Debattartikel i Aftonbladet: Ska barn med Downs syndrom inte få finnas längre

Man vågar knappt yttra sig i tråden av risk för påhopp och jag väljer därför att fegt nog vara anonym, men när man talar om abort så talar man fortfarande om foster eller till och med ett embryo, inte barn.
Om man som jag anser att abort ska vara fri fram till vecka 12 och en förälders eget beslut, så tar man i så fall bort en varelse som man vill ska få de allra bästa förutsättningar som finns för att leva ett drägligt liv. Likväl som att man idag tar bort barn som inte passar in i föräldrarnas arbetssituation för tillfället, som har blivit till på fyllan eller som man inte har råd med just nu.
Det är ingen som förespråkar att avliva bebisar när de föds om de har diagnoser av alla de slag eller sätta dem i speciella läger à la nazi, men nog f*n skulle jag jättegärna vilja kunna se med ett test tidigt i graviditeten om just mitt barn är dövt, blint, har DS eller andra fysiska eller mentala funktionshinder som avsevärt kommer att försämra deras livskvalitet?
Ja, alla med DS kan ha bra liv som folk ständigt påpekar när de väl har blivit födda - men om man på embryostadiet kan välja som förälder att inte föda ett sådant barn som har en avvikelse, varför är det så fel? Allvarligt? Barnet är inte fött och har inga känslor och vet inte om att det tas bort. Jag hade även valt bort ett barn som är dövt eller blint eller saknar ben om jag hade vetat om detta tidigt, för mitt barn förtjänar inte att födas in i ett handikapp pga min envishet.

Jag tycker vi ska vara tacksamma att man gör detta till ett VAL. Som jag känner nu hade jag valt bort detta handikapp. Utan att ha några som helst åsikter om dem som väljer att föda det.

Det är väl jättebra att det kan avslöjas redan i v7. Det är inte bara DS man väljer bort i samband med UL, det finns ju fler handokapp som många väljer att välja bort.

Så länge det är valfritt är det väl ok och bara bra i mina ögon.    

Varför är det värra att genomföra en abort pga ett kromosomfel än det är att genomföra en abort, för att man slarvat med skydd, killen inte vill, det inte passar just nu, man är inte riktigt mogen mm mm mm. det är ju det som är fri abort, att det är oavsett orsak. Varför skulle orsaken DS vara mindre legitim? 

Jag är realist, det är allt. I dag har jag en medicin som fungerar och jag kan vara så nära "normal" jag tror en bipolär kan vara. Det gör ju inte de trettio åren innan medicinering ogjorda och det lidandet var omänskligt. Jag tror inte att någon skulle ha det direkt bättre utan mig, jag tycker däremot att det är jävligt egoistiskt av omgivningen att kräva att någon ska utstå vilka smärtor som helst, bara för att de tycker att man ska härda ut för deras skull.

Om jag lägger mina erfarenheter i två vågskålar, före och efter fungerande medicin, så gör ännu inte livet efter medicinering  att skålarna väger jämnt. Det är lång väg dit. Visst är jag tacksam för att jag äntligen kan fungera för min familj och arbeta, men den andra vågskålen är tyngre än ett svart hål. Kanske det aldrig går jämnt ut.

Jag tycker att bipolaritet ska utrotas. Djävla skitsjukdom, den önskar jag ingen annan människa att födas till.

Men guuu, ska du utrota Robbie Williams, Carrie Fisher, Virginia Wolff, Jeremy Brett, Stephen Fry osv osv osv?

Det är ju trevligt att folk känner sig berikade av mitt och andra biposystrars/-bröders lidande, på sätt och vis kan jag känna att det gett mig perspektiv på livet, men nä - jag vill inte att folk ska utsättas för det om jag kan förhindra det. 

Skriver under på det!

Ja, det var exakt vad hon skrev.

Om hon vill ha "de barn hon får" så kan hon inte välja abort för att tex tidpunkten är dålig, då vill hon inte ha "de barn hon får" (eftersom hon under vissa omständigheter väljer att abortera barnet) 

Grejen är ju att de flesta blir inte kreativa genier av psykossjukdomar. De flesta blir bara mer och mer nedbrutna kognitivt för varje skov. Samt tar stryk fysiskt av långtidsknaprande på neuroleptika.

Hade det varit möjligt att på fosterstadiet kunna se att det barn jag väntar bär på genen som ökar risken för bipolaritet hade jag allvarligt övervägt abort.

Det finns liksom inget egenvärde i att psykiska sjukdomar existerar. Jag vill inte vara ambassadör för samhällets mångfald. Jag vill inte att mina barn är det heller.

Precis.

Sedan jag började jobba för 4 år sedan har jag haft EN dag med TFP (för 2 veckor sedan, faktiskt), jag har tre barn med särskilda behov. Jag är ensamstående. Jag är heltidsarbetande. Varför skulle min AG tveka att anställa mig? Förstår inte det där..