Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Du valde ett sätt, att vänta med att skaffa barn efter vad du anser är rätt väg i livet.
Men vet du vad? Bara för att du gjort på detta sätt innebär det INTE att det är RÄTT sätt, det är ETT av MÅNGA:

Alla pluggar inte, alla gör inte karriär, alla har inte och får inte arbeten med hög lön så att de kan spara några miljoner vilket är den storlkesorning du MÅSTE ha enligt dina egna kriterier.

Det är BRA att ditt barns pappa inte blir sjuk, växer som människa eller kanske tom dör.

Jag mår illa av ditt självförhärligande och att du använder dig själv som mall. Är det verkligen MÖJLIGT att vara så totalt INSKRÄNKT fastän man studerat och gjort karriär?
Vi ska inte prata om LÄMPLIGHET som förälder. Karriär och bankkonto gör ingen lämplig, det är helt andra värderingar och då är inskränkthet en sak som gör dig direkt olämplig.

Fast jag var ju tvungen att studera för att kunna leva ickefattigt.
Det är ett oundvikligt krav och inget jag genomled för skojs skull (inte heller alla skitjobb och flyttar som jag plågat mig igenom för att få arbetsmeriter).
Det finns få okvalificerade jobb och den marknaden är osäker och de få jobben som finns sliter på hälsan. Om man väljer den vägen får man faktiskt skylla sig själv att man blir fattig och utsliten i förtid, det är liksom helt utstakat.
De arbetande låginkomsttagarna som jag har träffat har valt sin situation.
De långtidsarbetslösa jag har mött har inte ens övervägt att studera vidare, jobba ideellt och flytta på sig.

Var och en är sin egen lyckas smed. Så länge folk inte behöver anstränga sig och ta ansvar för sina liv så kommer bidragssystemen vara helt överbelastade - till total nackdel för de som behöver bidragen mest. Om bidragen enbart var reserverade till de mest sjuka hade vi inte varit i den här situationen nu (där sjuka verkligen kommer i kläm). Men vi fick ju ett land där en stor del av den arbetsföra befolkningen till slut levde på skattebetalarna och då blev det tuffare för alla.

Barn är ingen rättighet. Att planera barn utan att ha en täckande försörjning är så totalt oansvarigt. Stackars barn som har såna själviska föräldrar!

Nu är det så att det är och de senaste 10 åren varit så att det är ca 45% av befolkningen har högre studier (eftergymnasiell utbildning)och har någon form av karriär.
Vanliga låginkomsttagare har inte karriärer där de är mer eller mindre garanterade arbete i framtiden.

Låginkomsttagare kan inte spara ihop rejäla buffertar för att ha den dag de blir sjuka eller arbetslösa som räcker under den tid de får ännu lägre inkomst än när de arbetat.

Har de en buffert ska den användas innan de får försörjningsstöd så det går aldrig använda bufferten +försörjningsstöd för att komma över normen.

50% av äktenskapen slutar i skillsmässa, tror du att alla dessa aktivt gjort dåliga val?

Finns massor med människor som klarat av svåra sjukdomar utan att drabbats av ekonomiskt kaos liksom det finns massor av människor som ruinerats pga sjukdom.

Finns massor av människor som klarat av en en arbetslöshet utan att drabbats speciellt hårt liksom det finns massor av människor som inte alls klarat av detta ekonomiskt.

Finns massor av människor som drabbas väldigt svårt av att ett företag läggs ner,de kan inte flytta eftersom de inte blir av med sina bostäder och de har inte möjlighet att betala för både det gamla boendet och det nya på annan ort.

Jag fattar inte varför så många bara har sig själv som måttstock i alla lägen.Varför tänker man inte tvärtom hur det hade varit om jag inte gjort dessa val hur det gått om man i stället började arbeta direkt efter gymnasiet och företaget där man arbetat i 25 år lagt ned sin produktion. 
Om den perfekta partnern lämnar efter 10 år och man sitter där med 2 mindre barn och villalån.

