Tips om dhea

Idag har jag varit en sväng till Danmark för min "livmodersköljning". Slemhinnan visade sig vara endast runt 6,2 mm, inte ens 7 med andra ord. I den här cykeln har jag för första gången följt mitt östradiol och det var 7300 pmol/L och det skall tydligen vara ett helt ok värde. Eftersom det är (om jag förstått det rätt) ötradiolet som får slemhinnan att växa är det  därför "konstigt" att min slemhinna är så tunn. Jag frågade läkaren vad det kan bero på och hon sa att jag kanske har något fel på mina "receptorer" (kan det vara östrogenreceptorer hon menar?). Det låter ju allvarligt. Men ibland har ju min slemhinna masat sig upp till 9 mm så då verkar receptorerna ju ha fungerat.

Hursomhelst, förutom att jag faktiskt tycker att den experimentella behandlingen med sköljningen är väldigt spännande - framför allt att se om det faktiskt funkar - kan det få slemhinnan att plötsligt, på 2-5 dygn, bli 50% tjockare? - så är jag tacksam för att jag har gjort den idag för det innebär att jag fortfarande kan hoppas på den här cykeln. Annars hade jag vid det här laget varit uppgiven, visserligen hade jag kunna försöka frysa alla eventuella befruktade ägg, men att inte ens kunna hoppas på att få tillbaka något i den här cykeln hade känts som att denna gång var över - sådär som det känns när man vid VUL får reda på att det inte växer några folliklar, eller när inga ägg blivit befruktade, eller något av alla de där andra trösklarna man skall ta sig över på vägen. 

Jag känner också att min slemhinna nu måste växa till sig - för annars skulle jag ha dåligt samvete gentemot alla andra (ffa min läkare som kom in till kliniken idag, enbart för detta) som hjälpt till och jobbat för att den skall bli bättre. Tänk, det är så mycket folk omkring oss som är involverade i att hjälpa oss på vägen - när jag ser alla babybilder och tackkort på kliniken, hos gynekologen, akupunktören m.fl. brukar jag ibland fantisera om den dagen då jag kan komma förbi och visa upp mitt underverk. Då jag skall säga tack och låta dem få känna att det är tack vare just dem som undret blivit verklighet.

En vän lärde mig en gång att man skall fira segrar så fort man känner dem eller uppnått något - jag har en tendens att istället titta fram på nästa hinder jag skall ta sig över, men om jag väntar med att fira tills jag uppnått nästa mål också så kanske jag inte får fira den här gången - och man kan faktiskt inte fira för mycket . Ikväll klappar jag mig själv på ryggen och säger "det gjorde du bra" (och tänker på dagens lilla äventyr ).

Rapport från Köpenhamn:

Min slemhinna har växt från 6,2 till 8,0 mm på 43 timmar. En ökning med 30% - det är jag mycket nöjd med :)

5 ägg plockade. Baserat på mitt östradiol från i fredags hade de räknat med 7, men med tanke på hur dåligt mina folliklar växte i början är det ändå inte så dåligt tycker jag (speciellt med tanke på lågt amh osv). Tyvärr gick ett, kanske två sönder vid plocket (jag fattar inte varför så många av mina ägg går sönder vid plocken) så jag har 3, kanske 4 ägg att hoppas på. Jag vet ingenting om kvaliteten på dessa, men skall ringa imorgon för att höra hur befruktningen har gått.

Vi gjorde också ytterligare en sköljning med Filgrastim (för att boosta slemhinnan) så nu går jag runt och hoppas på en slemhinna på 9 mm vid den återföring på torsdag som jag hoppas på :).

2 ägg befruktade så nu är det nervöst att se om något (såklart helst båda) delar sig och kan återföras imorgon. Det känns som den här resan består av eviga "trattar": Med lite tur ett antal folliklar på VUL, sen risk för att det är färre folliklar som kan plockas, inte alla folliklar innehåller ägg så ännu färre att spela med. Ett antal av äggen går varje gång sönder vid plock. Sen vänta att se hur många av de hela äggen som befruktats. Sen hur många som delat sig. För de som har turen att kunna odla blastocyter så fortsätter ju följetongen dag för dag: hur många har fortsatt att dela sig, hur många av dessa delar sig med optimal hastighet? Var som helst på vägen kan det vara över. Igår log jag nästan åt tanken på vad "priset" (och då tänkte jag bara ekonomi, inte hälsa eller mental insats) var för vart och ett av dessa tre gyllene ägg som efter plocket var hela (jag har inte vågat fråga om fragmentering och andra kvalitetsaspekter). Och ja, det kändes ju nästan löjligt, för det handlar om tiotusentals kronor styck om man räknar in allt (utöver själva IVF-behandlingen är det donatorsperma, resor, uppehälle, alla läkarbesök i Sverige, mediciner - även om jag tack och lov får en stor del på högkostnadsskyddet, akupunktur, kosttillskott, osv - då inte räknat förlorad arbetstid mm). Det går inte att göra annat än att le åt absurditeten i det hela. Men det är det här jag vill och den dagen jag lyckas och sitter där med min bebis i famnen kommer det vara värt alla fina hus, prylar och andra upplevelser i världen. Så jag tycker faktiskt inte ett dugg synd om mig själv - kan dock ibland bli frustrerad på de runtomkring mig som sitter med flera friska, glada och charmiga barn (som de fått utan några som helst problem om man har lite perspektiv på det) och ändå klagar och tycker synd om sig själva och känner sig förfördelade.

Vet inte varför alla radbrytningar försvinner när jag postar från ipaden. Konstigt att FL som har så många användare har en så tekniskt dålig plattform.

Äntligen hemma! Fick tillbaka 2 st ägg, ett på 2 celler och ett på 6 (de skall helst ha 4 celler vid en transfer på dag 2). Förutom att de har delat sig i en o-optimal hastighet så var de fina.

Nu är jag dödstrött. Pressen fram tills jag vet om jag får tillbaka något är nästan outhärdlig. 2-veckorsväntan tycker jag inte alls är lika jobbig - kanske för att jag då inte riktigt vågar hoppas utan bara väntar på minus. Nu är det dags att börja planera nästa steg/försök :).

Vi4 - tack för att du ger mig lite hopp angående mitt 6-cellers. 
Jag förstår att det måste vara otroligt läskigt när det kommer blod. Jag håller tummarna så hart jag bara kan för att det bara skall vara livmoderhalsen (eller vad det nu är som blöder ibland). Otroligt jobbigt att aldrig kunna slappna av.

Älva - tänker på dig också. Önskar att det fanns lite bättre information om hur vanligt det är att det blöder och vad det kan bero på.   

RD 6 idag (blandar hela tiden ihop det eftersom man vad gäller en del andra beräkningar skall räkna antal dagar sedan befruktningen, vilket är 8 - blev lite gladare nu när jag insåg att det "bara" är RD 6, inte 8 ). Minus på stickan (superkänsligt test).

Jag hade tänkt testa en ny procedur där man tar en GnRH-analog på dag 8 efter befruktningen, men det gick helt enkelt åt skogen (massor med strul för att få tag på sprutan - inget som finns normalt inne och jag hade inte beställt i förväg på apoteket - sen visade det sig att det var en depot-variant av medicinen, vilket inte var vad jag skulle ta - och nu för sent att göra något åt det).

Jag hade, relaterat till GnRH-a-sprutan, tänkt ta en hcg-spruta på dag 8, trots att jag äter progynon, men nu vet jag inte hur jag skall göra. Har någon annan tagit både progynon och hcg-booster i lutealfasen?