Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Ja, det känner jag väl igen. denna märkliga skuldbeläggning, som gör att man reagerar med att försöka försvara sig, men det tjänar inget till. Någon ska till varje pris vara syndabocken - och aldrig narcissisten själv förstås. Minns så väl en situation då vår skola klantat sig med information om intagningarna för året och till råga på allt hade jag varkligen med gott samvete ringt och kontrollerat det som gick att kontrollera. Att det blev problem var givetvis värt ett raseriutbrott och en "fällande dom". Sådant glömmer man inte. Fick rådet från min terapeut att, oavsett situation så ska man resa sig och gå, verkligen markera att narcissiten gjort fel. Det fungerade när jag prövade, men det är svårt i vissa sociala situationer och ibland omöjligt t ex vid bilresa förstås. Undviker att resa med honom p g a detta.  Men stark självkänsla och en "aldrig i helvete att du behandlar mig så" - inställning har verkan. Men bäst att ha en flyktväg så att man slipper höra eventuella jobbiga protester. Någon gång har jag faktiskt hållit för öronen på väg ut, känns ju barnsligt - men då slipper man ju i alla fall reagera...=)

Kram!!!

Det är förstås en ren tillfällighet, men det var ändå märkligt att jus de orden har vi hört väldigt mycket om folk som inte uppfyllt "kraven".
Ja, det är inte oss det är fel på kära vän, håll dig på avstånd så mycket det går när "det drar igång". Fortsätt arbeta på att försöka vara sark och tro på dina värderingar. De är förmodligen rätt och riktigt i 9 fall av 10.

Precis! De har inte heller någon uppfattning om hur deras beteende drabbar andra. Att vara otrevlig mot en kassörska eller servitris, är "inga problem", bara de får ur sig de de vill för att själva må bra i stunden. Om ett sällskap på 4 personer befinner sig precis intill och skruvar på sig besvärat eller rodnar över hur otrevlig stämning det blev, rör dem inte i ryggen. "det var ju bra att de fick höra att de gjort ett misstag, man ska inte låta sig bli illa behandlad" har det låtit + lite sarkasmer och skällsord på det. Ja ja säger då det ... det finns så mång exempel.
 

Vi lever separerade nu men har lite med varandra att göra eftersom vi hade familj tillsammans. Jag kommer från trygga familjeförhållanden från början och det är säkert därför jag har en annan tolerans. Tyvärr, inser man ju så sent att  det inte är ens eget fel att relationen med nercissten är så dålig och omöjlig. Man undar i det oändliga hur "felet" kan rättas till - och den verkliga faran är anpassningen till situationen och nedslitningen av psyket. En narcissist väljer givetvis inte nära relationer med människor där det inte finns utrymme för deras manipulativa beteende. Jag var ideal för en sådan knäpp partner, tror jag - snäll, förstående, tolerant och med vilja att vara flexibel för att försöka åstadkomma en bra relation. Charmades av hans spontanitet, karisma och drivkraft. en gång. Livsfarligt - för mig...!

Hej vänner,

kusligt likt det jag har bakom mig i vissa avseenden. Känner igen mig i att:

.det var min familj som drev honom i in i depression och att han mådde dåligt i förhållandet. Du är antingen med dem eller med mig, handlade ultmatum om. Svårt för mig att få umgår normalt med dem. Härskarteknik  el vad man ska kalla det - när de väl var på besök satt han och var butter eller direkt otrevlig. Jobbigt att ursäkta en sdn person, om man nu orkar...

. orimliga utskällningar när jag glömt handla ngt eller något felköp i matkassen

. orimliga krav på att ställa upp, även om det skulle kunna vara något som utsatte mig för risker, orimlig "börda".

Ska till terepeuten idag faktiskt, då ska jag berätta att jag faktiskt för första gången kommit honom in på livet (om det inte var en del i hans manipulativa beteende), angående hans självkänsla. Denär i botten - det var skönt hur som helst att få höra honom säga det. Ett erkännande på ngt vis, kanske något att förhålla sig till. Ett tips till er som fortfarande känner er "fångna" och styrda i förhållandet. Bygg vid sidan om en relation med en normal man. Inte ett sex-eller kärleksförhållande, utan ett vänskapsförhållande, där ni får möjlighet att betrakta det "gamla" ur ett nytt perspektiv , se hur en normal relation med en man kan vara och stärka er. Jag gjorde så och det hjälpte mig. Känner mig som mig själv - starkare och kan se hans dumheter som patetiska istället för att "leva i dem".

Kram på er - jag tror på er=)

Hej fröken66,

Jag tycker du ska ge terapi en chans, vännen - har själv gått ett halvår, varannan vecka - och idag när vi avslutade sessionen, kände jag mig så fri. Skriva bok som någon sa, ja varför inte..=). Jag tänkte så här, jag måste få må bra nu - till vilket pris som helst (en god vän till mig var klok nog och la till...men sjunk aldrig lika djupt som X, som till slut var otrogen, lögnare och elak). Det följde jag och jag har ett övertag, ser hans brister klarare och är inte med i hans spel, jag betraktar det. Klarar att sätta gränser. 

kram! 

