflie: Grattis till sessan

hej

Här är en till som väntar triss i prinsessor
bf den 3 juni.

Mår ok....lite illamående, o har oxå svårt med skön liggställning på natten.
trött..äter Niferex.....järnet har dock stigit, men jag är ändå trött, kanske för att lill bråkar i magen om nätterna.

hej hopp

Hej
jag trodde oxå på en pojk, men icke, en till prinsessa min bror har oxå tre tjejer, så varför bryta ett bra konsept?
O som du säger, man vet ju vad det handlar om lite o så kan dom två yngsta dela rum ett tag  oxå..allt är ju redan rosa/lila typ
Min yngsta kommer vara två prock när denna kommer, konstigt nog är det samma bf datum på dom.......
o min äldsta kommer fylla sex år.

Jag valde fvp pga av min ålder o att detta barn inte var planerat alls...har två IVF barn innan, (provrörsungar) så detta är lite ett "mirakel"...o jag ville vara lite på min säkra sida om att det inte var några kromosom fel.
Funderade en del på Abort nämligen oxå..men klarade inte av att göra det, så nu blir det en tredje tjej

Hur gamla är dina barn?