Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

TS:

Jag ser i olika inlägg bara en massa tyckanden om olika summor att leva på och huruvida de skulle räcka eller inte. För att kunna bedöma om man är "fattig" här i Sverige, har man ju vissa verktyg och mallar att gå efter. Det är Riksnormen och Provberäkning som används av av alla myndigheter när man söker försörjningsstöd, anstånd, nedsättning och så vidare. CSN använder dessa verktyg, FK, soc och en massa andra myndigheter. Skulle tro att de även används av Kronofogden och andra instanser som har med människor och ekonomi att göra.
Nu är det ju fattigdom enligt begreppet skälig levnadsstandard som fastställts genom Riksnormen och / kontra behovet av försörjningsstöd som gäller som mall och Provberäkningen som gäller som verktyg för uträkningen. Man får ju inte glömma att väldigt många lever långt under vad som betraktas som lägsta skäliga levnadsstandard, dvs de har av olika anledningar inte försörjningsstöd och har ofta inte ens sökt..

Skulle du kunna lägga ut länkar till

Provberäkningen: www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod/provberakning och Riksnormen - som för 2012 www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod/riksnormen har höjts med 480 kronor för ungdomar 15-18 år och med 90 kronor för ensamstående vuxna jämfört med 2011 www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18219/2010-12-28.pdf, men där de olika posterna 2012 för personliga omkostnader inte längre preciseras utan ligger i samma klumpsumma.
Smart att använda som verktyg och mall är också "Koll på pengarna" från  och vad som kan tänkas ingå i försörjningsstödet: www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod.

Om alla använder dessa kriterier, som man utgår från för att definiera vad fattigdom är, behöver diskussionen och debatten inte bli så oseriös och färgad av personligt tyckande.

Tappade "Koll på pengarna" i mitt förra inlägg #1778: www.konsumentverket.se/Global/Konsumentverket.se/Best%C3%A4lla%20och%20ladda%20ner/Broschyrer/Dokument/KPP_2012_low.pdf

Här är summorna lite högre än i Riksnormen, men preciserade och mycket väl förklarade. Ett bra verktyg att använda för sin budgetplanering.

En definition utgår från mallar med siffror och verktyg för uträkning. Det var detta jag ville få alla som "tycker" så mycket att inse. Det är faktiskt väldigt konkret och mycket enkelt att sätta sig och räkna innan man kommer med påhopp och tyckanden.

Du kanske opponerar dig mot "fattig"-ordet? Men det är det ord, det uttryck, som används för att bestämma vilka som ligger under en skälig levnadsnivå.
Jag kan också tycka att det är ett väldigt dåligt ord - utpekande, nedsättande och förminskande. Det har fått en väldigt osmaklig klang.
Hitta gärna på ett annat ord att ersätta "fattig" med! Men det ska innebära att man hamnar på eller under Riksnormen. I dag benämner man familjer, vuxna och barn som hamnar i behov av försörjningsstöd, eller som lever under Riksnormen som just "fattiga". Jag själv använder gärna "ekonomiskt utsatt" istället för "fattig". Det är ju vad vi alla i den här diskussionen måste prata om eftersom det är vad vi diskuterar. Och vad Rädda Barnens rapport menar. Vad socialtjänsten, kreditgivare, kronofogden, hyresvärdar, med alla miljoner flera instanser menar.
Vi är otroligt många fattiga - enligt Riksnormen - som inte känner oss fattiga. Eftersom människan är en anpassningsbar individ och eftersom väldigt många hittar andra vägar att gå när pengarna inte räcker till det allra mest nödvändiga. Vi är påhittiga och kreativa helt enkelt. Men likväl är vi enligt alla definitioner - som vi alla måste hålla oss till när vi talar om begreppet "fattig" i dagens Sverige - just fattiga.
Alla har inte möjligheter att hitta andra vägar att överleva trots ekonomisk utsatthet. Det är därför vi måste ha dessa definitioner och mallar och verktyg som gäller för alla med ringa eller inga intäkter.

Det du säger med ditt inlägg är för mig en stor del av kärnan i det som formar oss människor till de vi är.

Att kunna känna empati, att vara ödmjuk och inte fördömande, är ett resultat av att ha insikt, kunskap om och förståelse för att alla andra inte har det som jag själv.

Att vara ödmjuk inför andras brister, armod, sjukdom, ekonomisk utsatthet och allt annat som gör en människa socialt utsatt i någon mening, är bland det svåraste som finns, i synnerhet då man har noll erfarenhet av de omständigheter den man fördömer eller hoppar på har hamnat i. 