Känner verkligen med dig, Siamesia. Allt ljus till dig i det du tvingades gå igenom, fast du var värd något mycket, mycket bättre! Är ingen expert, men känner starkt när jag läser vad du skrev om att du är just en sådan som förtjänar så innerligt  mycket att känna på riktigt hur det är att uppleva en sund frisk relation med en man (eftersom de var de som ställt till det för dig).

Detta nedan låter kanske som en märklig strategi i allas öron (men å andra sidan - inget är märkligt jämfört med hur en narcissist plågar och tär sin omgivning...), men en vanlig dejtingsite kan vara ett bra forum för att lära sig sålla "agnarna från vetet" i det fallet. Var tydlig med att det är en vänskapsrelation du är ute efter och behåll strikt detta fokus hela tiden. Det ger så mycket frisk energi in i själen att få se hur det "kan fungera" (i mitt fall var det ju just parrelationen som var aktuell...) med en "normal" man och ger ledning för vilken sorts människor man ska programmera om "sökmotorn" på. Men samtidigt får man slåss med sig själv för att inte "falla in" i gamla vanor och det man är van att "klara av".

Bor i Stockholm - att de som har möjlighet träffas kanske är en bra idé. Vi är tydligen inte ensamma med våra erfarenheter i alla fall, det var ju skönt.

Trevlig helg - sköt om er!

Hej Grubbla,

Bra att du skriver av dig, blev ledsen när jag hörde hur han behandlar er dotter, känslig ålder dessutom, jag har själ reagerat på detta hos min man, men det är inte riktigt lika utpräglad hos honom. Men absolut, han är inte den som frågar hur det gått om man skrapat knät, eller ngt, han ogillar svagheter hos barnen. Helt sjukt...!. Våra barn tyr sig till mig av den anledningen och det känns bra - hos mig får de tröst och får känna sig små om de behöver.

Du har säkert allt din dotter behöver, håll henne borta från hans kylighet så mycket du har möjlighet till,
och ge så mycket du bara kan av kärlek till henne. Jag har, efter att ha fått klarhet om hur min man mår, hos terapeuten faktiskt också kort förklarat för äldsta barnet att "pappa inte mår bra" och att om han säger och gör något som han blir ledsen av ska han komma till mig för att prata. De måste få en aning om vad som är normalt och inte. Du är säkert världens bästa mamma - låt inte din trygghet och värme förstöras av en sjuk person.
Jättebra att du har en man som får dig att känna dig som du - det var min "nyckel" till att kunna ta ordentlig distans och se nyktert på situationen utan att vara en "spelbricka".

Ta hand om er, vänner och stå upp för er själva och era barn.
Kram/A

Hej grubbla,

Ja, jag behöver inte säga till dig att du inte ska acceptera  "skällsord" av det slaget, det vet du - men jag vet också verkligen att det är lättare sagt än gjort att tänka så. De kommer när man minst anar det och ibland taget ur luften utan logisk koppling till sammanhanget - och ibland ofta och i obekväma sociala sammanhang att man inte orkar "ta i tu med det", speciellt eftersom det inte berör narcissistens samvete märkbart och följs därför inte naturligt av ursäkter och ånger.

Min terapeut förklarar det med att det händer något i en narcissists sinne, när han utsätts för en viss typ av yttre "provokation" . Det kan vara någons beteende eller agerande som stör, ett beteende som kan verka helt naturligt eller sympatiskt hos omgivningen i övrigt. Provokationen kan vara "osynlig" för oss andra och det är därför man blir så överraskad chockad över en narcissists märkliga reaktioner. Reaktionen sker ofta på "reptilhjärnenivå" alltså snabbt genom det undermedvetna, så ibland registreras det inte i hans/hennes sinne så som hos en "vanlig" person. Han är alltså ibland knappt medveten om vad hann sagt/gjort i sitt försvar (försvaret gäller att skydda det lilla barnet, 2-åringen som blivit beskylld, kränkt ignorerad). Komplicerat men ändå inte.

Den känsliga punkten hos en nercissist är självkänslan. De har en skadad självkänsla som skyddas av ett "falskt jag" . Det är det jaget som blir så "farligt" för oss andra. i min mans fall handlar det troligtvis om en far med ett märkligt avvisande beteende, en effekt av att pappan själv har mycket trubbel med sig själv innerst inne. Jag tror det blev jobbigt för min man som liten, men vad vet man säkert egentligen...?

Ja det var lite vad jag lärt mig hos min terapeut,
Ta väl hand om dig

(och när du får höra hans elakheter igen, tänk att det är en "störning" som talar. Du
förtjänar inte det tilltalet=)

Kam kram/A