Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?
Allt är relativt.
När det gäller ekonomi har folk olika förutsättningar att klara sig.
En del klarar sig absolut inte på de summor och normer som utgör Riksnormen www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18219/2010-12-28.pdf.
Andra klarar sig bra.
En del klarar sig bra på betydligt lägre summor än de som utgör summor för lägstanivån i skälig levnadsstandard.
Själv har mina barn och jag under de senaste åren levt på tillgångar mycket långt under "existensminimum". Jag har betalat mina låga boendekostnader, sparat i IPS och i fonder, under senaste året levt på mat som kostat 40-42 % mindre än vad Riksnormen anger är lägsta levnadsstandard för mig och mina barn. Och då ingår hygien, lite textilier, någon present, en del filmer, några böcker och annat som går att köpa på ICA och Coop i min summa. Kläd- och nöjeskonto är väldigt mycket mindre än vad som anses skäligt. Fritid och lek är i princip obefintligt och ingår till viss del i matkontot.
Att åka gratis eller billigare med SL har blivit min specialitet. Ofta funkar det gratis.
Men sedan i somras har jag en äldre, mycket praktisk och relativt bensinsnål bil som totalt kostar mindre att använda sig av än om jag köpte månadskort. Bilen var mycket billig i inköp. Vi bor på landet och kommunikationerna är urusla mitt på vardagarna, kvällar och alla helgdagar.
Matinköpen bygger på medlemskap i Coop och ICA, rabatter då man köper fler, extrapriser, kort datum, utgående sortiment, medlemspriser, mina varor-rabatter och liknande. Väljer så gott som alltid mycket noga och tar oftast det allra billigaste alternativet. Inga inköp till ordinarie pris på kött, chark, fryst och torrvaror. Nästan. Är något billigare en vecka på Coop än på ICA, eller tvärtom, handlar jag där det är billigare. Och bygger upp förråd som räcker genom dyrare inköpstider.
Det enda som legat lite över utgifterna för normen är TV, telefon, internetuppkoppling och dagstidning. Där har vi legat 300 kr över varje månad, trots att jag hela tiden sett över billigaste alternativet. MEn nu kommer jag förmodligen att kunna dela min mobiltelefons internet med min dator och då kan jag sänka de kostnaderna betydligt. Och jag betalar TV-licensen.
Vi bor i hus så därför kostar försäkringar mer, elvärmen en förmögenhet, och boendet är väldigt billigt så länge jag har anstånd med det lån jag tog för att kunna lösa ut förre hälftenägaren. Dessutom går betalningar för boendet egentligen som ett sparande eftersom de utgör amorteringar till banken.
Det många glömmer är att det är betydligt mycket lättare att hålla nere kostnader och klara sig på mindre då man är fler i familjen. Barnen kan ärva av varandra och det finns liksom mer att välja bort av vad som betraktas som nödvändigt. Maten blir billigare per portion när man kan köpa större förpackningar.
Är man dessutom ekonomiskt sinnad och road av att jaga billigaste alternativen, kan vänta ut reor och utförsäljningar och har tid att bevaka alla priser på allt, är det en stor fördel.
Mina barn och jag lever långt under "existensminimum", men har tillgång till bil och ett eget hus. Tur och bra kontakter, bussiga släktingar och helt utan varumärkesmåsten, med mycket tid och kloka val av inköp, har vi kommit dit vi är idag.
Trots att vi betraktas som "fattiga" i rena siffror.
Jag har för övrigt tillgång till egen rabarber, vinbär, odlingsmöjligheter, skog och mark med svamp och lingon, hallon, blåbär och gott och ätbart ogräs. Det betyder en hel del.
Att åka på semester blir ju en utgift som kan vara svår att bära. Och nöjen är mycket sällsynta om man inte tycker att en DVD-film för 50 eller 25 kr är tillräckligt. Barnen har sina datorer, forum, chatt, spel, digitala musik, nätverk och kompisar på datorn.
Under förra året låg vi på minus 2141 kr/månad och under två och en halv sommarmånader på minus 3141 då studiestödet till barn över 16 år inte betalas ut under sommaren.
Allt är relativt.
Men det går om man gör allt man kan, använder sig av sitt nätverk och är kreativ jämt.