Ärliga nätdejtingstråden!

För mig är att inte säga det nära nog liktydigt med att ljuga om det. Eftersom jag nyss var med om detta kan jag säga av erfarenhet att jag kände mig precis lika lurad.

Lägger ned det för det är trots allt ditt liv men jag tycker fortfarande att du ska fundera på om det här verkligen är en så bra idé. 

Kan inte tala för andra men jag är inte ute efter ett "rövhål". Inte en mes heller men har inget alls till övers för killar som behandlar mig eller andra som skit. Sedan finns det absolut tjejer som faller för den sorten men det får stå för dem.

Samtidigt funkar det ju inte så att jag går och blir störtförälskad i alla snälla killar heller. Har många jättesnälla killkompisar som jag tycker mycket om utan att känna attraktion för och/eller som inte skulle fungera i mitt liv av något annat skäl, men jag ställer andra krav på en kille än på en kompis då jag inte måste leva ihop med kompisen  

Haha, och jag tycker oftast att det är just "rövhålen" som bjuder på drinkar och tror att de ska få sig ett tacksamhets-skjut. 

 

Jag tror att vi har olika definitioner av snäll. För mig är det där artighet och även om det så klart är trevligt så har snällhet mer att göra med att man är genuint omtänksam och vill den andra väl utan krav på motprestationer. 

 

Har varit på en dejt i kväll. För ovanlighetens skull vet jag verkligen inte vad jag vill. Mitt första intryck var inte idel positivt. Dels verkade han ha dålig koll på det vi skrivit, frågade saker han redan frågat och fått svar på, berättade saker han redan sagt osv. Kändes liksom som om han hade dålig koll eller skrev med väldigt många. Han är inte heller helt min typ till utseendet. 

Men! Under kvällens gång kändes det ändå som om detta var en riktigt trevlig kille. Vi har ganska olika och tidskrävande intressen och frågan är om det går att få ihop rent praktiskt. Och måste erkänna att jag även funderade på hur det skulle vara att ha sex med honom och medan det säkert skulle vara trevligt så tänkte jag också "Skulle det vara tillräckligt trevligt för att jag inte hellre skulle vilja ha sex med någon annan?" Det gick aldrig så långt som till hångel i praktiken men jag tycker i vilket fall att han växte i mina ögon. 

Pga våra lite osynchade scheman kan det nog dröja 1-2 veckor innan vi kan ses igen. Hur skulle ni tänka här? Fortsätta att skriva på dejtingsidan, dejta andra eller inte? Jag skriver med två andra som också är intressanta, och iaf en av de är gissningsvis mer min "typ". Honom har jag dock inte hunnit skriva lika mycket till och är samtidigt osäker på om vi är ute efter samma sak. 

Grejen är den att jag tyckte nog bättre om den här killen än vad jag hade förväntat mig, och fortsätter han att växa så vem vet? Då kanske detta kan bli något. 

Men samtidigt tänker jag att, om han inte gör det, eller om det inte funkar för att det är praktiskt, så skulle jag vilja veta vad de andra har att erbjuda. Det var inte himlastormande kärlek vid första ögonkastet, och det är enkelt de gånger det är så.

Jag vet inte. En del av mig känner att jag ställer väldigt höga krav på den kille jag träffar. Eftersom jag vill träffa någon inte bara för 1-2 år utan för livet så känns det som om det måste bli rätt. 

På Facebook?

Generellt sett tror jag att den som är tillräckligt intresserad, tar kontakt. 

För övrigt, nu hoppas jag och tror att ni inte gör det, men två generella råd efter min senaste tre dejter:

Prata inte om de andra ni skriver med! Om ni har dåligt minne, läs på konversationen ni haft. Inte snyggt när man får: "Var det du eller någon annan som...?"
"Har du någon gång ...?" "...Ja just det, det hade du också redan sagt ja."
"Du hade ett hus va?" "Nähä, då var det någon annan..."

Kanske. Men jag är lite rädd att detta är en repris av ett tidigare förhållande som varade i många år. Rätt typ av kille, men ingen jag blev riktigt kär i och det ledde till djup olycka för oss båda. 

Sedan brottas jag lite med det "ytliga" också. Jag tycker generellt sett att han ser bra ut, men han väger några kilo för mycket i min smak (typ på min övre smärtgräns) och jag vill inte hamna i läget där jag börjar pusha honom att gå ned i vikt eller får bryt om han går upp i vikt. Så försöker fundera om detta är något jag kan acceptera eller inte, annars är det nog bäst för båda att jag letar vidare...

Den här killen är ingen soffpotatis, han verkar vara rätt aktiv, men ändå stor -så antingen äter han jättemycket och/eller har lätt att lägga på sig. 

Jag måste vid någon tidpunkt känna det där himlastormande för att det ska bli riktigt bra, tror jag. Att det sedan övergår till en mer omtänksam varm kärlek är en annan sak, men jag tror att har aldrig det där extra klappet funnits där så kommer förhållandet att kunna hotas av män som får mig att känna så. inte så att jag skulle vara otrogen, men tanken på att någon annan är mer rätt skulle kunna dyka upp och när den väl är där tycker jag att det är svårt att släppa den.