Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Så en stor del är helt enkelt för hjälplöst korkade för att klara sin egen försörjning? Sverige är med andra ord ett sånt pantat land att de flesta helt enkelt måste leva på bidrag? Vill vi verkligen gynna denna ohjälpligt korkade grupp att sprida sina gener genom att ge dom en levnadsstandard som är lika god som den arbetande befolkningen? Vilka är isåfall incitamenten att faktiskt anstränga sig 100 vändor och skapa en karriär?

De är inte så korkade att de inte kan försörja sig själva problemet är att det finns färre arbetar-jobb eftersom tillverkningsindustrin är mer rationell eller har flyttat sin produktion dit där kostnaderna är lägre. Även servicesektorn flyttar utomlands tom. callcenterverksamhet sköts från andra länder som Indien och vissa Afrikanska länder, senaste exemplet är Färdtjänsten som har startat upp i Senegal.

En hel massa tjänsteföretag har enbart anställda från andra EU-länder som Polen fast de arbetar i Sverige med allt från transporter till tjänster i hemmen.

 

Så lösningen är att bli ett nytt nordkorea och stänga gränserna?
Eller ska de extremt hårt beskattade arbetarna försörja en lika stor grupp människor som inte ens kan ta hand om sig själva, och ge dessa lika god levnadsstandard?

Varför ska arbetarna gå med på det?

Vad ska man göra med de fattiga människorna?
Ska man satsa på att alla som vill och kan ska få en akademisk examen så att de istället för fattiga arbetslösa "arbetare" blir fattiga arbetslösa akademiker?

Finns omkring 11 000 arbetslösa ingenjörer eftersom just den kompetens de har inte efterfrågas samtidigt som det är brist på högskoleingenjörer inom vissa områden.

Borde vi hjälpa de ohjälpligt fattiga så mycket att de blir gruppen som ynglar av sig mest (så är det ju idag)? Behöver vi deras avkomma? Är barn en mänsklig rättighet?

De 11 000 arbetslösa ingenjörerna kan väl komplettera sina obsoleta utbildningar?
Varför valde de värdelösa utbildningar och lärosäten till att börja med?

Borde vi hjälpa de ohjälpligt fattiga så mycket att de blir gruppen som ynglar av sig mest (så är det ju idag)? Behöver vi deras avkomma? Är barn en mänsklig rättighet?

De 11 000 arbetslösa ingenjörerna kan väl komplettera sina obsoleta utbildningar?
Varför valde de värdelösa utbildningar och lärosäten till att börja med?

Jag kommer från gruppen ohjälpligt fattig och det ynglades rätt rejält. Ynglandet har fortgått  i nästa generation och jävlar vad många skattebetalare det blev!

Tillräckligt många för att ersätta allt som din grupp kostar och har kostat?

Har du hört talas om arbetslöshet?
Sjukdom?
Förtidspension?
Psykisk ohälsa?
Åldersrelaterad arbetslöshet?
Stressrelaterade problem?
Depression?

Jag har mycket utbildning. Både från KTH, Södertörn, IHM, Forsbergs och universitet.
Jag har arbetat heltid tills barnen kom. Sedan dess har jag arbetat 50-80% och sedan sista barnet kom för 16 år sedan har jag inte haft fast jobb.
Sedan 16 år tillbaka har jag jobbat som timvikarie inom vården, jag har stämplat, jobbat på vikariat med terminstjänster som lärare i fyra år, drivit egen firma med starta eget bidrag, stämplat igen, pluggat i  2 1/2  år, stämplat igen, pluggat KY-utbildning i 1 år, varit sjukskriven, stämplat igen. Jag har aldrig, under hela mitt vuxna liv efter grundskolan, stått utan löneinkomst eller ersättning av något slag. Men sedan barnen kom har jag haft mycket svårt att få ett redigt jobb.
Nu är jag så pass gammal att jag har noll chans att bli anställd och den enda lösningen är att bli förtidspensionär eller driva egen firma. Men driver jag eget har jag ingen garanti alls för att jag får en inkomst som går att leva på.

Tror du att jag är ensam som kvinna och mor att ha det så här?
Nej, det är jag inte. Det finns många som i och med att de skaffar barn och mer eller mindre ovilligt tar ut föräldrapenning har grävt sin egen grav. I synnerhet om man som jag blev uppsagd från en fast tjänst under sin graviditet.
Föräldrabalken borde uppdateras med lagar som gör det möjligt för kvinnor att kräva sin rätt till egen försörjning. Som det nu ser ut är kvinnorna fortfarande hemma med barn i betydligt högre grad än männen/papporna, och de har ofta ett helvete att ta sig tillbaks till en löneinkomst som går att leva på.
Hade mina barns far sett till barnens bästa, hade han stöttat mig i mitt företagande som nu hade blomstrat. Det gjorde han inte. Tvärt om.
Och när jag pluggade blev det än värre.
Jag har alla yttre omständigheter emot mig.
Min energi är på noll.
Jag har alla symptom som går att ha för en diagnos av depression, ångest och stress. Eftersom jag inte har en arbetsgivare, finns ingen som ser till att jag hamnar på banan igen. AF har yngre som de försöker få ut i första hand. Jag hamnar alltid längst bak hur jag än vrider och vänder mig. Just nu jobbar jag gratis som marknadsföringskonsult åt en ensamföretagare. Bara för att på så sätt ha en chans att så småningom kunna hitta kunder som kan betala för mina tjänster. Jag har frågat AF hur man med pappersskrivandet och regler får till det hela om det nu skulle vara så att en kund kommer och vill betala för mina tjänster. Det ser ju inte så ljust ut i fråga om det går att lösa administrativt. Det innebär att jag måste göra det svart - i så fall. Jobba gratis kan jag ju inte göra.
Och jag har ett konstverk på gång som ska ställas ut på Liljevalchs i juni i en grupputställning. Om jag nu lyckas få det klart någon gång. Det skulle varit inne redan i slutet på februari. Men jag har fått anstånd med inlämnandet.
På psykiatrin i min hemkommun anser man inte att jag är i behov av någon behandling. Där säger man att jag inte har några problem. Medan både ett forskningsprojekt jag sökte till och andra tester visar att jag var i för dålig kondition till och med för att delta i forskningsprojektet.
Är jag den enda som har det så här?
Nej - långtifrån!
Vi är otroligt många som hamnar mellan stolarna, inte fångas upp någonstans, vars tidigare liv och omständigheter misshandlat och påverkar oss så att vi står utanför samhället och en egen inkomst - trots att vi är både kvalificerade till tänderna och inte vill hellre än bidra till vår egen försörjning.

Jag har trots allt en väldig tur. Jag får högsta ersättningen som går att få från arbetslöshetsförsäkringen och sjukpenningen. Jag har hållit FK uppdaterad om min inkomst och mina anställningar och jag finns i systemet.
Så länge det nu varar. Efter en tid blir man utförsäkrad. Och barnen är på väg bort. Deras barnbidrag, underhåll och bostadsbidrag har ju trots allt möjliggjort ett någorlunda liv - åtminstone med näsan över vattenytan.

Du tänker inte på vad du uttalar dig om.
Sätt dig in i hur helt vanliga svenskar, ickerökare, absolutister, ickedrogare och av livet och omständigheterna misshandlade människor har det innan du uttalar dig.