Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Jag känner att jag behöver stöd och hjälp. Lever med en man som med all sannolikhet har borderline. Jag hade aldrig ens funderat på en diagnos innan jag slutligen ringde och pratade med hans ex och för att höra hur han var mot henne i deras förhållande, alla dessa svängningar och utbrott. Det var inte några kul saker jag fick höra, men hon har märkt en stor förändring sen han mötte mig, så något har jag väl gjort rätt.... Han är den mest fantastiska människa jag har mött så jag vill verkligen få det att fungera.

De råden som som du har fått, hur man slutar "jamsa" som du skriver tar jag oerhört tacksamt emot. Alla råd jag kan få möjlighet att rädda vårt förhållande. För jag kommer inte orka annars.

Någon som kan tänka sig läsa min berättelse. Jag har varit tillsammans med en helt underbar man i tre år, som jag trodde var mitt livs kärlek. Har aldrig varit så kär. Han har dock haft perioder då han blivit väldigt känlsokall och då gjort slut med mig. Han håller på att utredas inom öppenvården och det kan vara fråga om Bipolär Sjukdom eller någon personlighetstörning som Narcissistisk personlighetsstörning. Han hamnade för ett par månader sedan på psykiatrisk klinik efter en period av suicidrisk, och nu har han efter denna fruktansvärt tuffa perioden, kommit fram till att vi inte kan fortsätta ihop. Det är slut. Jag bara gråter och gråter och gråter...

Jag läser och läser och läser men får ingen rätsida.
Någon som varit med om något liknande och som orkar säg till.
Jag mejlar gärna privat isf.

/E 

Jag lämnade honom efter massor av ups and downs, vi har ett barn ihop men han höll på att psyka ner mej ordentligt och blev elak framför barnen oxå den sista tiden, det gav mej kraften att gå till sist men det var en låång process, det tog år...

Efter att ha lärt mig om denna störning genom min utbildningen är jag helt säker på att mitt ex har den. Det var som att alla bitar föll på plats och en lättelse att inse att det inte var mig det var fel på.

Flyttade till andra sidan jorden för att vara med honom men insåg som tur var att det var något som inte stämde innan vi hann gifta oss och få barn...

Tycker synd om er alla som levt eller lever ihop med en sån här person.

ja,man måste verkligen "nå botten" för att fatta ;( mitt ex hade väldigt livlig fantasi och så tecken på att jag var otrogen hela tiden .. jag vågade knappt svara i telefonen för att han skulle få för sig nåt. skönt att det är över för dej,kämpa på! 

Hej, detta med att inte 'jamsa med' har jag testat med resultatet att mitt ex istället ger igen... Så om jag inte godtar hans krav, kompenserar han sig på min eller barnets bekostnad. Jag har dock läst om andra som fått det att hjälpa. Frågan är vad man kan göra, om nåt, för att få ett fungerande samarbete..?

Kollade på länken om härskartekniker men tycker faktiskt att de kan appliceras på många i omgivningen. Beror väl kanske på att alla ska ha en släng av narcissism, att det är naturligt inom rimliga gränser?

Anemon1 ja, visst är det så...

Intressant att uppleva (hur konstigt det må låta!). De enda mitt ex visat att han respekterar deras auktoritet är enstaka män.

finns det någon här som har erfarenhet om hur jag ska bemöta både familjerätt och samarbetssamtal när mitt ex är "vardagspsykopat" och vi har ett barn ihop som jag nekar honom umgänge med pga hans sjuka beteende? han är fruktansvärt manipulativ och charmig för alla som inte känner honom eller sett honom ur mitt perspektiv, och väldigt väldigt egenkär.
han har lyckats lura sig loss både från psykologer och andra myndigheter, och jag känner mig allmänt ensam i detta då jag inte känner någon som klarat sig ur en liknande situation utan rejäla smällar psykiskt.
jag är gravid med mitt andra barn ihop med en fantastisk man som jag hade turen att våga stanna hos långt efter mitt uppbrott med exet, och redan tidigt fick jag besvär med sammandragningar och har fått vara inne på ett akut ultraljud för att se att allt är okej.
mitt ex är nu igång och hotar än hit och dit med advokater, familjerätt osv, rör ihop sina påståenden, smutskastar mig via facebook till föredetta gemensamma vänner, sprider lögner om sin relation till vår son ute på stan, och känns just nu väldigt ostabil och impulsiv, vilket förr resulterat i djupa depressioner från mitt håll.

finns det någon som varit i samma båt eller som vet ändå hur f*n jag ska ta hand om detta utan att knäckas psykiskt?