Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Varför ska man se helheten när man kan stirra sig blind på en liten, liten detalj hos Aftonbladet som gör att man kan avfärda alla expertiser.

Tack för svar.
Du är värd att beundras som får ihop det trots att det är mer än besvärligt.
Jag är inte säker på att jag hade fixat det.
Jag håller tummarna för att det kommer att ordna sig för dig.

Jag blir mållös och vet inte vad jag ska svara mer än att jag önskar ett förändrat samhällsklimat.

Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det fastän jag försöker.  Det enda jag kan säga att jag blir glad, tacksam och mycket ödmjuk inför att du så sakligt försöker i inlägg efter inlägg förklara varför man inte kan resonera som vissa idioter gör i tråden, att fattigdom är ett lyxproblem eller handlar om missbruk i grunden.

De vuxna människor som är födda i Sverige och är fattiga har tagit flera aktiva beslut för att bli det. Ingen behöver vara fattig i det här landet.

Absolut, jag säger inget annat men m ånga försöker skylla fattigdom på antingen missbruk eller lyxkonsumtion. Visst förekommer det men det tillhör en minoritet. Men det är så tacksamt att skylla fattigdom på det därför att då kan man göra det till en moralisk fråga  och människorna får skylla sig själva, som det vi läser här ovanför om "aktiva val". 

Hur kan man ha så dålig koll på vad saker och ting kostar idag?

Källa på det.

Du pratar om RB subjektiva mått och nu kommer du med subjektiva fakta, det rimmar mycket illa.
Visa källa på att alla barn är fattiga.

Om man sätter sig i situationen att man gör sig ekonomiskt beroende av någon annan är det ett aktivt val. Jag skulle aldrig någonsin göra det, i synnerhet inte om jag planerade för att bli förälder. Jag skaffade barn först när jag hade fått igång min karriär ordentligt (med en god utbildning inom ett område där det finns gott om jobb, både nu och i framtiden) och sparat ihop en rejäl buffert. Jag valde dessutom en pappa till mitt barn som jag vet är helt pålitlig, trygg, rejäl och omtänksam = mitt aktiva val.

Jag har haft cancer så jag vet hur det är att bli sjuk. Dock klarade jag mig utmärkt på bidragen som gavs.
Att harva sunt som "sjuk" och vägra acceptera att man faktiskt har en viss arbetsförmåga är definitivt val man gör. De som jag mött som varit eller velat vara långtidssjukskrivna/förtidspensionärer har inte totalsaknat arbetsförmåga, men de har inte velat anstränga sig. Stor skillnad.

Du valde ett sätt, att vänta med att skaffa barn efter vad du anser är rätt väg i livet.
Men vet du vad? Bara för att du gjort på detta sätt innebär det INTE att det är RÄTT sätt, det är ETT av MÅNGA:

Alla pluggar inte, alla gör inte karriär, alla har inte och får inte arbeten med hög lön så att de kan spara några miljoner vilket är den storlkesorning du MÅSTE ha enligt dina egna kriterier.

Det är BRA att ditt barns pappa inte blir sjuk, växer som människa eller kanske tom dör.

Jag mår illa av ditt självförhärligande och att du använder dig själv som mall. Är det verkligen MÖJLIGT att vara så totalt INSKRÄNKT fastän man studerat och gjort karriär?
Vi ska inte prata om LÄMPLIGHET som förälder. Karriär och bankkonto gör ingen lämplig, det är helt andra värderingar och då är inskränkthet en sak som gör dig direkt olämplig.

Nu är det så att det är och de senaste 10 åren varit så att det är ca 45% av befolkningen har högre studier (eftergymnasiell utbildning)och har någon form av karriär.
Vanliga låginkomsttagare har inte karriärer där de är mer eller mindre garanterade arbete i framtiden.

Låginkomsttagare kan inte spara ihop rejäla buffertar för att ha den dag de blir sjuka eller arbetslösa som räcker under den tid de får ännu lägre inkomst än när de arbetat.

Har de en buffert ska den användas innan de får försörjningsstöd så det går aldrig använda bufferten +försörjningsstöd för att komma över normen.

50% av äktenskapen slutar i skillsmässa, tror du att alla dessa aktivt gjort dåliga val?

Finns massor med människor som klarat av svåra sjukdomar utan att drabbats av ekonomiskt kaos liksom det finns massor av människor som ruinerats pga sjukdom.

Finns massor av människor som klarat av en en arbetslöshet utan att drabbats speciellt hårt liksom det finns massor av människor som inte alls klarat av detta ekonomiskt.

Finns massor av människor som drabbas väldigt svårt av att ett företag läggs ner,de kan inte flytta eftersom de inte blir av med sina bostäder och de har inte möjlighet att betala för både det gamla boendet och det nya på annan ort.

Jag fattar inte varför så många bara har sig själv som måttstock i alla lägen.Varför tänker man inte tvärtom hur det hade varit om jag inte gjort dessa val hur det gått om man i stället började arbeta direkt efter gymnasiet och företaget där man arbetat i 25 år lagt ned sin produktion. 
Om den perfekta partnern lämnar efter 10 år och man sitter där med 2 mindre barn och villalån.