Det är i princip omöjligt att förstå innan man har egen erfarenhet som möjliggjort insikt i vad som är orsak och verkan. Och sådana här problem vi talar om är alltid komplexa. De består av många olika omständigheter som är som ringar på vattnet och som påverkar negativt tills det i slutänden är en kamp för överlevnad. Ofta, alldeles för ofta.
Folk tar livet av sig för att handläggare, rådgivare, maktpersoner och i grunden vår lagstiftning tolkas och tillämpas åt fanders. Det sociala skyddsnätet fungerar inte utan sätter käppar i hjulet för att möjliggöra fortsatt framåtskridande och alla människors rätt till ett anständigt liv - enligt svensk lag och internationella förordningar.

Som du själv säger har du mognat och vuxit.
Du är ju inte ensam om att behöva livserfarenhet för att få insikt, förståelse och empati för andra.
I ungdomen är det ofta så att allt är svart och vitt. Och mycket lite ryms däremellan.
Utbildning och många motgångar, ålder och ett stort nätverk hjälper till att bygga människors förståelse för och empati för andras svårigheter och omständigheter.

Det är många unga här på FL. Och väldigt få äldre.
Det märks.

Och då skulle konstnärer och kreativa yrken var mycket , mycket välbetalda!

Men det där tror du väl ändå inte på? Om att fika och bädda en säng ibland? Allvarligt?
Vårdpersonal och lärare har bland de mest stressande yrken alla kategorier.
Sjukskrivningar, depressioner, utbrändhet, sömnstörningar - det är vardagsmat inom dessa yrken. Och det beror på jobben och den stress arbetstagaren lever i varje dag.

Ni pratar mycket om moderat politik.

Jag har vuxit upp med regeringens nuvarande företrädare runt omkring mig och i mina klasser under nästan hela min skoltid.
 När man lever så nära inpå någon lär man sig hur de tänker och tycker och värderar. Jag kan ju lugnt säga att hur en moderat av den kalibern värderar andra människor skulle utgöra grund för en stämning i domstol.
Det var skrämmande att höra och förstå att alla människor inte hade lika värde, att den som inte lyckades med något fick skylla sig själv och att de själva var bästa människorna. Andra hade liksom inget existensberättigande.
Det vi idag ser i form av nedmonterad social trygghet, skattefördelning, sortering av kapabla och förbrukade människor stämmer helt och fullt in på hur dessa mina barndoms skolkamrater resonerade och värderade. Det värsta har vi långt ifrån sett. Det kommer att bli betydligt mycket hårdare samhällsklimat framöver.

Detta bottnar naturligtvis i att dessa individer har vuxit i överflöd, tryggt och ombonat, med absolut inga materiella inskränkningar och med föräldrar med mycket goda inkomster.
De har inte mognat i samma takt som människor som ställs inför arbetslöshet, sjukdom som inte en försäkring kan betala och andra ekonomiskt relaterade svårigheter som leder till ett oräkneligt antal sociala svårigheter.
De är naiva som små barn för att fatta sig kort.

Kan du precisera och förklara; i den här tråden är det Riksnormen och Provberäkning som gäller:

www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod/provberakning
www.socialstyrelsen.se/nyheter/2011december/nuharregeringenfaststalltriksnormenfor2012

Detta är vad som anges och lagstadgats som lägsta nivå för skälig levnadsstandard.

Hamnar man på minus i Provberäkningen, kan man ha rätt till motsvarande belopp - eller däromkring - i försörjningsstöd.
Hamnar man på eller under normen när mangör Provberäkningen, betraktas man som "fattig". Det är denna definition som gäller för den här tråden. Det är detta som TS beskriver, som länkarna hänvisar till.

Eftersom så många ifrågasätter maänniskans grundläggande behov och vilka de är:
psykologi.ifokus.se/articles/4d715076b9cb46223306281f-mazlows-behovstrappa

Det största felet i all kommunikation är att man inte pratar om samma sak. Därför är det bra att veta om vi pratar om samma sak, har samma definition på det vi pratar om!
Med samma utgångspunkt i diskussionen behöver man inte bli oense eller prata förbi varandra.
Det underlättar om man menar samma sak och utgår från samma kriterier när man diskuterar.

Jag upplever till exempel, eller det är till och med tydligt, att du inte utgår från en Riksnorm eller en Provberäkning när du diskuterar. Då blir din konversation mot oss skev. Det orsakar irritation och smutskastning - helt i onödan!

Därför ber jag dig att utgå från en norm med kronor och olika poster. Då vet vi andra hur vi ska förhålla oss till dina åsikter och huruvida vi ska diskutera med dig eller inte.