Har PCO och planerar syskon.

Ja missfallet är nog det värsta jag varit med om psykiskt, fysisikt gjorde det inte ont eftersom det var ett MA och jag skrapades. Är fortfarande ledsen över det till och från.

Hur länge har ni försökt att få ett syskon nu? Kommentarer och frågor man får kan jag hålla med om är riktigt jobbiga, och jag klarar inte av att bemöta dem ärligt. Skulle vilja säga som det är att vi gör vad vi kan, men det blir inget....istället för att bara säga, vi får väl se....

Vi har idag bokat hotell i Sundsvall mån-tis nästa vecka, bara jag och maken. Ska shoppa loss på IKEA och andra trevliga affärer där nere. Det är på tisdag som jag har BIM, men jag har bestämt mig för att lämna alla gravtester hemma så om ingen mens dyker upp får jag testa hemma på onsdag morgon....Kommer nog att bli deppigt om mensen kommer, men det är väl bara att bita ihop då. Har fortfarande ingen aning om vad jag ska tro, så därför lever jag som om jag inte vore gravid.... Ikväll ska jag till min bästa kompis och dricka lite rosévin, tidigare månader har jag undvikit alkohol från ÄL till BIM, men nu tänker jag strunta i det....tror inte ett glas eller två kan skada ett ev pyre nu, vill njuta av att ha semester och kunna göra sånt mitt i veckan nu...och kanske blir det inget med rosévin i sommar, vem vet??

Hur går det för er andra? Tindra, du är väl nära BIM nu? Miracle maker, hur känns det för dig? Meja, hur går det med pergoknaprandet?     

Miracle maker - men om det är så att mensen nu är på väg så borde ju det innebära att du hade ÄL när det kändes som att du hade det trots att ÄL-testen inte gav fullt utslag. Så då kan du ju börja om med en ny enkelkur och hoppas på att ÄL kommer i samma tid då med så ni kan maxa då. Hoppas jättemkt för er med att det inte är mens på G utan att du är gravid, jag hade dom jag tror jag skrivit förrut lite så innan jag plussade med lilla A.

Ja det ska bli så skönt att åka bort bara vi två, har inte varit iväg så där tillsammans sedan vi fick barn. Hon har sovit hos mormor ich morfar utan oss några ggr innan, men då har vi alltid sovit hemma och typ bara varit på nå festligheter och det blir ju inte samma sak. Nu skriver jag från mobilen så därför blir det inga stycken... Meja - hoppas det onda betyder att äggstockarna jobbar riktigt hårt nu för att fixa fram ett perfekt ägg. Du skulle inte göra nåt VUL lr? Saramandis - ja det var ju ett sammanträffande, var bor du? Tänkte att om vi tillhör samma landsting så vet jag ju lite hur det fungerar med att få hjälp med att bli gravid osv...Hur oregelbunden mens har du? Hur länge har du vetat om att du har PCO?

saramandis - vi bor typ i Umeå, i en by strax utanför! Antar att du går på kvinnokliniken nu då? Sa de nåt om nån fortsättning med Pergotime? När jag var där i nov 2010 för att jag inte fått tillbaka mensen efter graviditeten och amning så kunde de inte hjälpa mig mer än med Provera och Metformin. Då var det inte aktuellt med att bli gravid igen men hon jag träffade sa att då man vill ha syskon får man ingen hjälp av dem eller av barnlöshetteamet i Skellefteå (där var vi när vi kämpade för första barnet). Utan man får vända sig privat till IVF-kliniken här i Umeå så det är vad vi gjort nu. Samma sa läkaren jag hade i samband med MA:t i januari i år. Tycket det är värdelöst och orättvist att det inte fungerar på samma sätt i hela landet. De är dock jättefina på IVF-kliniken och man får tycka till mkt själv eftersom man betalar ju för det själv med. Hoppas det räcker med Provera för dig så ni slipper söka er vidare.

Idag har jag en känsla av att det faktiskt har tagit sig, vet inte varför det bara känns så. Samtidigt så har jag lite molvärk och hugg då och då i magen som inte brukar vara nåt positivt för mig. Känner ett enormt sug att ta ett test nu snart trots det jag skrev igår...men är samtidigt livrädd för att få minus. Ska försöka hålla mig ett par dagar till och fortsätta känna efter lite till.

Ja det var verkligen roligt! Hoppas vi båda är gravida snart med och kanske kan hänga i samma gravidtrådar med andra blivande Umeåmammor. Och när vi fått våra efterlängtade knyten kanske träffas på playdates! Om du kontaktar kvinnokliniken igen så fråga om du inte kan få Metformin utskrivet, det kan hjälpa många med PCO att få mer regelbunden ÄL och det kan dessutom göra det lite lättare att gå ner i vikt. LCHF ska också vara bra, både för vikten och fertiliteten. På IVF-kliniken kostar det 500:- / besök och de har inte några krav om hur länge man ska ha försökt, man får ju stå för kostnaden själv så.... Vi har hitills varit dit två ggr, först ett besök då vi pratade massor, gick igenom hälsoformulär, tidigare graviditeter, gjorde VUL och la upp en behandlingsplan. Det var den 12/6 sen fick jag mens 16/6 och började med Pergotime som vi bestämt, var sedan dit igen dag 11 för koll om dosen varit lagom och så att ett ägg var på G. Nu har de sommarstängt så vi kommer fortsätta med Pergotime utan kontroll på egen hand om jag inte blir gravid och sedan höra av oss till hösten igen. Hur gammal är du? Ofta blir man ju mer fertil efter 30, för mig har det faktiskt blivit så, blir snart 33.