 

Jag fattar inte varför så många bara har sig själv som måttstock i alla lägen.Varför tänker man inte tvärtom hur det hade varit om jag inte gjort dessa val hur det gått om man i stället började arbeta direkt efter gymnasiet och företaget där man arbetat i 25 år lagt ned sin produktion. 
Om den perfekta partnern lämnar efter 10 år och man sitter där med 2 mindre barn och villalån.

 

Det fanns ingen som tvingade dig nej. Ditt val och ditt val är inte det enda och det är inte alltid rätt nej.
Det är inget oundvikligt krav utan något du påstår för att förhärliga dig själv.

Alla har inte möjligheter att studera, alla har inte förutsättningar, alla kan inte. Det handlar inte om att de får skylla sig själv. Det är du som påstår det för att kunna klappa dej själv på axeln men du glömmer med flit att vi har många arbetslösa akademiker. De som gjort allt "rätt" enligt dej ändå får de inte jobb.
Nej. Du har inte rätt och du har inga vettiga argument.

Du har ingen koll på hur samhället eller ekonomin fungerar. Det är inte så enkelt som du vill göra det till PLUGGA OCH BLI DIN LYCKAS SMED SÅ FIXAR SIG ALLT. Du glömmer allt som hör livet till. Med flit för att kunna framställa dig själv som den enda goda samhällmedborgaren.

Inskränkt och tom korkad är du som inte har en susning om att livet kan vara helt annorlunda än ditt. att det inte alltid handlar om aktiva val. Jag hoppas att du inte har barn för ointelligent och inskränkthet är det som gör en förälder direkt olämplig. Förstår man inte att andra människor liv kan vara annorlunda saknar man även empati inför sina barn och deras behov.

Om jag hade arbetat 25 år efter gymnasiet tycker jag det hade varit rimligt att anta att jag hade sparat ihop någon slags buffert. Och om jag inte hade det och blev ensamstående utan jobb skulle jag inte räkna med att kunna bo kvar i en belånad villa.

Frågan gäller väl att hitta en rimlig balans mellan grundtrygghet för alla och eget ansvar. Den som är fullkomligt ansvarslös kan givetvis inte räkna med samma levnadsstandard som den som jobbat och gnetat i alla år. Det om något vore ju orättvist. Samhället måste premiera arbete och sparande, det är nämligen från de pengarna välfärden ska betalas.

För att man är riktigt riktigt korkad.

Inlägg här vittnar om att högre studier inte på något sätt är ett bevis för att man är smartare eller klokare.
Det är bara ett kvitto på att man hade tur och satsade rätt.

Om jag hade arbetat 25 år efter gymnasiet tycker jag det hade varit rimligt att anta att jag hade sparat ihop någon slags buffert. Och om jag inte hade det och blev ensamstående utan jobb skulle jag inte räkna med att kunna bo kvar i en belånad villa.

Frågan gäller väl att hitta en rimlig balans mellan grundtrygghet för alla och eget ansvar. Den som är fullkomligt ansvarslös kan givetvis inte räkna med samma levnadsstandard som den som jobbat och gnetat i alla år. Det om något vore ju orättvist. Samhället måste premiera arbete och sparande, det är nämligen från de pengarna välfärden ska betalas.

Dagens larvigaste kommentar.

En undersköterska, en stor yrkesgrupp, tjänar runt 20 000. Efter skatt ligger denna på runt existensminimun. En oerhört vanlig situation för många ensamma mammor och ensamma mammor bor oftast inte i villor.

Eller menar du att människor ska vänta tills de är 45 med att skaffa barn?

Vad är att ta ansvar?
Enligt mig är det inte BARA för privatekonomin utan ansvaret är betydligt större än så.
Du har ett ansvar i samhället och att inte ens vilja se till att alla medmänniskor har det drägligt snuddar till det som är totalt ansvarslöst.

Om du hade tagit ditt ANSVAR och lobbat för bla högre landstingsskatt skulle vårdpersonalens löner kunna öka. Det skulle innebära att det är oändligt många ensamstående mammor som skulle klara sig utan bidrag.
Tog du ditt ansvar i senaste valet eller ska du ta ditt ANSVAR i det kommande?