Tids nog lyckas ni igen, du är ju så ung så du har ju massor av tid på dig. Hoppas ni får nån hjälp snart iaf så löser det sig nog!Förstår att du skippar LCHF under sommaren, då vill man ju unna sig allt möjligt gott. Har du märkt av nån skillnade vad gäller mens och sånt medan du ätit den kosten? Är den mer regelbunden? Jag har aldrig provat LCHF men försöker tänka på att inte äta så mkt snabba komlhydrater och sötsaker, även om det är svårt.

Ja jag tycker också att det är värt det än så länge, det går dock inte under högkostnadskyddet så man får inte gå gratis efter 1100:- Får hoppas att det inte behövs så många fler besök nu bara. De öppnar nån gång första veckan i augsti, minns inte exakt datum med det står på hemsidan.

Jag förstår att du inte har ro att vänta, sen vet man ju inte om kroppen skärper till sig med åldern heller. Vår tjej är ju drygt ett år yngre än din, men jag känner mig ändå stressad. Var så nöjd med att det skulle bli 2 år och 9 mån mellan barnen då vi blev gravida, men det sket sig ju som sagt. Nu blir det ju som minst nästan 3½ år mellan dem. Ångrar ofta att vi inte började tidigare, men det är lätt att vara efterklok.    

  

Oj, 5 kg på en månad är ju jättebra! Jag ligger precis på den vikt jag vill så jag är lite rädd för att gå ner för mkt om jag börjar med LCHF. Pratade lite med läkaren som gjorde skrapningen vid mitt MA om vikt och sånt och hon sa att det inte skulle vara till nån fördel om jag gick ner nåt mer, så nu försöker jag bara hålla vikten jag har.

Nej men det är nog klokt att vänta tills man känner sig redo ändå för fler barn. Du var ju förhållandevis ganska ung när du fick första barnet. Får man fråga vad det var för komplikationer? Jag tycker också att det känns lite skönt att storasyster hinner bli lite äldre och mer självständing innan ett eventuellt syskon kommer. Man kan ju förklara så mkt mer för dem och de kan vara mer delaktiga i att ta hand om bebisen. När vi blev gravida i december var vår plan att vi skulle börja pottträna dottern i sommar så vi inte skulle ha två blöjbarn. Men hon valde att sluta med blöja i april och gjorde det helt på egen hand så det har vi ju redan klarat av.

Visst är det skönt med familjeliv. Sen har jag faktiskt upptäckt att om man börjar prata om det så dyker det upp fler och fler i ens omgivning som har eller har haft liknande bekymmer. Jag pratade inte med nån när vi kämpade för att få första barnet, sen när man väl var gravid var det lättare att öppna sig och berätta om bekymmren som varit. Nu pratar jag med ett par av mina bästa vänner, varav en själv fått göra IVF, gått igenom flera missfall och nu snart är tvåbarnsmamma. Mår mkt bättre denna gång, kanske för att det inte gått lika lång tid än eller för att vi redan har ett barn att trösta oss med men jag tror också pga att jag kan prata mer öppet om hur det känns. 

Oj, ni har gått igenom en hel del då, men vad bra att det är under kontroll nu och att ni vågar satsa på fler barn. Kan du fortsätta ta epilepsimedicinerna om du blir gravid eller måste du sluta med dem och riskera få kramper under graviditeten? Hoppas allt kommer gå bra för er i alla fall.
Föddes dottern några veckor för tidigt då eller hann du gå hela vägen ändå?

Jag hade en drömgraviditet, mådde inget illa och hade inga större krämpor...gick över sex dagar vilka kändes som sex veckor men sen gick förlossningen ganska raskt och utan komplikationer. Sa några minuter efter det var klart att det här vill jag göra igen, sån häftig upplevelse. Så det känns ju lite surt att man ska ha så svårt att bli gravid, annars hade jag nog velat ha många barn. Den här kampen suger verkligen musten ur en och jag vill inte gå igenom det fler gånger så vi har sagt att får vi bara ett syskon så är vi nöjda sen. Skulle det sedan bli ett oups om några år så är ju det bara en bonus.

Miracle maker - Hur har det gått? Väntar med spänning även om ditt förra inlägg inte var det mest positiva.

Idag känner jag mig bara pmsig, så jag tror inte längre att det tagit sig. Även om man kan bli störtlycklig över en finne på låret....finnar här och var är inget jag brukar ha....        

Äntligen!  BIM -1, hoppas det blir starkare om ett par dagar. Kommer dock vara orolig tills vi fått se nåt liv därinne. Nu åker vi söderut, kram och hoppas fler gör mig sällskap snart.